Jag har en beroendeproblematik. Jag är beroende av socker. Varje dag dricker jag i regel en och en halv liter coca cola och mer där till i form av mjölkchoklad av olika slag. Det är buenos, kinapuffar, kexchoklad och allt möjligt sött.
Socker är ett av det mest förödande knarket som finns. Att bli av med ett extremt sötsaksberoende är ungefär lika svårt som att bli av med ett beroende av kokain. Socker förvärrar symptomen av ADHD. Det gjordes en dansk studie där en ung kille slutade helt och hållet med socker och sötsaker. Hans ADHD blev nästan helt obefintlig efter det.
Skillnaden mellan alkohol och socker är att socker finns över allt. Det finns ingen reglering eller åldersgräns på socker. Trots det ser vi alltfler barn som lider av övervikt och inte kan koncentrera sig ordentligt i skolan. 50 miljoner amerikaner har diabetes eller pre-diabetes. Och utvecklingen är oroväckande. Sjukdomarna relaterade till socker är många. Alltifrån fetma, till hjärt-kärlsjukdomar, cancer och annat.
I dagens debattklimat talas det mycket om droger och alkohol, men debatten om socker lyser med sin frånvaro. Även om det inte är någon merit att vara alkoholist, så tror jag att en vuxen man på ett sätt har lättare att söka hjälp för alkoholism än till exempel sockermissbruk. Alkohol är ju förknippat med att man är vuxen och lite manlig av sig.
Att som vuxen man söka hjälp för sitt beroende av sötsaker, är svårare på flera sätt, då sötsaker och godis förknippas med små barn. Små barn som börjar gapa och skrika när de inte får sitt godis. En vuxen man med abstinens efter godis och sötsaker, kan därför mötas med hån eller lustiga skämt. På så sätt tror jag att det ligger mer skam i sockerberoende än i alkoholism.
Varför diskuteras då inte dessa sötsaker på samma sätt som alkohol och droger? Socker finns inte bara i godis. Det finns även stora mängder socker i sånt vi får lära oss att det är lite nyttigt. Juice som inte är färskpressad är till exempel nästan lika laddad med socker som läsk. Musli som man inte gör själv är rena sockerbomben. En enda risifrutti innehåller lika mycket socker och snabba kolhydrater som ett hundra gram marabou-choklad. Gemensamt för alla de produkter jag räknat upp, är att de marknadsförs som något nyttigt och hälsosamt för kroppen.
Men när man äter ett mjölkchoklad till exempel, då vet man om att det är dåligt för hälsan, men man unnar sig det ändå. Men hur ska vi kunna veta att juice, musli och liknande mellanmål är nästan lika onyttiga, när vi hjärntvättas med reklam om hur nyttigt och naturligt det är? Lagarna om marknadsföring måste ses över. Det borde inte vara så lätt att komma undan med den typen av falsk information.
Dessutom hade jag gladeligen sett en ordentlig skatt på socker. Jag må vara beroende av sötsaker, men jag har aldrig stulit i hela mitt liv och jag har alltid följt regler och lagar. Jag äter socker för att jag kan och får göra det. Med lagar och regleringar som begränsade och beskattade socker, hade personer som mig kunnat undvika sötsaker mycket lättare. Att veta om att man inte får göra något, och bestraffas för det, det är en perfekt förutsättning för en människa som vill bli av med sitt beroende men inte riktigt har den viljestyrka som krävs.
