Vi har alla sett bilderna och hört om den populära turistattraktionen. I Turkiet finns det fler vidsträckta ständer än man hinner bestiga under en livstid. Där är det varmt och soligt och tacksamt att ta ett bad i det milda medelhavet. De antika städerna, som till exempel Mardin, som är flera tusen år gamla och påminner lite om ett sagoslott.
Turkiet fortsätter att locka miljoner turister varje år och lyfts inte sällan fram som ett praktexempel på att islam är förenligt med demokrati. Men bakom den vackra ridån av vidsträckta klippstränder och flottiga trestjärniga hotell, döljer sig ett mörkt förtryck. Under senare år har vi kunnat läsa om hur Turkiet blivit alltmer totalitärt under Erdogans hårdnade styre. Den etniska dimensionen av konflikterna är bara ett exempel på detta. Turkiet är det land i världen där det bor flest kurder. I den sydöstra delen av landet är dessa kurder i majoritet. Sydöstra Turkiet räknas faktiskt till den norra delen av Kurdistan, ett gränsöverskridande område i Mellanöstern, vars folk drömt om och kämpat för ett land i över hundra år. Som bekant är Kurdistan uppdelat mellan fyra stormakter i Mellanöstern som alla under lång tid tagit sin beskurna del av kakan. Bakur är det kurdiska namnet på Östra Turkiet. Den del av Turkiet som kurderna där gör anspråk på.
Vad många glömmer bort i debatten om Turkiet och den turkiska regimens förtryck mot kurderna, är just hur komplex frågan blir, när kurder själva ofrivilligt måste bidra till den turkiska diktaturens intäkter. Det finns många turkar i Sverige och många av dem är just kurder – ett stolt och patriotiskt folk som än idag kämpar för att få tillbaka sitt eget land.
Även i övriga Europa bor miljoner kurder. Kurderna från Turkiet är några av dem. Men i debatten om att Turkiet måste bojkottas, glömmer vi inte sällan bort den lilla grupp som jag faktiskt anser ha rätt att åka på semester till Turkiet. Jag talar naturligtvis om de som kommer därifrån – kurder, turkar och flera minoriteter från den kulturella smältdegeln i Turkiet. De har släktingar och familjemedlemmar som bor kvar i Turkiska Kurdistan och har naturligtvis rätt att få träffa sina nära och kära därnere. Somliga kanske tycker att de är hycklare, som å ena sidan fördömer Turkiets behandling av deras landsmän, och å andra sidan åker ner till Turkiet på släktbesök och således gynnar den turkiska turistnäringen. Jag däremot, anser att det är varje människas rätt att få åka till sitt hemland och träffa sina nära och kära där. Ingen ska kunna ta den rätten ifrån dem. Kurderna har faktiskt många släktingar som bor kvar i Turkiet och man kan inte anklaga dem för att gynna turistnäringen, när vi svenskar och övriga europeer är de största bovarna på den fronten.
Vi svenskar och västländanningar har oftast inga kopplingar till Turkiet och än mindre någon försvarbar anledning att åka dit. Det är ett privilegium. Då måste vi använda detta privilegium och bojkotta alla resor till Turkiet, istället för att klaga på kurder som åker dit för att träffa sin familj. Men Turkiet har ju så fina stränder och så mycket kultur. Det kan man väl inte bojkotta? Jo, det är faktiskt väldigt enkelt. Vi är ett av världens rikaste länder och vi blir ännu rikare om vi inte bekostar oss dyra resor till den turkiska diktaturen. Då kan väl vi som inte har något behov av att åka till Turkiet, visa den respekten att ställa in varenda resa till denna fruktansvärda diktatur, också låter vi den lilla skaran kurder som vill träffa sin familj åka dit istället.
Ja, de kommer gynna Turkiet. Och? De har inte direkt något val. Alla har rätt att återse sin familj och att inte glömma var de kommer ifrån. Vi etniska svenskar och andra europeer, vi kan däremot med gott samvete och utan problem, ställa in våra resor till denna rasistiska diktatur. Allt annat är en skam.