Tag Archives: Debate

Islamofober bör se sin egen del i islamiseringen

Jag har en tanke kring den här diskussionen om att det svenska tas bort hela tiden. En liten del av påståendena är sanna, andra har lite sanning i sig. Men de flesta av alla dessa historier om att man inte får fira Lusse i kyrkan, eller att muslimer stoppar svenska traditioner också vidare, är i regel direkta lögner eller åtminstone kraftigt förvrängda.

Många rasister påstår att det är muslimernas fel att man inte får ha kvar det svenska längre. De hävdar att muslimer ställer massa krav på oss och vill att vi ska ta bort julfirande i kyrkan och sånt. Jag menar att det är ett helt uppåt felaktigt påstående.

Det är snarare VI SVENSKAR själva som är islamofober. Nej, jag säger givetvis inte att alla svenskar är sådana. Men många, tyvärr. Och denna islamofobi döljer en del personer genom att låtsas värna om muslimer och slicka extremisternas bakdelar. Det finns islamofober som söker konflikt också finns det de islamofober som är rädda för muslimer och hur de ska reagera på allt de säger. Det senare exemplet ser vi många av i antirasistisk förklädnad. De fördömer rasism och islamofobi och kallar till och med helt sund islamkritik för islamofobi.

Precis som med alla andra religioner så finns det en sund kritik av islam och det finns rasistisk och kränkande så kallad kritik mot islam. Men det finns vissa som inte vill man ska kritisera alls och dessa är ofta just islamofober innerst inne, tror jag. Makthavare, tjänstemän och politiker och många andra bygger sina beslut på denna rädsla för att kallas islamofober eller rasister. Det finns inget som skrämmer svensken mer än att bli kallad rasist. Och många så kallade “antirasister” verkar innerst inne tro att muslimer kommer börja starta upplopp bara för att vi har kvar skolavslutning i kyrkan, eller bara för att vi har Luciafirande och sjunger om Jesus på Skansen. Det är vi svenskar som själva, av ren fördom, och rädsla för muslimer, väljer att nedmontera vår egen kultur och göra avkall på våra traditioner.

Samtidigt skrattar många av invandrarna och muslimerna åt oss, åt hur fruktansvärt dumma vi är som inte har någon som helst respekt för oss själva eller vår kultur.Jag menar att det nog inte finns en enda muslim eller invandrare som blir kränkt av Lusse i Kyrkan. Så på så sätt kan man säga att mycket av den islamisering som rasister beskyller muslimer för, i själva verket är ett resultat av islamofobin i sig.

Så innan vi svenskar beskyller muslimer för islamiseringen, kanske vi borde se vår egen del i denna utveckling. Vår egen rädsla för att vara rasister kan inte skyllas på människor från andra länder. De av några vet hur man värnar om sin kultur. Kurderna värnar om sin kultur. Ryssarna värnar om sin. Chilenarna värnar om sin kultur. Muslimer värnar om sin religion och sina traditioner. Det är inget fult eller rasistiskt med det. Vi svenskar måste ta den här hysterin med en nypa salt och helt enkelt bara lugna ner oss i vår rädsla för att kränka folk från andra kulturer. För den rädslan är helt obefogad.

Det finns säkert en del extremister som tror sig ha rätten att bestämma hur vi svenskar ska ha det. Men denna skara är försvinnande liten. Vi firar inte ens vår egen nationaldag. Men vad är det som hindrar oss? Du som värnar så mycket om svenska traditioner, köp lite köttbullar och jordgubbar, så har du din midsommar. Köp en svensk flagga och gå ut på gator och torg och skandera Du Gamla Du Fria i en stor megafon. Men du kommer nog inte få så mycket applåder, för alla är hemma från skolan på nationaldagen. Nationaldagen är nämligen en helgdag sedan 2005.

Visst finns det svenskar som firar traditioner också. Men vår nationaldag är det faktiskt inte så många av oss som bryr sig om. Inte jag heller för den delen. Det beror inte på något politiskt ställningstagande mot det svenska. Jag älskar Sverige och vår kultur och är stolt över att vara svensk. Jag har bara inte växt upp i en familj där nationaldagen varit speciellt prioriterad. Vi firar jul och påsk och midsommar. Och vi är stolta över det och tycker det är fantastiskt roligt och mysigt. Så har det alltid varit i min familj i alla fall. Däremot finns det gott om välintegrerade invandrare och deras barn, som utan att skämmas går ut på stan med svenska flaggan vajande.

Rädslan och skammen som går ut över invandrare och folk med ursprung från andra länder, kan även drabba de som omfamnar och älskar den svenska kulturen. Rasister tjatar om att invandrare ska ta till sig svensk kultur. Vilka var det då som hetsade mot den skånska konstnären för att hon hade en hijab i svenska flaggans färger? Vilka var det som hetsade mot en Lucia som var mörk i hyn? Det var samma personer som alltid tjatat om hur viktigt det är att invandrare ska bli exakt som oss. Men tydligen kan folk med annat ursprung aldrig göra rätt för sig, hur mycket de än anstränger sig. När de inte anammar svensk kultur, så klagar folk. Men när de anammar den svenska kulturen, så klagar folk ändå och kallar det för en skymf. Så man kan ju undra hur rasisterna vill ha det egentligen.

Jag vill därmed påpeka att vi svenskar kanske hade mått lite bättre av att vi omfamnade av våra egna traditioner lite mer. Sedan är det naturligtvis upp till varje människa i sitt eget hus att bestämma vilka traditioner den ska fira. Men för gudars skull, skyll inte muslimer eller andra grupper för din egen rädsla. Ingen kommer kalla dig rasist för att du springer ut med en flagga iklädd folkdräkt.

Censur – Gratisreklam Av Vår Tid

Censur har tagit sig olika uttryck genom hela människans historia. Uppfattningar om vad som är acceptabelt i samhället har i alla tider förändrats… och utmanats. Men vilken typ av censur hör hemma i en demokrati och vilken hör hemma i en diktatur. I den här artikeln kommer jag ge min egen syn på fördelar och nackdelar med censur och moralpanik i allmänhet.

På senare år har många förespråkare av moralpanik eller censur hävdat att det bara är censur när staten censurerar, vilket är helt fel. De missar däremot poängen folk har när de ifrågasätter denna ständiga moderering av samhällets och kulturens alla aspekter. Det finns något som kallas självcensur, alltså att tidningsredaktioner, skivbolag, filmbolag och inte minst sociala medier, sätter upp egna villkor för vilket innehåll som är tillåtet och utefter det censurerar sitt innehåll. Skillnaden är att det är lagligt, medan statlig censur i de flesta demokratier är olagligt.

Problematiken är ändock detsamma. Kulturen och median har idag blivit som en enda stor stat i sig, där en liten grupp multinationella företag kontrollerar majoriteten av all information och media som finns att tillgå i världen. Samtidigt har vi tusentals nystartade eller mycket små självständiga medieföretag och hemsidor som går på knäna och ibland till och med motarbetas och inte klarar av att gå runt ekonomiskt. Ofta är detta kulturyttringar, åsikter eller material som hade blivit avvisat direkt om det skickats in till de stora jättarna inom kultur och media. Så det är ganska ointressant om det heter censur eller inte. Även om det inte är staten som gör det, så är problemet detsamma, att en väldigt stor och mäktig part dominerar marknaden och bestämmer vad som är tillåtet att visa och inte. Om det luktar censur och ser ut som censur, så är det censur, oavsett om det är upprörda föräldrar som försöker skydda sina barn, eller om det är svenska regeringen som stämmer en judisk författare för att ha kritiserat Sveriges kopplingar till Nazityskland under andra världskriget.

Självklart har TV-bolag och sociala medier rätt att bestämma vad som ska få visas i deras media. Det är deras demokratiska rättighet. Och det är min demokratiska rättighet att kritisera dem för det. Det finns även en psykologisk effekt som aldrig slår fel och som ofta gör censur otroligt kontraproduktivt. Ju mer man censurerar, desto mer intressant blir det. Det är så ungdomar fungerar. Och det kommer vuxenvärlden och samhället aldrig förstå. Så fort man censurerar och lägger locket på, desto mer intressant blir det för tonåringar att leta upp den ocensurerade versionen. Censur är och har alltid varit den mest effektiva formen av gratisreklam. Människor har alltid tyckt det är roligt och spännande med sådant som är förbjudet eller som inte får diskuteras.

När alltifrån porr till våld och spel censureras eller debatteras så dyker där alltid upp någon moralgubbe eller moralgumma som predikar om BARNEN. Tänk på BARNEN. DE FÖRSTÅR JU INGENTING! Jag anser att det är föräldrarnas ansvar att bedöma vad som är lämpligt för deras barn att titta på. Det handlar om sunt förnuft. Barn förstår mer än man tror. De ser sig själva, varandra och sina föräldrar nakna där hemma. Någon gång ska de bli tonåringar och ha sex. Hur ska man kunna ha sex för första gången om man inte vet hur man gör? Jag tycker det är viktigt att föräldrar sätter gränser och pratar med sina barn om etik och moral, om rätt eller fel och om hur världen fungerar. En dag kommer barnen och frågar. “Mamma, vad är en kondom för något?” “En kondom är något du måste ha på dig när du har sex.” svarar så klart mamman. “Mamma, vad är sex för något?” Då blir det svårt för föräldern att förklara också lägger de locket på istället. Och om ett barn eller en ungdom aldrig får lära sig om kondomer, hur ska de då kunna skydda sig sexuellt när de blir vuxna och börjar ha sex? Förstår ni problemet nu?

Porrfilmer, våldsfilmer eller liknande företeelser, ska självklart inte användas för att utbilda våra barn. Det ska samhället och skolan göra. Det får vi höra från moralens väktare i samhället. Och det är naturligtvis helt rätt och riktigt. Problemet med det resonemanget är bara att alla, även barn, begriper att porrfilmer, våldsfilmer eller spel inte är dokumentärer. Det har aldrig varit syftet med porr, att undervisa i sexualkunskap. Det har aldrig varit syftet med actionfilmer att undervisa i juridik eller feministiskt självförsvar och det har naturligtvis aldrig varit syftet med våldsamma spel att lära barn hur en Kalashnikov fungerar. Allt som barn tittar på behöver inte vara i utbildande syfte. Ibland vill barn bara ha roligt och se en cool eller spännande film. Vill man utbilda sig finns det som sagt redan en skola att gå till eller så kan föräldrar också prata med sina barn om sådant som är känsligt och förbereda dem för framtiden.

Det diskuteras ju så mycket om förlegad kvinnosyn och feminism och jämställdhet, våldtäkter och ungdomar som hamnar fel. Hur ska barn och ungdomar bli bra, laglydiga samhällsmedborgare om de aldrig får lära sig att det som händer på film inte är på riktigt. Det bästa sättet att sätta gränser för barn, det är att föräldrar pratar med sina barn om rätt och fel, och förklarar vad som är på riktigt och vad som inte är det. Annars är risken stor att barnen hamnar fel och antingen blir just våldsverkare eller kriminella.

Love Eliasson

The Lack Of Self Criticism In Muslim Communities

In 1979, Monty Python’s movie “Life Of Brian” caused a lot of stir amongst christians in the world. Due to Sweden’s secular society in that time, the movie had premiere in Stockholm of all places in the world. The movie was forbidden in Norway, where heresy was still a crime. The humorous Monty Python gang had to sit in a debate with christian bishops and defend their brilliant movie.

It didn’t take long before the christians actually cooled down and learned to accept the classical comedy. Since then, religion and mostly Christianity has been a popular theme in comedy, to make jokes about and to chritizise. As an atheist, I have no problem with that. But I have a problem with people, comedians and politicians who have completely surrendered to muslim extremism and let the extreme muslims decide what to joke about and what to not joke about.

The muslim community has an issue when it comes to chritisism. The peaceful religion of humanism and peace, must not be mocked, or otherwise you will be killed. That isn’t a peaceful logic at all. But it is surely a logic that is normalized in a lot of islamist circles. But I cannot see this issue amongst christians, jews, buddhists or hindues at all. Imagine a group of jews gathering in the streets, knocking polices and burning their neighbours cars, just because some fool has burned the Talmud in front of them. Imagine christians cutting the throat of a teacher, whose only crime was to uncover a charicature of Jesus or Maria. That doesn’t sound very familiar doesn’t it.

So why does it always happen when you moch islam? Well, the answer is easy. Muslims often come from countries, where their religious freedom are restricted. Therefore they do not have the same tradition of democracy that we have had in the west. That’s not very strange. But we should never let muslim extremists decide for us what is to critisize or mock. Do not stop mocking religion and critizising it, no matter if it’s christianity, judaism or islam. If we stop chritisizing it, the extremists have won.

You can mock and insult ideas, both ideological and religious. That is not the same thing as mocking and insulting people. I don’t like people burning religious books. But it should not be illegal. That’s very dangerous. If you have an idea you want to share and spread, I will listen. But don’t come and say that I’m not allowed burn your book. Do you really believe that people will find your religion convincing if we’re not allowed to burn your book? Are you really so weak in your faith that you let such nonsense effect you? Come on!

Socker – Den Värsta Drogen

Jag har en beroendeproblematik. Jag är beroende av socker. Varje dag dricker jag i regel en och en halv liter coca cola och mer där till i form av mjölkchoklad av olika slag. Det är buenos, kinapuffar, kexchoklad och allt möjligt sött.

Socker är ett av det mest förödande knarket som finns. Att bli av med ett extremt sötsaksberoende är ungefär lika svårt som att bli av med ett beroende av kokain. Socker förvärrar symptomen av ADHD. Det gjordes en dansk studie där en ung kille slutade helt och hållet med socker och sötsaker. Hans ADHD blev nästan helt obefintlig efter det.

Skillnaden mellan alkohol och socker är att socker finns över allt. Det finns ingen reglering eller åldersgräns på socker. Trots det ser vi alltfler barn som lider av övervikt och inte kan koncentrera sig ordentligt i skolan. 50 miljoner amerikaner har diabetes eller pre-diabetes. Och utvecklingen är oroväckande. Sjukdomarna relaterade till socker är många. Alltifrån fetma, till hjärt-kärlsjukdomar, cancer och annat.

I dagens debattklimat talas det mycket om droger och alkohol, men debatten om socker lyser med sin frånvaro. Även om det inte är någon merit att vara alkoholist, så tror jag att en vuxen man på ett sätt har lättare att söka hjälp för alkoholism än till exempel sockermissbruk. Alkohol är ju förknippat med att man är vuxen och lite manlig av sig.

Att som vuxen man söka hjälp för sitt beroende av sötsaker, är svårare på flera sätt, då sötsaker och godis förknippas med små barn. Små barn som börjar gapa och skrika när de inte får sitt godis. En vuxen man med abstinens efter godis och sötsaker, kan därför mötas med hån eller lustiga skämt. På så sätt tror jag att det ligger mer skam i sockerberoende än i alkoholism.

Varför diskuteras då inte dessa sötsaker på samma sätt som alkohol och droger? Socker finns inte bara i godis. Det finns även stora mängder socker i sånt vi får lära oss att det är lite nyttigt. Juice som inte är färskpressad är till exempel nästan lika laddad med socker som läsk. Musli som man inte gör själv är rena sockerbomben. En enda risifrutti innehåller lika mycket socker och snabba kolhydrater som ett hundra gram marabou-choklad. Gemensamt för alla de produkter jag räknat upp, är att de marknadsförs som något nyttigt och hälsosamt för kroppen.

Men när man äter ett mjölkchoklad till exempel, då vet man om att det är dåligt för hälsan, men man unnar sig det ändå. Men hur ska vi kunna veta att juice, musli och liknande mellanmål är nästan lika onyttiga, när vi hjärntvättas med reklam om hur nyttigt och naturligt det är? Lagarna om marknadsföring måste ses över. Det borde inte vara så lätt att komma undan med den typen av falsk information.

Dessutom hade jag gladeligen sett en ordentlig skatt på socker. Jag må vara beroende av sötsaker, men jag har aldrig stulit i hela mitt liv och jag har alltid följt regler och lagar. Jag äter socker för att jag kan och får göra det. Med lagar och regleringar som begränsade och beskattade socker, hade personer som mig kunnat undvika sötsaker mycket lättare. Att veta om att man inte får göra något, och bestraffas för det, det är en perfekt förutsättning för en människa som vill bli av med sitt beroende men inte riktigt har den viljestyrka som krävs.