Det finns förmodligen ingenting som jag är så kluven till som religion. Religion har funnits i tusentals år i praktiskt taget alla civilisationer någonsin. De flesta människor på jorden är religiösa på något sätt. Jag är själv ateist och tycker att religion är onödigt, men jag respekterar alla religioner så länge det inte blir extremism av olika slag.
Jag respekterar religiösa byggnader, oavsett om det är en kyrka, en moské eller en synagoga. Man ska inte svära i dessa heliga byggnader, eller säga “hail satan” för att imponera på sina tonårsvänner. Jag blir upprörd över människor som konfirmerar sig utan att vara det minsta religiösa. På ett sätt är det ganska respektlöst. Många förstår nog inte att när man konfirmerar sig så svär man en ed till Gud om att man är troende. Att enbart konfirmera sig för att gå på läger, få presenter eller vad det nu kan vara, det tycker jag är respektlöst mot kyrkan.
Det finns nog inte mycket som orsakat så mycket lidande som religion. I alla tider har religion använts för att hålla människor i schack och inte ifrågasätta makten. Och detta görs fortfarande. Jag retar mig på det faktum att religion inte sällan betraktas som en sorts frikort till att inte bli kritiserad eller inte behöva rätta sig efter alla andra. Ibland verkar det som att Hitler och nazisterna borde ha startat en kyrka istället för ett parti. Om nazismen hade varit en religion hade den inte kunnat kritiseras på samma sätt. Det är förstås en överdrift, men religion är inte en ursäkt för att du ska kunna bete dig hur som helst. Att du får äta annan mat är en sak, men att inte låta sina barn delta på sexualundervisning eller liknande, är fel oavsett vilken religiös uppfattning man har.
Det finns ett problem särskilt med islam och det är hur otroligt tabu det är att kritisera eller skämta om den religionen. Det går inte att skoja om islam eller ens kritisera det, på samma sätt som vi länge gjort om judendom och i synnerhet kristendom. Jag tror det här beror dels på muslimerna själva, och att många av dem har problem med självdistansen, men framför allt beror det nog på etablissemanget och politiker över lag. De är så otroligt rädda för att stöta sig med just muslimer. Kan ni tänka er Monty Pythons film “Life of Brian”? Tänk om den hade handlat om Muhammed istället. Det hade aldrig funkat. Regissören hade blivit terrorhotad och tvingats leva med livvakter dagarna i ända.
Islam utmärker sig också för sin fanatism jämfört med kristendom och judendom. Majoriteten av världens muslimer är extrema. Det är den bittra verkligheten. I de flesta muslimska länder förespråkar majoriteten Sharia-lagar. I Afghanistan är det till och med 93 procent stöd för Sharia-lagar. I Palestina är det mer accepterat att sympatisera med den antisemitiska terrororganisationen Hamas, än att vara homosexuell.
Turkiet är ett land som betraktas som sekulärt, men över 60 procent av befolkningen har stort förtroende för Erdogan, en fascistisk diktator som bombar kurdiska byar i och utanför Turkiet. Det finns en otrolig rädsla bland politiker och andra att kritisera just islam för det här. Så snälla, kan vi släppa den här myten om att det rör sig om en liten minoritet extremister? Det är snarare de sekulära muslimerna som är minoriteten. Och de har det inte lätt.
Kristendomen är kanske den religion som dödat flest människor i historien. Det är utan tvekan den religion som orsakat mest lidande och ödeläggelse och krig. Och när högerkristna politiker skyller på muslimer och anklagar dem för fanatism, blir det ganska underhållande. Många av de värsta konservativa i USA är ju långt mycket mer extrema än de flesta muslimer. Nyligen var där en person i USA, högerkristen, som uppmuntrade till våldtäkt. Han ansåg att våldtäkt var ett sätt att skydda den vita rasen eller något sånt idiotiskt. I Alabama har den kristna fundamentalismen nått nya nivåer av äcklighet. Där har lobbyn lyckats få igenom ett totalt abortförbud i syfte att förstöra livet för kvinnor. På några sidor i delstaten instrueras män om hur de kommer undan med våldtäkt. I Alabama kan en våldtäktsman stämma sitt offer, om hon gjort abort. Det är så vidrigt så man får lust att stoppa ner två fingrar i halsen och kräkas.
Judendomen är den äldsta religionen av de tre jag nämnt här. Även om det finns gott om fundamentalister där också, så är de förhoppningsvis i minoritet precis som inom kristendomen. Mot judendomen har jag egentligen inga invändningar som jag inte hade mot kristendomen. Det skulle i så fall vara Israel-Palestina konflikten, där jag anser att båda sidor har en skuld. Det är inte så enkelt så man kan säga att Israel är onda och Palestina är goda. Långt ifrån. Men Israel har i alla fall jämställdhet och är framåt i utvecklingen när det kommer till HBTQ-frågor. De har en hyfsat fungerande demokrati med vissa brister. Sedan att de beter sig som svin mot palestinierna, det är ju förstås en annan sak. Men jag kan inte direkt påstå att palestinierna är mycket bättre heller.
Sedan jag blev god vän med en judinna har min syn på Israel-Palestina-konflikten förändrats kraftigt. Jag är fortfarande för en tvåstatslösning, men har mer och mer börjat nyansera min bild av konflikten därnere.
