Vi lever i ett samhälle där föräldrar med utländskt ursprung måste förklara för sina barn vad rasism är för något för att de ska vara förberedda inför första dagen i skolan.
Jag är vit och fostrad i en vit helsvensk familj. När jag började skolan behövde mina föräldrar inte förklara för mig att där finns bråkiga mörkhyade invandrarungar som kommer kalla mig för viting, svennejävel, wigger eller white trash. Vi pratade aldrig om rasism där hemma. Jag visste inte att rasism ens fanns förrän jag var runt tio år. Jag visste sedan innan att det fanns folk som hatade invandrare och folk med annan hudfärg. Och jag kände förvisso till att vita människor hade betett sig väldigt illa mot folk i andra delar av världen. Jag hade hört vad nazismen var och vad nazisterna gjorde mot judarna.
Men ordet rasism, fick jag först förklarat för mig när diskussionen om Tintin i Kongo blossade upp. Rasister är såna som håller på och prata om att vissa raser är underlägsna och i regel är det oftast vita människor som har varit den förtryckande makten. I alla fall de senaste femhundra åren. Jag började förstå detta mer och mer.
Men det lustiga är, att innan jag fick förklarat för mig at Tintin i Kongo var rasistisk, så hade jag inte lagt en enda tanke på att serietidningen faktiskt var rasistisk. Jag älskade Tintin och kollade igenom boken. Inte en enda tanke slog mig, att de svarta afrikanerna i Tintin i Kongo faktiskt ser ut som kolsvarta apor med stora röda läppar. Att de är dumma, bråkiga och pratar ett primitivt språk. Detta får man bland annat se när de åker i kanoten och sjunger på påhittad låtsas-kongo. Men när debatten blossade upp, då förstod jag direkt. Jag insåg att dessa primitiva figurer var en enda stor parodi i syfte att förlöjliga och göra narr av svarta människor. Varför har de så stora rosa läppar? Svarta människor har väl inte rosa läppar! Och de är inte alls så stora. Och varför har de en nos, som en hund eller ett litet djur, istället för en mänsklig näsa. Varför är de helt kolsvarta? Alla vet ju att svarta människor inte är helt svarta, utan snarare bruna. Det blev så uppenbart.
Det jag tyckte var mest förnedrande var dock den här blandningen av stereotypa höftskynken och spjut, kombinerat med västerländska ascessoarer som skulle se lite roligt ut. Alla afrikaner i Tintin i Kongo framställdes som stamfolk i höftskynke, pilbåge och spjut. Vissa hade lite mer kläder och pälsar eller så. Men deras hövding hade av någon konstig anledning en helt vanlig guldig kungakrona som såg ut att vara klippt ur papper eller köpt för tio kronor i Buttricks. Varför har de traditionella stamkläder samtidigt som vissa av dem har en löjlig kungakrona av papper, och en annan har en västerländsk hatt och höftskynke på samma gång? Där fanns även en svart man, som jag då antar skulle tillhöra en rikare familj. Han hade en lång traditionell särk eller manlig kjol eller vad man ska kalla det, och bar överkropp. Men runt nacken hade han en vanlig västerländsk skjortkrage. En sån där gammaldags krage som inte är nedvikt utan som står rakt upp. Också har han en fin hög hatt. Den här absurda blandningen av stereotypa traditionella stamkläder och stereotypa accessoarer som är starkt förknippade med den europeiska överklassen, det tyckte jag var värst av alla. De svarta människorna i boken framstod inte som relaterbara karaktärer utan som roliga figurer som man skulle skratta åt.
Samtidigt kom Tintin, en vit man, från Belgien, som skulle reda ut problemen som afrikanerna inte klarade själva. Belgien var som bekant en kolonialmakt och Kongo var en belgisk koloni. Belgierna behandlade Kongos befolkning med utstuderad brutalitet. Det var så sjukt och vidrigt att man inte kan förstå det.
När jag blev äldre förstod jag ju mer och mer att rasism var ett i grunden vitt problem. Även om jag fortfarande tycker att en svart människa även kan vara rasistisk mot en vit, så tycker jag samtidigt att den här diskussionen om så kallad “omvänd rasism” är löjlig. Visst kan en svart människa vara rasistisk mot vita. Visst kan östasiater vara rasistiska mot svarta. Men man måste särskilt förstå att det inte alls är samma sak. Även om rasism alltid funnits och finns i alla kulturer och mellan alla möjliga folk, så måste man fokusera på de verkliga problemen i världen. Rasism mot vita är inte ett utbrett problem. Det är inte ett strukturellt problem. Sedan finns det en annan väsentlig skillnad. Den rasismen som möjligen riktas mot vita, den beror knappast på att vi vita anses vara en lägre stående ras. Det är ju snarare en motreaktion på hur vi vita har betett oss och fortfarande beter oss, under så otroligt lång tid.
Det kan man däremot inte säga om den strukturella rasismens uppkomst. När den vite mannen började kolonisera världen, var inte det ett uttryck för frustration över att andra folk behandlat oss illa. Amerikas ursprungsbefolkning, eller afrikanerna, eller asiaterna, hade inte gjort oss vita någonting ont. Ingenting alls! Det fanns överhuvudtaget ingen anledning för oss att bete oss illa eller hämnas på dessa folk. Den enda anledningen till att vi ansåg oss ha rätten att slakta och underkuva dessa människor var för att vi såg dem som mindre värda på grund av deras hudfärg. Däri ligger skillnaden.
För att återgå till min anekdot om föräldrar som måste förklara för sina barn. Kanske borde det vara tvärtom egentligen. Det kanske är så att vi vita människor, måste börja tala med våra barn om rasism i tidig ålder, och lära dem att rasism är fel. På så sätt slipper föräldrar med annan hudfärg behöva vara oroliga och behöva förklara för sina barn vad rasism är.
Någon gång måste detta få ett slut. Och det är inte de svartas, muslimernas eller östasiaternas skyldighet att förbereda sina barn på ett problem, när det är vi vita som har skapat problemet. Nu måste vi börja prata med våra barn också.