Som de flesta av er kanske vet, så har jag fyra diagnoser på pappret. Tourettes Syndrom, ADHD, Aspergers Syndrom och Bipolär Sjukdom. Här är en redogörelse för de olika diagnoserna och vad de inneburit för mig och mitt liv.

ADHD kallas även för Attention Deficit, Hyperactive Disorder och innebär i regel koncentrationssvårigheter och svårigheter att sitta still av olika slag. Diagnosen innebär ofta att man är intensiv och har svårt att kontrollera sitt temperament. För mig har min ADHD mest inneburit stora vansinnesutbrott för bagateller och att jag väldigt lätt blir arg eller irriterad över saker som andra kanske inte blir irriterade över.

Tourettes är en funktionsnedsättning som innefattar olika varianter av tvångsmässiga ryckningar eller utspel, så kallade tics. De kan ta sig uttryck på väldigt många olika sätt. Den allmänna nidbilden är att man inte kan låta bli att sitta och skrika fula ord åt folk utan anledning, men det behöver inte ta sig uttryck så. Tics är tvångsmässiga och bygger på känslan att det känns dåligt om du inte gör si eller så. Det kan vara en ryckning på axlarna eller nacken, ryckningar med handen, läten eller svordomar. Jag har periodvis haft väldigt mycket tics och ibland nästan inga alls.

Stamning är vanligare än man tror, men hos mig har den alltid varit väldigt påtaglig. Det innebär att det hakar upp sig och fastnar när jag pratar, ofta är det mer på vissa bokstäver än andra. Min stamning har haft olika omfattning beroende på humör och tidsperiod. Den värsta stamningen har jag vuxit ifrån. Jag vet faktiskt inte om stamningen beror på ADHD eller tourettes.

Aspergers syndrom fick jag för kanske åtta år sedan eller något sånt. Det är en komplicerad diagnos. Aspergers kallas numera för högfungerande autism och innebär bland annat en svårighet att se helheter och sammanhang, men en fantastisk känsla för detaljer som intresserar en. Ofta har personer med asperger problem med det sociala samspelet, främst på grund av deras specialintressen. Om man har Asperger har man ofta ett smalt och udda intresseområde som man är väldigt duktig på. Man kan också ha svårt att förstå ironi och sätta sig in i andras situation, men symptomen varierar förstås från person till person.

Bipolär sjukdom. När man är deprimerad och ledsen känns allt meningslöst. Motsatsen kallas mani och innebär en överdriven lycka, energi och kreativitet. När man har bipolär sjukdom kan humöret växla i korta eller längre perioder mellan depression och mani. Svängningarna sker ofta på någon dag eller två. En bipolär person har under sina deprimerade stunder svårt att se glädje eller kreativitet och är ofta väldigt trött. Men när den bipolära personen är manisk är denne positiv, pratglad och full av nya idéer och ibland till och med speedad.

Många hävdar att ADHD och Asperger är en gåva, men det är det inte. Det är en daglig kamp. Vissa kan hantera det, andra inte. Men många lär sig med tiden efter rätt behandling och stöd. Okunskapen om diagnoserna är fortfarande stor har jag märkt. Många hävdar att miljöaktivisten Greta Thunberg är utvecklingsstörd för att hon har asperger. De hävdar också att hon inte skriver sina egna tal. Detta visar på stor okunskap, då människor med asperger oftast är normalbegåvade och inte sällan har högre begåvning än genomsnittet.

Värst av allt tycker jag är folk som envisas med att säga funktionsvariation. Enbart för att de är så rädda för att kränka någon. Relax! Det fungerar alldeles utmärkt att använda orden funktionsnedsättning eller funktionshinder. Detta politiskt korrekta nyorden tillför ingenting mer än att de är stigmatiserande och svårare att uttala. Så snälla, sluta använda er av orden funktionsvariation. Ingen tycker ni är häftiga för att ni gör det.

Jag diskuterade en gång med en rabiat kvinna som på fullaste allvar hävdade att folk med ADHD inte skulle hållas ansvariga för sina handlingar, utan att deras diagnoser var en ursäkt för precis allting. Värst av allt var hur denna mansplainande politiskt korrekta satmara försökte förklara för mig vad mina diagnoser innebar, vilket hon bevisligen inte hade en aning om. Värst av allt är att hon jobbar med barn som har diagnoser. Stackars barn säger jag bara. När jag satte henne på plats trodde hon inte på att jag hade ADHD.

Denna attityd gör mig arg. Det är faktiskt inte okej att skylla på sina diagnoser. Alla har ett ansvar för sina handlingar. Med eller utan ADHD.