Tag Archives: Recension

Game Nostalgia – God of War 1, 2 and 3 (Spoilers)

God of War is one of my favourite games, characterized with their epic, monumental and bloody boss battles, the extreme bloody gore and the fantastic graphics. God of War is a fierce and bloody tale about the ancient Greek warrior Kratos, from Sparta. A man who lost everything and became a monster in his search for revenge. I will not tell more, because this three videos is like a short version of the whole God of War trilogy, so you don’t even need to buy the game and play it. Take a look.

Censur – Gratisreklam Av Vår Tid

Censur har tagit sig olika uttryck genom hela människans historia. Uppfattningar om vad som är acceptabelt i samhället har i alla tider förändrats… och utmanats. Men vilken typ av censur hör hemma i en demokrati och vilken hör hemma i en diktatur. I den här artikeln kommer jag ge min egen syn på fördelar och nackdelar med censur och moralpanik i allmänhet.

På senare år har många förespråkare av moralpanik eller censur hävdat att det bara är censur när staten censurerar, vilket är helt fel. De missar däremot poängen folk har när de ifrågasätter denna ständiga moderering av samhällets och kulturens alla aspekter. Det finns något som kallas självcensur, alltså att tidningsredaktioner, skivbolag, filmbolag och inte minst sociala medier, sätter upp egna villkor för vilket innehåll som är tillåtet och utefter det censurerar sitt innehåll. Skillnaden är att det är lagligt, medan statlig censur i de flesta demokratier är olagligt.

Problematiken är ändock detsamma. Kulturen och median har idag blivit som en enda stor stat i sig, där en liten grupp multinationella företag kontrollerar majoriteten av all information och media som finns att tillgå i världen. Samtidigt har vi tusentals nystartade eller mycket små självständiga medieföretag och hemsidor som går på knäna och ibland till och med motarbetas och inte klarar av att gå runt ekonomiskt. Ofta är detta kulturyttringar, åsikter eller material som hade blivit avvisat direkt om det skickats in till de stora jättarna inom kultur och media. Så det är ganska ointressant om det heter censur eller inte. Även om det inte är staten som gör det, så är problemet detsamma, att en väldigt stor och mäktig part dominerar marknaden och bestämmer vad som är tillåtet att visa och inte. Om det luktar censur och ser ut som censur, så är det censur, oavsett om det är upprörda föräldrar som försöker skydda sina barn, eller om det är svenska regeringen som stämmer en judisk författare för att ha kritiserat Sveriges kopplingar till Nazityskland under andra världskriget.

Självklart har TV-bolag och sociala medier rätt att bestämma vad som ska få visas i deras media. Det är deras demokratiska rättighet. Och det är min demokratiska rättighet att kritisera dem för det. Det finns även en psykologisk effekt som aldrig slår fel och som ofta gör censur otroligt kontraproduktivt. Ju mer man censurerar, desto mer intressant blir det. Det är så ungdomar fungerar. Och det kommer vuxenvärlden och samhället aldrig förstå. Så fort man censurerar och lägger locket på, desto mer intressant blir det för tonåringar att leta upp den ocensurerade versionen. Censur är och har alltid varit den mest effektiva formen av gratisreklam. Människor har alltid tyckt det är roligt och spännande med sådant som är förbjudet eller som inte får diskuteras.

När alltifrån porr till våld och spel censureras eller debatteras så dyker där alltid upp någon moralgubbe eller moralgumma som predikar om BARNEN. Tänk på BARNEN. DE FÖRSTÅR JU INGENTING! Jag anser att det är föräldrarnas ansvar att bedöma vad som är lämpligt för deras barn att titta på. Det handlar om sunt förnuft. Barn förstår mer än man tror. De ser sig själva, varandra och sina föräldrar nakna där hemma. Någon gång ska de bli tonåringar och ha sex. Hur ska man kunna ha sex för första gången om man inte vet hur man gör? Jag tycker det är viktigt att föräldrar sätter gränser och pratar med sina barn om etik och moral, om rätt eller fel och om hur världen fungerar. En dag kommer barnen och frågar. “Mamma, vad är en kondom för något?” “En kondom är något du måste ha på dig när du har sex.” svarar så klart mamman. “Mamma, vad är sex för något?” Då blir det svårt för föräldern att förklara också lägger de locket på istället. Och om ett barn eller en ungdom aldrig får lära sig om kondomer, hur ska de då kunna skydda sig sexuellt när de blir vuxna och börjar ha sex? Förstår ni problemet nu?

Porrfilmer, våldsfilmer eller liknande företeelser, ska självklart inte användas för att utbilda våra barn. Det ska samhället och skolan göra. Det får vi höra från moralens väktare i samhället. Och det är naturligtvis helt rätt och riktigt. Problemet med det resonemanget är bara att alla, även barn, begriper att porrfilmer, våldsfilmer eller spel inte är dokumentärer. Det har aldrig varit syftet med porr, att undervisa i sexualkunskap. Det har aldrig varit syftet med actionfilmer att undervisa i juridik eller feministiskt självförsvar och det har naturligtvis aldrig varit syftet med våldsamma spel att lära barn hur en Kalashnikov fungerar. Allt som barn tittar på behöver inte vara i utbildande syfte. Ibland vill barn bara ha roligt och se en cool eller spännande film. Vill man utbilda sig finns det som sagt redan en skola att gå till eller så kan föräldrar också prata med sina barn om sådant som är känsligt och förbereda dem för framtiden.

Det diskuteras ju så mycket om förlegad kvinnosyn och feminism och jämställdhet, våldtäkter och ungdomar som hamnar fel. Hur ska barn och ungdomar bli bra, laglydiga samhällsmedborgare om de aldrig får lära sig att det som händer på film inte är på riktigt. Det bästa sättet att sätta gränser för barn, det är att föräldrar pratar med sina barn om rätt och fel, och förklarar vad som är på riktigt och vad som inte är det. Annars är risken stor att barnen hamnar fel och antingen blir just våldsverkare eller kriminella.

Love Eliasson

(Sven Nordqvist) The World Of Pettson And Findus

One of my favorite illustrators and authors from my childhood is Sven Nordqvist, mostly known for his richly illustrated books about the peculiar old man Pettson and his egocentric and playful talking cat Findus. I was fascinated about the detailed illustrations and the feelgood story of the books.

Pettson and Findus live in a red house on the countryside, together with ten hens. It seems like only Pettson could speak with Findus, while his neighbours cannot hear the cat. Pettson always uses a strange hat and Findus has his own hat together with some striped pants. Every Pettson and Findus book is about the old man and the little cat and their adventures in different activities. The closest you can come to some antagonist in the book, is Pettsons bitter neighbour Gustavsson. He seems bitter and jealous of Pettson and Findus having such a great time and himself having a such boring life, but I don’t really know.

Even if Gustavsson is a bitter man, he is actually a good man in his heart. In the movie One Year With Pettson And Findus, a monstrous snowstorm breaks out and Pettson and Findus take protection in an iglo. When Gustavsson finds them, they are both unconscious and Gustavsson takes them out of the Iglo and saves them and calls for the doctor.

Pettson is an odd and quite monotonous man. He has a workshop where he invents different stuff – all from Santa machines, to automatic wood throwers. If Pettson has forgotten where he had put some things, Findus is always there to remind him where it is.

Pettson and Findus world is full of small creatures called muckles – mucklor in Swedish. They are different races of mouselike colorful small creatures that appears somewhere on almost every one of Sven Nordqvists illustrations. Findus can see and communicate with them, but however, Pettson can’t.

Don’t forget all the games. In the 90’s and 2000’th, PC games for kids were released. Almost all these games included mini games, different stories and off course collection of different awards. In the first game – Pettson and Findus in the Workshop, you get a golden feather when you have accomplished some of the different game. There are the mechanical inventions, where you have to use your brain and place the different parts of the invention on the right places, to solve a problem. That could be a problem like, helping the little man to reach his coffee. The little man stood on the floor, but couldn’t reach the cup of coffee on the very high table. Your mission is to place a little muckle on a spinning mill, leading a gear against a spine, with a supporting bow under the chair the old man stands on. After putting all the gears and wheels on the right place, you will have to activate the mechanism. A certain falls and shows a cat, frightening the little muckle. The muckle runs in panic on the spinning mill, which makes the gears and wheels run up the chair with the little man, so he finally can reach his coffee.

In the next game, Pettson And Findus in the Garden, you can control Findus walking and make him walk and discover the different places. The mission in the game – to find the mysterious gardener and make him take care of the plants. After playing all the games, you will gain access to a labyrinth of underground caves, full of things to discover. On every level, there is a problem to solve, with inventions by putting different gears and wheels on the right places. Will Findus find the gardener to help Pettson with his plant farm?

The third game – Pettson And Findus and the World of Muckles, is my favourite. There you will play other types of games and after completing them all, you will gain access to three different muckle world underneath Pettsons house.

En annorlunda pizzeria

Jag älskar pizza och har alltid gjort. Men det beror väldigt mycket på hur de görs. Vissa är inte alls särskilt goda, andra är medelmåttiga, och en del är helt fenomenala. Till exempel de som bakas på Pizzeria Helena i Malmö.

Pizzeria Helena ligger på Henrik-SchmitzGatan 2 i närheten av St Knuts Torg. Ägaren heter Sattar och han vet redan när jag kommer in genom dörren att jag vill ha en bolognese utan lök. Den har jag beställt sedan jag var liten. Det som gör den här pizzerian så unik är just pizzorna. Det är något speciellt med dem. För det första har de en tunn och frasig botten som jag aldrig påträffat på någon annan pizzeria. Man märker att deras pizzor har stått lite längre i ugnen.

Det kanske har att göra med att Sattar kommer från Pakistan och helt enkelt tog med sig de smaker och kryddor som han var van vid där. För hela smaken skiljer sig från de flesta andra pizzerior, som ofta ägs av någon från Irak eller Syrien eller liknande. Men det är inte särskilt många av dem som kommit från Pakistan, och i synnerhet inte redan på 1970-talet. Helena är den äldsta pizzerian i Malmö som fortfarande finns kvar, så den har klarat sig i alla dessa år.

Förutom de frasiga bottnarna är osten någon helt annan än den man får på de flesta andra pizzerier. Sattar säger att han blandar två sorters ostar för att få det stuket på osten. Pizzorna är knapriga, ganska så lagom små, men samtidigt fylliga och smakrika. Framförallt är det skönt att det inte är så himla mycket av allting. Om du beställer en kebabpizza på en annan pizzeria, så får du liksom hur mycket såser, sallad och kebab som helst. Det blir för mycket av det goda och alldeles för slaskigt. Men på Pizzeria Helena är alla pizzor måttligt garnerade. Sattar har verkligen förstått vikten av att inte ha för mycket av det goda.

Pizzeria Helena öppnar klockan sex på måndagar och klockan fyra alla andra dagar. De stänger alltid klockan två. Sattars son, Osman hjälper till ibland, antingen när Sattar har stressigt på helgerna, eller så är det bara Osman som bakar pizzorna. Jag kan inte direkt påstå att det är någon skillnad på hur Osman och Sattar gör sina pizzor. De är lika goda alltid. Pizzeria Helena är i sanning Malmös godaste pizzeria och när jag sett andra recensioner märker jag att jag inte är ensam om att tycka det.

Priserna är ganska låga och det är bra. Jag ser det också som en förebild att de bara har just pizzor och inte en massa kebab, hamburgare och a la carte, som många andra pizzerior har. Då kan de lägga ännu mer fokus på sina pizzor. De har inte alkoholtillstånd, utan enbart läsk och vatten och de tar enbart kontanter eller Swish. Lokalen är ganska sjaskig och där är väldigt varmt, så jag rekommenderar att ni tar hem era pizzor istället för att äta dem där.

Jag är dock den sista som bryr mig om hur lokalen är inredd. Så länge pizzorna är goda så skiter jag i att lokalen inte är så mysig. Jag har stannat kvar och ätit på Helena flera gånger. Både Sattar och hans son Osman är väldigt trevliga människor och man kan prata med dem om allt möjligt mellan himmel och jord. Av alla pizzerior är Helena en av de få som faktiskt gör goda bolognese. Bolognese innehåller ju köttfärssås och det är nästan omöjligt att lyckas med det på en pizza. Helena levererar dock varje gång. Jag tror det är just för att de kryddar sin köttfärs på ett helt annat sätt.

Jag rekommenderar verkligen Pizzeria Helena till alla som har vägarna förbi. Deras pizzor är helt unika.

Från Google Maps år 2019
Bild från Googles galleri