Är det bara jag som tycker att den här människan den coolaste partiledaren på evigheter?

Tydligen är hon redan så populär att pensionstillägget som de rödgröna lade fram igår redan börjat kallas för Nooshi-tillägg! Det var längesedan jag såg någon som lyckas bygga upp en personkult kring sig så snabbt. Hon är inte längre bara en partiledare för vänstern. Hon är ”Nooshi” Ett nytt fenomen som många har starka åsikter om.

Hon har lyckats uppfylla en milstolpe jag drömt om i tio år. Att införliva populismen i vänsterpartiet. Sjöstedt var lite inne på samma spår, men han vågade inte riktigt gå all the way med populismen som Nooshi faktiskt gör. Hon är en av Sveriges första riktigt framgångsrika vänsterpopulister vilket jag tror kommer göra vänstern till tredje största parti om inte allt för avlägsen framtid.

Hon är också en väldigt självsäker stark kvinna med attityd och väldigt vacker. Nu vet jag att man inte får säga så, men jag tycker faktiskt hon är väldigt vacker. Det betyder inget för varför jag stöttar vänstern, i så fall hade jag ju varit bisexuell, eftersom jag stöttade vänstern redan på Jonas Sjöstedts tid. Och till och med jag kan tycka Sjöstedt är lite sexig med sitt nya skäggstubb som han har odlat sedan han lämnade partiledarposten. Oavsett så brukar det alltid finnas obestämda väljare och de brukar alltid lockas av en partiledare som ser bra ut.

Liberalernas gamla partiledare, Bengt Westerberg, lyckades fånga många medelålders kvinnors hjärta för att han var så snygg och sexig. Liberalerna, eller Folkpartiet som det hette då, red på den så kallade “Westerberg-effekten”, som innebar att partiet ökade i opinionen för att Bengt Westerberg var attraktiv för många kvinnor. Nu kommer vi förhoppningsvis få en Nooshi-effekt som gör att tonårskillar som inte kunnat bestämma sig, väljer Vänstern istället för SD.

Nåväl, politiken är det viktigaste, personen är sekundärt, och utseendet är inte relevant alls, eller bör inte vara det. Men tyvärr finns det ju studier som visar att utseendet faktiskt spelar roll, vilket det kanske inte borde göra. Oavsett så är jag övertygad om att den här fantastiska människan kommer sätta spår i svensk politik, och säkert uträtta större saker än vad vänsterpartiet tidigare har haft möjlighet att genomföra.

En av de viktigaste sakerna som förvisso redan Sjöstedt började med, men som hon också använder mycket mer frekvent, är att hon brutit mot tabut kring att samarbeta med ”fiender” i enskilda sakfrågor. Något som gör sossarna och Centern både arga och avundsjuka.

Även om det är bra att vänstern fått en stor ikon att se upp till, så måste man ju givetvis vara försiktig med det också. Personen får aldrig bli viktigare än politiken. Det är klart. Alla partier är ju mer eller mindre centrerade kring partiledaren, men ett parti är ju också ett lag. Även om det kanske är rimligt att partiledaren ligger i fokus, så får det ju inte överskugga partiet, medlemmarna och deras ideologi. Och vänstern har ju också det tänket i sin ideologi att alla ska med och att ingen liksom är för mer än andra.

Men kollektivismen i sig får ju inte heller gå för långt. Politiken blir lätt tråkig när den blir opersonlig. Där måste alltid finnas någon form av ledargestalt som driver partiet och får människor att bli intresserade av partiet. Och nej, jag tycker inte att Nooshi Dadgostar ska få en guldstaty som folket vallfärdar till för att lägga blommor. Jag tror inte att Nooshi Dadgostar slog hole in one på första slaget första gången hon spelade golf. Och jag tror inte heller att hon kommer konserveras i en glaskista inuti i ett palats där folk kan komma och titta på henne när hon har dött.

Men jag tror ni fattar poängen. Det finns en balansgång mellan kollektivism och personalism och den gränsen är ofta inte helt lätt.

Det är nästan så man skulle göra en meme av det. Ni vet den där med de svarta snubbarna i parken som blir så imponerade av något att de får panik och skriker “Ooooooooh!” Klippet brukar användas på internet efter en videosekvens där någon blir ägd.

Den här bilden illustrerar väldigt tydligt skiljelinjerna i svensk politik. Det är så uppenbart att Annie Lööf är så nöjd och belåten över att ha sagt något riktigt otrevligt om Nooshi och Vänsterpartiet. Det är därför hon ler så belåtet. Man kan se att vreden i Nooshis ögon. Här har vi två människor som hatar varandra riktigt mycket.