Tag Archives: Rasism

Debatt Igen

Igår började jag förstå lite mer kring det här med så kallad “omvänd rasism.” Även om jag alltid ogillat begreppet “omvänd rasism” så har jag alltid trott att alla kan vara rasistiska mot alla. Jag har till exempel tänkt att en svart kan vara rasistisk mot en vit, men att det är väldigt sällsynt och inte ett strukturellt problem ens i närheten av den strukturella rasism som drabbar rasifierade. Men idag ställde jag mig frågan:
Hur länge har rasism funnits och vilka var det som skapade den moderna rasismen som ligger till grund för hur världen idag?

Tips. Det var inte de svarta, inte Amerikas ursprungsbefolkning, inte östasiater eller semiter. Det var vita människor från Europa och senare i det nya Amerika, där vi tyckte oss ha rätten att ta ett helt land och utrota dess befolkning.

Så jag började läsa definitionen av rasism lite mer noggrant. Rasism som ideologi härstammar från 1500-talet. Innan fanns den inte på riktigt samma sätt. Innan 1500-talet var det mer jämlikt mellan raserna. Man brydde sig inte så mycket om hudfärg. Alla folk var förtryckande och rasistiska och tyckte att de hade rätt att förslava alla de underkastade sig. Men de hade fortfarande inte den här idén om att en människas hudfärg gjorde henne mindre värd. Det är en ganska så ny företeelse som härstammar från 1500-talet. Och oavsett om man kan kalla hat mot vita för rasism eller inte, så ska man ställa sig frågan. “Varför hatar de oss vita?”


Det är ganska normalt och naturligt att om ett folk förtrycker ett annat folk i generationer och implementerar strukturell rasism, då kommer de som är förtryckta vilja vara “rasistiska” tillbaka. Jag har svårt att se att en svart person som hatar vita, gör det för att de tycker att vita skulle vara en lägre ras, och att det skulle vara rätt att härska över dem bara på grund av att vi har ljus hy. Kom igen liksom. Det handlar ju inte om det alls.


Men när vi vita erövrade hela världen, så gjorde inte vi det för att hämnas. Vi hade ingen anledning att vara trötta på vare sig afrikaner, native americans eller något annat folk. Det fanns inget strukturellt förtryck mot oss, som gjorde att vi ville förtrycka tillbaka. Den enda anledningen till att vi koloniserade Afrika, Amerika, Asien och Australien, var för att vi ansåg att människor med en mörkare hudfärg var mindre värda och att detta gav oss rätten att ta deras land, förslava dem och förtrycka dem.

Jag kan inte se varför en svart människa, eller en asiat eller en native american, skulle behöva hitta på den ursäkten för legitimera någon sorts “omvänd rasism.” Är det inte ganska uppenbart att om man är rasistisk och förtrycker ett folk och säger till dem att de har fel hudfärg och är därför underlägsna, då får de nog av det förr eller senare. Jag säger inte att det är okej att hata vita. Men jag kan relatera till det. Jag ser inte längre rasismen i det.


Det är mycket möjligt att det finns en handfull svarta människor av alla oss sju miljarder, någonstans, som kanske bott under en sten och kanske aldrig själv drabbats personligen av rasism eller ens läst om det. Och den här personen kanske får en idé om att vita människor är underlägsna, utan att ha någon historisk kontext eller ens vara intresserad av att kolla upp fakta. Ja, då kan jag köpa att det är rasism. Men hur många är det som tänker så? Finns de ens? Finns det någon svart människa som aldrig varit ute och sett rasismen mot svarta, och som inte har koll på det, och ändå hittar på någon sorts rasistisk ideologi, av en ren slump? Skulle inte tro det.

Någon Gång Måste Vi Också Ta Ansvar

Vi lever i ett samhälle där föräldrar med utländskt ursprung måste förklara för sina barn vad rasism är för något för att de ska vara förberedda inför första dagen i skolan.

Jag är vit och fostrad i en vit helsvensk familj. När jag började skolan behövde mina föräldrar inte förklara för mig att där finns bråkiga mörkhyade invandrarungar som kommer kalla mig för viting, svennejävel, wigger eller white trash. Vi pratade aldrig om rasism där hemma. Jag visste inte att rasism ens fanns förrän jag var runt tio år. Jag visste sedan innan att det fanns folk som hatade invandrare och folk med annan hudfärg. Och jag kände förvisso till att vita människor hade betett sig väldigt illa mot folk i andra delar av världen. Jag hade hört vad nazismen var och vad nazisterna gjorde mot judarna.

Men ordet rasism, fick jag först förklarat för mig när diskussionen om Tintin i Kongo blossade upp. Rasister är såna som håller på och prata om att vissa raser är underlägsna och i regel är det oftast vita människor som har varit den förtryckande makten. I alla fall de senaste femhundra åren. Jag började förstå detta mer och mer.

Men det lustiga är, att innan jag fick förklarat för mig at Tintin i Kongo var rasistisk, så hade jag inte lagt en enda tanke på att serietidningen faktiskt var rasistisk. Jag älskade Tintin och kollade igenom boken. Inte en enda tanke slog mig, att de svarta afrikanerna i Tintin i Kongo faktiskt ser ut som kolsvarta apor med stora röda läppar. Att de är dumma, bråkiga och pratar ett primitivt språk. Detta får man bland annat se när de åker i kanoten och sjunger på påhittad låtsas-kongo. Men när debatten blossade upp, då förstod jag direkt. Jag insåg att dessa primitiva figurer var en enda stor parodi i syfte att förlöjliga och göra narr av svarta människor. Varför har de så stora rosa läppar? Svarta människor har väl inte rosa läppar! Och de är inte alls så stora. Och varför har de en nos, som en hund eller ett litet djur, istället för en mänsklig näsa. Varför är de helt kolsvarta? Alla vet ju att svarta människor inte är helt svarta, utan snarare bruna. Det blev så uppenbart.

Det jag tyckte var mest förnedrande var dock den här blandningen av stereotypa höftskynken och spjut, kombinerat med västerländska ascessoarer som skulle se lite roligt ut. Alla afrikaner i Tintin i Kongo framställdes som stamfolk i höftskynke, pilbåge och spjut. Vissa hade lite mer kläder och pälsar eller så. Men deras hövding hade av någon konstig anledning en helt vanlig guldig kungakrona som såg ut att vara klippt ur papper eller köpt för tio kronor i Buttricks. Varför har de traditionella stamkläder samtidigt som vissa av dem har en löjlig kungakrona av papper, och en annan har en västerländsk hatt och höftskynke på samma gång? Där fanns även en svart man, som jag då antar skulle tillhöra en rikare familj. Han hade en lång traditionell särk eller manlig kjol eller vad man ska kalla det, och bar överkropp. Men runt nacken hade han en vanlig västerländsk skjortkrage. En sån där gammaldags krage som inte är nedvikt utan som står rakt upp. Också har han en fin hög hatt. Den här absurda blandningen av stereotypa traditionella stamkläder och stereotypa accessoarer som är starkt förknippade med den europeiska överklassen, det tyckte jag var värst av alla. De svarta människorna i boken framstod inte som relaterbara karaktärer utan som roliga figurer som man skulle skratta åt.

Samtidigt kom Tintin, en vit man, från Belgien, som skulle reda ut problemen som afrikanerna inte klarade själva. Belgien var som bekant en kolonialmakt och Kongo var en belgisk koloni. Belgierna behandlade Kongos befolkning med utstuderad brutalitet. Det var så sjukt och vidrigt att man inte kan förstå det.

När jag blev äldre förstod jag ju mer och mer att rasism var ett i grunden vitt problem. Även om jag fortfarande tycker att en svart människa även kan vara rasistisk mot en vit, så tycker jag samtidigt att den här diskussionen om så kallad “omvänd rasism” är löjlig. Visst kan en svart människa vara rasistisk mot vita. Visst kan östasiater vara rasistiska mot svarta. Men man måste särskilt förstå att det inte alls är samma sak. Även om rasism alltid funnits och finns i alla kulturer och mellan alla möjliga folk, så måste man fokusera på de verkliga problemen i världen. Rasism mot vita är inte ett utbrett problem. Det är inte ett strukturellt problem. Sedan finns det en annan väsentlig skillnad. Den rasismen som möjligen riktas mot vita, den beror knappast på att vi vita anses vara en lägre stående ras. Det är ju snarare en motreaktion på hur vi vita har betett oss och fortfarande beter oss, under så otroligt lång tid.

Det kan man däremot inte säga om den strukturella rasismens uppkomst. När den vite mannen började kolonisera världen, var inte det ett uttryck för frustration över att andra folk behandlat oss illa. Amerikas ursprungsbefolkning, eller afrikanerna, eller asiaterna, hade inte gjort oss vita någonting ont. Ingenting alls! Det fanns överhuvudtaget ingen anledning för oss att bete oss illa eller hämnas på dessa folk. Den enda anledningen till att vi ansåg oss ha rätten att slakta och underkuva dessa människor var för att vi såg dem som mindre värda på grund av deras hudfärg. Däri ligger skillnaden.

För att återgå till min anekdot om föräldrar som måste förklara för sina barn. Kanske borde det vara tvärtom egentligen. Det kanske är så att vi vita människor, måste börja tala med våra barn om rasism i tidig ålder, och lära dem att rasism är fel. På så sätt slipper föräldrar med annan hudfärg behöva vara oroliga och behöva förklara för sina barn vad rasism är.

Någon gång måste detta få ett slut. Och det är inte de svartas, muslimernas eller östasiaternas skyldighet att förbereda sina barn på ett problem, när det är vi vita som har skapat problemet. Nu måste vi börja prata med våra barn också.

Islamofober bör se sin egen del i islamiseringen

Jag har en tanke kring den här diskussionen om att det svenska tas bort hela tiden. En liten del av påståendena är sanna, andra har lite sanning i sig. Men de flesta av alla dessa historier om att man inte får fira Lusse i kyrkan, eller att muslimer stoppar svenska traditioner också vidare, är i regel direkta lögner eller åtminstone kraftigt förvrängda.

Många rasister påstår att det är muslimernas fel att man inte får ha kvar det svenska längre. De hävdar att muslimer ställer massa krav på oss och vill att vi ska ta bort julfirande i kyrkan och sånt. Jag menar att det är ett helt uppåt felaktigt påstående.

Det är snarare VI SVENSKAR själva som är islamofober. Nej, jag säger givetvis inte att alla svenskar är sådana. Men många, tyvärr. Och denna islamofobi döljer en del personer genom att låtsas värna om muslimer och slicka extremisternas bakdelar. Det finns islamofober som söker konflikt också finns det de islamofober som är rädda för muslimer och hur de ska reagera på allt de säger. Det senare exemplet ser vi många av i antirasistisk förklädnad. De fördömer rasism och islamofobi och kallar till och med helt sund islamkritik för islamofobi.

Precis som med alla andra religioner så finns det en sund kritik av islam och det finns rasistisk och kränkande så kallad kritik mot islam. Men det finns vissa som inte vill man ska kritisera alls och dessa är ofta just islamofober innerst inne, tror jag. Makthavare, tjänstemän och politiker och många andra bygger sina beslut på denna rädsla för att kallas islamofober eller rasister. Det finns inget som skrämmer svensken mer än att bli kallad rasist. Och många så kallade “antirasister” verkar innerst inne tro att muslimer kommer börja starta upplopp bara för att vi har kvar skolavslutning i kyrkan, eller bara för att vi har Luciafirande och sjunger om Jesus på Skansen. Det är vi svenskar som själva, av ren fördom, och rädsla för muslimer, väljer att nedmontera vår egen kultur och göra avkall på våra traditioner.

Samtidigt skrattar många av invandrarna och muslimerna åt oss, åt hur fruktansvärt dumma vi är som inte har någon som helst respekt för oss själva eller vår kultur.Jag menar att det nog inte finns en enda muslim eller invandrare som blir kränkt av Lusse i Kyrkan. Så på så sätt kan man säga att mycket av den islamisering som rasister beskyller muslimer för, i själva verket är ett resultat av islamofobin i sig.

Så innan vi svenskar beskyller muslimer för islamiseringen, kanske vi borde se vår egen del i denna utveckling. Vår egen rädsla för att vara rasister kan inte skyllas på människor från andra länder. De av några vet hur man värnar om sin kultur. Kurderna värnar om sin kultur. Ryssarna värnar om sin. Chilenarna värnar om sin kultur. Muslimer värnar om sin religion och sina traditioner. Det är inget fult eller rasistiskt med det. Vi svenskar måste ta den här hysterin med en nypa salt och helt enkelt bara lugna ner oss i vår rädsla för att kränka folk från andra kulturer. För den rädslan är helt obefogad.

Det finns säkert en del extremister som tror sig ha rätten att bestämma hur vi svenskar ska ha det. Men denna skara är försvinnande liten. Vi firar inte ens vår egen nationaldag. Men vad är det som hindrar oss? Du som värnar så mycket om svenska traditioner, köp lite köttbullar och jordgubbar, så har du din midsommar. Köp en svensk flagga och gå ut på gator och torg och skandera Du Gamla Du Fria i en stor megafon. Men du kommer nog inte få så mycket applåder, för alla är hemma från skolan på nationaldagen. Nationaldagen är nämligen en helgdag sedan 2005.

Visst finns det svenskar som firar traditioner också. Men vår nationaldag är det faktiskt inte så många av oss som bryr sig om. Inte jag heller för den delen. Det beror inte på något politiskt ställningstagande mot det svenska. Jag älskar Sverige och vår kultur och är stolt över att vara svensk. Jag har bara inte växt upp i en familj där nationaldagen varit speciellt prioriterad. Vi firar jul och påsk och midsommar. Och vi är stolta över det och tycker det är fantastiskt roligt och mysigt. Så har det alltid varit i min familj i alla fall. Däremot finns det gott om välintegrerade invandrare och deras barn, som utan att skämmas går ut på stan med svenska flaggan vajande.

Rädslan och skammen som går ut över invandrare och folk med ursprung från andra länder, kan även drabba de som omfamnar och älskar den svenska kulturen. Rasister tjatar om att invandrare ska ta till sig svensk kultur. Vilka var det då som hetsade mot den skånska konstnären för att hon hade en hijab i svenska flaggans färger? Vilka var det som hetsade mot en Lucia som var mörk i hyn? Det var samma personer som alltid tjatat om hur viktigt det är att invandrare ska bli exakt som oss. Men tydligen kan folk med annat ursprung aldrig göra rätt för sig, hur mycket de än anstränger sig. När de inte anammar svensk kultur, så klagar folk. Men när de anammar den svenska kulturen, så klagar folk ändå och kallar det för en skymf. Så man kan ju undra hur rasisterna vill ha det egentligen.

Jag vill därmed påpeka att vi svenskar kanske hade mått lite bättre av att vi omfamnade av våra egna traditioner lite mer. Sedan är det naturligtvis upp till varje människa i sitt eget hus att bestämma vilka traditioner den ska fira. Men för gudars skull, skyll inte muslimer eller andra grupper för din egen rädsla. Ingen kommer kalla dig rasist för att du springer ut med en flagga iklädd folkdräkt.

Rasismen i Skåne – Ett arv från den Danska Tiden

Lite reflektioner över mitt län, Skåne. Skåne har länge avvikit från övriga Sverige när det kommer till rasism och främlingsfientlighet. Redan under andra världskriget var nazismen stark framförallt i Skåne. Vad beror detta på? Jo, jag tror att det går mycket långt tillbaka i historien. Till innan Skåne blev svenskt.

Som ni alla vet vad ju Skåne danskt från 900-talet och fram till 1658 i och med Freden i Brömsebro.Idag är det inte så många som tänker på hur hårt svenskarna gick fram när skåningarna skulle assimileras in i den svenska nationalstaten på 1600-talet och 1700-talet. Som ett resultat har vi skåningar en tradition av lokalpatriotism. Det har alltid, och är fortfarande, lite smågnabb mellan skåningarna och stockholmarna. Stockholmarna kallar oss för danskjävlar, och vi kallar stockholmarna för noll-åttor, med anspelning på deras riktnummer på telefonen.

Idag är det kanske inte så allvarligt menat, utan mest på skoj, men man ska komma ihåg att det en gång i tiden faktiskt var blodigt allvar.Svenskarna gick som sagt väldigt hårt fram när skåningarna skulle försvenskas. Detta uppskattades givetvis inte av skåningarna. Det är härifrån den skånska lokalpatriotismen kommer ifrån. Ilskan mot den svenska centralmakten i Stockholm, de som sitter och bestämmer hur vi ska ha det, utan att ha någon kunskap om hur det fungerar här.Jag tror att SDs starka ställning i Skåne delvis kan förklaras av det här skånska missnöjet med svenskarna från Stockholm. Frustrationen över att stockholmarna dikterar hur vi ska ha det.

Samtidigt har vi under de senaste decennierna sett en avveckling av landsbygden och en centralisering till storstäderna, som drabbat jordbruk och bönder, inte minst i Skåne. De små kommunerna och landsorterna får mindre och säga till om, medan storstäderna bara växer och växer och konkurrerar ut landsbygden.Att så många skåningar sympatiserar med SD, skulle kunna vara ett arv från den skånska vreden som uppstod i samband att Skåne blev danskt. En nagel i ögat på de där politikerna i Rosenbad som inte lever i verkligheten. Ni vet ju hur det brukar låta.I valet 2018 blev SD det största partiet i de flesta av Skånes kommuner. Men är det inte något konstigt ni märker på den här kartan? Titta på västkusten. På praktiskt taget hela västkusten blev SD inte det största partiet. Förutom västkusten så blev SD störst i alla kommuner, utom just Ystad. Vad kan detta bero på? Kan det bero på att storstäderna finns på västkusten och att toleransen för det främmande kanske är lite högre där?

Kan det bero på att Västkusten var den del av Skåne som gynnats bäst, rent ekonomiskt, medan den östra och centrala delen har missgynnats på senare år? Kan det bero på att det bor fler med utländsk härkomst på västkusten? Forskning visar ju att hatet mot invandrare ofta är som störst i de kommuner där det inte finns så många invandrare, vilket kanske kan tyckas vara ironiskt, då de problem som ofta kopplas till invandring rimligtvis bör leda till ökad främlingsfientlighet?

Kan det till och med vara så enkelt att främlingsfientlighet beror på okunskap? Om man känner många invandrare är det ju logiskt att man blir mer öppen för folk från andra delar av världen, än om man sitter i sitt lilla hus på landsbygden och enbart tar del av medias skildring av invandring.Vad tror ni? Diskutera gärna men kom ihåg att hålla god ton.