Jag kommer härmed att ägna mig åt recensioner emellanåt. Den 19 juli 2019 var det dags igen. Sabaton släppte sitt nionde studioalbum “The Great War”. Återigen rörde det sig om ett konceptalbum om krigshistoria, den här gången om det första världskriget. Med sina blott 38 minuter är detta deras kortaste album hittills.

Ljudbilden är troligen den fetaste någonsin, även om Jockes röst ibland försvinner lite av alla överstyrda instrument. Den sista låten – “The end of the war to end all wars” är så maxad att man inte hör vad kören sjunger. Sticket i slutet är däremot fantastiskt och för tankarna till soundtracket till Pirates of the Carribean.

Den första låten “Seven Pillars of Wisdom” hade ett riktigt bra, typiskt Sabaton-solo i början Den tredje låten “82nd all the way” är min personliga favorit. Låten överlag påminner mycket om No Bullets Fly från Sabatons platta “Heroes” från 2014. Solot är det vackraste och mest magnifika jag någonsin hört i Sabaton. Versen är också typiskt Sabaton, riktigt bra och storslagen. “83nd all the way” är verkligen det bästa på hela plattan.

Den sämsta låten är troligtvis “The attack of the dead men.” Väldigt olikt Sabaton. Låten kändes dåligt genomtänkt och förhastad. Precis som att: “Nu ska vi göra något annorlunda” också tvingade de fram en låt som är extremt svår att hänga med i, rent logiskt.

Den stora frågan är: “Hur kunde de inte inkludera sin singel “Bismarck” på skivan? Om detta tvistar de lärde. Det kan vara ett fel vid uppladdningen, eller så skulle den helt enkelt inte finnas med.

Kortfattat får skivan åtta av tio. Alldeles för kort, men det var nog för att Bismarck inte kom med på plattan. Annars var det ett riktigt bra album, med deras kanske bästa omslagsbild någonsin och med en så fantastisk ljudbild och energi. Sabaton fortsätter att utvecklas.