Måndag, den 6 maj 2019

Jag skulle egentligen skrivit det här inlägget mycket tidigare, men eftersom min mobil gick sönder var jag tvungen att skaffa bilderna från Onedrive till den nya mobilen. För två veckor sedan reste jag och mina studentkamrater på Östra Grevie Folkhögskola till Krakow, Den sjätte maj var det i alla fall dags. Vi samlades vid färjan i Ystad och kvart i ett och tog därefter färjan mot Swinoujscie i Polen. På färjan spelade vi spel, prövade polsk mat och hade allmänt roligt under de nästan åtta timmar vi skulle tillbringa på färjan.

Väl framme vid Swinoujscie, en ganska så nergången gammal station, med mycket kvarlevor från den gamla gråa kommunisttiden, tog vi nattåget mot Warszawa. Det var väldigt trångt och jag var på gränsen till lite klaustrofobi. Men det hade sin charm. Konduktören var en välklädd herre som trots sin höga ålder kunde hyfsad engelska. Det var ganska konstigt. Det verkade faktiskt som att polackerna är var betydligt bättre på engelska än tyskarna, vilket är lite märkligt då Tyskland rent historiskt alltid tillhört västblocket ända sedan andra världskrigets slut. Förutom då Östtyskland, kanske. Min lillebror har precis varit nere och arbetat i Tyskland en vecka, inom verkstad. Enbart en person där kunde hyfsad engelska och då var det dessutom unga människor.

I alla fall. Innan Warszawa var utsikten från nattåget ganska så tråkig. Naturen var väldigt typisk svensk eller skånsk och inte särskilt annorlunda. Stationerna var ofta kusliga och förfallna. Men efter Warszawa, längre söderut började något hända. Landskapet öppnade upp sig och skogarna blev… ja, jag vet inte hur jag ska beskriva dem, men de blev annorlunda. Det blev mer och mer som naturen i “The Witcher III: Wild Hunt.” Det är för övrigt ett polskt spel, bör tilläggas. I Warszawa, som totalförstördes 1944, fanns där väldigt lite att titta på, av de få byggnader vi såg. Men där var en byggnad som var speciell. Det var ett stalinistiskt monument. Den stalinistiska arkitekturen var en helt egen stil. Det är som att blanda den gråaste, tråkigaste betongarkitekturen med den ståtligaste, vackraste och mest utsmyckade katedralkulturen. Resultatet blir en mer massiv, rejäl version av ett renässansslott. Ganska unikt faktiskt, Vi var inne på dag två nu, så i skrivande stund måste jag avsluta inför nästa avsnitt. Då tillkommer även flera bilder.