Latest Posts

  • I am very happy

    64 page likes in 3 days! Wow, that’s good! Thanks you so much for all my new followers from across the world! The goal is set that my page will have 1500 likes before this weekend! If achieved, I have a surprise for you! Thank you!

    Sorry that I look terrible today. I’ve had a bit of a minor stress period for some weeks.

    Sorry that I look terrible today. I’ve had a bit of a minor stress period for some weeks.
  • What I’ve Been Up To

    Hello there. It was a while ago I shared something of importance. In friday last week I started my weekend after a long week of extreme stress and new routines at work. We had to work in a speed we were not used to, but hopefully we would become used to it after a time, well if it wasn’t for me and my infection. I was tested positive for corona and I have been sick and in quarantine since last friday.

    The first days were terrible. I was just sleeping and sleeping with pain in my skin and body and I didn’t eat anything. I just slept in high fever. Later, I got my apetite back and now I’m almost completely normal again. I am also regaining my sense for taste and smell. And today something happened. I’m actually getting quite mad of this quarantene, but today was the first day for a long time, where I actually missed my job. I miss it so much, to get some routines, having people to talk to, and going up in early morning and have something to do and some routines. So I actually look forward to start working again adventually. But first, this covid-infection has to be ridden out.

    During my time in quarantine, I have been working with the re-writing of my novel. But this time I’ve actually taken the time to start with a mind map and a synopsis. Now I have a clear picture of what kind story I want do write. And that’s a good start. Now I just have to start write it as well. I have also taked the time, to impvove and expand my fantasy map, and deleted my music from Spotify to upload it here on my blog instead.

    Tomorrow and the rest of the quarantine I will hopefully start drawing some stuff for my novel as well. It was a long time ago I was scetching and drawing. I look forward to do it.

    My whole family is also recovering from Corona, especially my mother who seem to have a more aggressive covid than me. Hopefully she will recover soon and my family will hopefully recover any time to return to a normal life. I hope so. Because this is making us all quite nutz.

    Peace

  • Spotify deleted

    My spotify did not last for long. This is because of my economic situation. So all my music will be available here on my blog instead. Good, eh?

  • More Updates

    So, I’ve figured out some tactics that will make my page followers more engaged, on both Youtube and Facebook. Since I retrieved access to this page, after almost half a year, I noticed that it almost never reach as many people as before I lost it. It’s time to make my followers more engaged and expose my posts for more people.

    For example, I will try to make regular updates, with a scheme. Each day of the week I will post a new episode of something. For example, an episode of my YTP every friday, or an episode of my podcast on every monday. Or what about new drawings in color. I could need some practice to start drawing again. Do you have any suggestions, please comment below.

    Peace!

  • Om Jag Skrev En Barnbok

    Om jag någon gång ska göra en barnbok, vet jag precis vad den ska handla om. Det ska inte vara en sån där naivistisk barnslig barnbok. Den ska lära barnen om rasism och fördomar och få barn att förstå att rasism är fel.


    Fast istället för att göra på det gamla vanliga sättet, vill jag göra det som en medeltida äventyrsbok. Men den är inte historiskt korrekt för fem öre, utan borde tolkas som en påhittad berättelse om ett populärt historiskt ämne. Den handlar om vikingar som åker ut i världen. Först bestämmer de sig för att plundra och döda både kristna och muslimer. Men när de sedan möter dem IRL, så märker de att dessa är människor är precis som oss. De kanske har lite annorlunda gudar och lite andra traditioner. Men det som skulle kunna bli ett blodbad, visar sig bli ett kulturellt utbyte där olika folk och kulturer kompletterar varandra och samarbetar. Det kan till exempel vara så här.


    Vikingarna gav sig av mot slottet för att plundra adelsmännen, men när de sparkar in dörren, ser de att kungen skriker: “Stoppa detta galenskap!”
    Plundringen avbryts.
    “Vilka tror ni att ni är egentligen? Ni bryter er in på fientligt land, sparkar in dörren och anfaller oss under vårt eget tak? Är det inte sånt ni nordmän kallar för nidingsverk?”
    “Vad vet du om våra lagar?” sa nordmannen med anstöt.
    “Mer än du tror.”
    “Vi nordmän har alltid dödat och plundrat kristna. Det är så vi lever. Det är så vi kommer till Valhall.”
    “Genom att döda folk som ligger ner? Hade ni gjort så med någon från ert eget folk hade ni aldrig fått sätta er fot i ert så kallade Valhalla.”
    “Vad yrar du om? Alla folk sätter sina egna först.”
    “Och därför ska man döda dom? Är det det du står och intygar dej själv om nätterna, viking?”
    “Vet du vad. Du har rätt. Mina herrar! Nordmän! Lyssna på mej! Jag vet att ni varit beredda på en hård strid! Men den här kristna kungen har faktiskt en poäng! Varför kan vi inte samarbeta med dom kristna och lära oss av dom! Också kan dom lära sej av oss?”
    “Ers nåd!” sa en nordman. “Det här är vansinne. Vi har dödat kristna i tvåhundra år.”
    “För tvåhundra år sen dödade vi varandra också. Sen slutade vi med det. För vi insåg att människor som samarbetar är starkare än människor som dödar varandra. Tiderna förändras.”
    “Jag säger ja!” sa en annan nordman.”
    “Jag också.” sa dom andra.”


    Efter den scenen bosätter sig nordmännen hos engelsmännen. De frågar varandra om varandras religion och traditioner.
    “Ni kan vid gudarna inte bränna någon levande!” skrek en präst och kom springande mot bålet. Nordmännen stoppade honom.
    “Tat lugnt, präst. Hon var redan död.”
    “Men ändå! Ni vanhelgar ett lik?
    “Nej, alltså… lyssna här. Vi hedningar bränner våra döda på ett bål. På så sätt kommer dom till Valhalla. Vi kan inte begrava dom som ni kristna gör, för eftersom deras kropp då förblir kvar i jorden förtärs den av maskar. Då kan dom inte komma till Valhalla.”
    “Åh, förlåt mej, herr nordman. Jag visste inte det.”
    “Berätta om era gudar. Jag vill veta lite mer om kristendomen.”
    “Åh, vill du? Tja, vi har bara en gud.”
    “En gud, det låter lite snålt? Hur ser han ut?”
    “Det vet vi faktiskt inte själva. Vi kan inte se honom på det sättet som man ser en människa. Men titta på det här korset. Ser ni gubben där. Han heter Jesus. Han är en inkarnation av Gud, som steg ner på jorden i form av en människa.”
    “Har han ingen hammare eller något vapen? Han kan ju inte göra mycket när han sitter där på korset?”
    “Det är komplicerat. Men Jesus visste att han skulle dö. Han dog för att förlåta våra synder. Han skickades ner till oss från Gud, för att dö, så att gud skulle kunna förlåta människan.”
    “Vad heter er gud?”
    “Vi säger bara Gud. Det är hans namn.”
    “Men han måste väl ha något att skydda sej med? Jag menar inte Jesus, utan Gud.”
    “Nja, hehe… Riktigt så funkar det inte heller. Jesus själv, sa ju, att om någon slår dej, så ska du vända andra kinden till?”
    “Men då åker man ju på en ny snyting?”
    “Det är inte det som är poängen. Ibland är det bättre att fly. Våld föder våld.”
    “Du har faktiskt en poäng där. När vi nordmän krigade mot varandra. Så tog det aldrig slut. Det var först när vi la våra gamla fejder åt sidan och samarbetade som vi kunde börja ut på plundringsfärder.”
    “Och tänk då hur mycket mäktigare vi alla skulle bli, om vi gick ännu längre och även slöt fred med andra folk?”
    “Tack, präst! Jag ska genast tänka över detta.


    Senare i tältet:
    “Du skämtar, sa kungens närmsta man.”
    “Dom kristna har en ickevåldsprincip. Om man blir slagen ska man vända andra kunden till.”
    “Man måste väl få försvara sig! Annars åker man ju på stryk igen.”
    “Det är inte riktigt bokstavligt dom menar, min vän. Lyssna här. För tvåhundra år sedan dödade vi varandra uppe i Skandinavien. Fast vi var från samma folk. När vi lade det åt sidan, blev vi ett enat folk. Först då kunde vi åka ut och plundra dom kristna. Tänk då ett steg längre. Hur mycket rikare vi alla skulle bli, om vi slutade kriga, inte bara oss emellan, utan även slutade kriga mot dom krtstna. Det är ju winwin för oss båda.”
    “Ååååh, du sätter mej och mina män i en svår situation. Mina krigare behöver mat, guld och något att leva på. Dom måste ut och plundra.”
    “Inte alls. Låt oss gå till bords med dom kristna. Vi bjuder på vår mat? Dom bjuder på sin?”
    “Jag ska se vad jag kan göra, men tro mej, du kommer inte ha alla med dej här, det kan jag lova dej.”


    Många av de gamla vikingarna retar sig på detta. Vi har alltid krigat mot de där jävla kristna och muslimerna, och så ska det förbli. Nu kommer det alldeles för många och deras seder passar inte in hos oss. Så man kan säga att första halvan är äventyr och utspelar sig när vikingarna är ute och stöter på muslimer och kristna. Trots att berättelsen i sig är historiskt inkorrekt, så är de olika beskrivningarna av traditioner och religioner helt korrekta och ska lära barn och unga att få ökad förståelse för olika kulturer och religioner, i dessa tider präglade av ökande rasism och främlingsfientlighet.


    I andra halvan av boken, har breda vänskapsband redan etablerats. Folk krigar inte med varandra längre, men hemma i Skandinavien uppstår ett tilltagande missnöje mot att vi tar emot så många muslimer och kristna, såna som vi och våra förfäder krigade mot. Andra halvan är mindre äventyr och mer, intriger i hemlandet.

    De missnöjda nordmännen börjar ta lagen i egna händer för att köra ut de kristna och muslimska invandrarna. Som tur är, finns ju hjälten där som lyckas avbryta ett stort slag mellan skandinaver och kristna och muslimer och förklarar i slutet:
    “Vad håller ni på med? Vi är alla en del av den här världen eller hur? Vad har dom gjort er? Visst, dom kanske ser lite annorlunda ut, och dom kanske har lite annorlunda gudar och seder! Men vad spelar det för roll?
    Nordmännen står förbluffat och kliar sig i huvudet.
    “Det är min fulla övertygelse, att en värld där vi lever av varandra och drar lärdom av varandra, gör oss både rikare och lyckligare än en värld där vi ska plundra och döda varandra! Och för vad? Att dom är annorlunda? Vi är nordmän! Vi borde veta bättre!”
    Nordmännen började mumla och prata lite med varandra.
    “Med all respekt, ers nåd. Men min far dog i kriget mot muslimer och kristna. Det är inget personligt mot dom. Men att alliera mig med fiender vore att dra skam över vad min far, och hans far före honom, kämpade för och byggde upp.
    “Tror du inte att dina förfäder skulle bli lyckligare av att du och dina medmänniskor lyckas förbättra deras livsverk ytterligare? Med all respekt för vad dina förfäder kämpade för, men tiderna förändras. Dina förfäder byggde ett enat Skandinavien. Låt oss fortsätta det arbetet. Det är det bästa sättet du kan hedra deras minnen på. Dina förfäder ler mot dej. Ta vara på det.”
    “Du har rätt ers nåd.” sa den gamle nordmannen.
    “Han har faktiskt rätt.” sa en annan nordman. “Varför ska vi döda folk bara för att vi alltid gjort det tidigare?”
    Alla nordmän började fundera och mumla lite. Sedan lade de ner sina vapen på marken och ångrade sig.
    “Kom nu. Vi drar. Han har faktiskt rätt.”


    Vad tycker ni? Är inte detta ett lite originellt sätt att beskriva ett stort samhällsproblem på ett sätt som gör att barn blir mer intresserade. Inget barn vill väl läsa en mossig berättelse om rasism i det svenska samhället på 2020-talet. Då kan man ju väva in det i en historisk äventyrsroman istället? Eller vad säger ni?

  • Så var man på ruta ett igen

    Skam den som ger sig. Jag var missnöjd med min bok. Igen. Avbröt på sidan 77 och insåg att det här inte håller. Nu har jag en mycket bättre idé. Synd att ni fick vänta. Peace!

  • New Treasures

    Hello there! It’s been a while ago! I’ve finally started to make some progress to write on my novel. I really feel that I am back in the writing spirit again. And I hope everybody has had a happy Easter with their friends and family. I, for example, have returned home to my own apartment after celebrating the Easter weekend with my father in Malmö, and later with my mother, in Tyringe.

    Today I returned back home and started to sort out old papers. And out of nowhere I found several new old sketches, drawings and paintings that I’d almost forgotten. I realized that I was actually better at drawing back then. In this post, I will show some of the images I found, that I haven’t seen for several years.

    Well, here are one of the figures I’ve made. Inspired by the evil butcher in the game Castlevania: Lords of Shadow, this big monster with some scary shit on his body, was drawn with passion.

    A similar figure, though not at all inspired by the Butcher, was this humanoid smith in the first painting where I try to manage variations of light and shadow.

    My interest for Native Americans was very intensive some time ago. Inspired by the Turok Game Series, about an Native American warrior killing dinosaurs and lizard men in the jungle and different temples, I decided to look up the real Native Americans and study their culture in books, documentaries and internet pictures. So I started to draw them, both their leader and their warriors. Here are some of them.

    These are some additional dinosaurs and native Americans inspired by the Turok franchise. This was also from the time when I was deeply fascinated by weapons and designing my own weapons.

    I made all those weapons during my weapon period when I was a younger. All these gadgets, items and weapons were all made for a video game that I wish I would create. Unfortunately, I have no resources to create a game, but I always had all the imagination to at least design the game myself.

    Aaah, memories! These warriors are from my God of War and Castlevania era, around 2010 and 2011. I loved those warriors. Some of them are inspired by christian medieval time and some other by ancient Greek and Roman period.

    TRIGGER WARNING! NUDITY!
    Those females with big ears and striped skin were probably made during my Avatar mania in 2009, when James Cameron’s Avatar was released.

    Here be monsters! Almost all of them are inspired from different games I’ve been stuck to throughout my short and sinful life. Enjoy.

    Aaah, here comes the best of it all! Satire, caricatures and political cartoons and other funny stories!

    Here are some early caricatures, which I was still quite bad at. But these was also one of my earliest one. Here are also an explanation of the image text. VPK stands for Vänsterpartiet Kommunisterna (Left Party Communists). Unfortunately it is the historical name of the party I vote for today. Since 1990 their name has been only Vänsterpartiet, (Left Party). I am very happy that they have been trying to throw out all these old communists and supporters of communist dictatorships. Unfortunately, there are some of them left and whenever a party member still supports some form of dictator I always say “fuck of”. I don’t want my party to be associated with them. SAP stands for Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti (Sweden’s Social Democratic Labour Party). I liked them better before, when they represented real social democracy. Today the left party is more social democratic than the social democrats, whose only social democratic content today is their party name.

    FP stands for Folkpartiet (The Peoples’ Party) Today they are called Liberalerna (The Liberals). Not so long ago, they had more in ommon with the Social Demorats than with the right wing Moderates. C stands for Centerpartiet (The Center Party). It was known for it’s position in the political middle point. Both C and L was quite critical to the Moderates back then. They thought that the Moderates were to much right wing and they almost proffered the politics of their min opponent – The Social Democrat. Yet, they managed to create the first bourgeois (middle-rightwing) govenment in 1976. The Moderates, The Centerparty and the Liberals. Two middle parties and one conservative Right wing parties. In 1979, the Moderates become the biggest of the Bourgeois parties, and the next biggest in the Swedish Pairlament. The social democratic party had no longer the middle parties as enemies, but the right wing parties. Since then, the social democrats and the moderates have been the two big parties in Swedish politics.

    To the right is Gösta Bohman (M). M stands for Moderaterna (moderate conservatives). Moderate within politics is used most often by conservative parties who want to be a little more progressive and put their most extreme conservative ideas aside. The Moderates was earlier known as the “Right Wing Party”, Högerpartiet, in Swedish. Today, the Center Party, the former middle party, is more to the right than the Moderates, but much more progressive.

    Several years ago, the Swedish Cooperation Lundin Oil, was shadowed by controversies when the press revealed that their boss, Ian Lundin was placing investements in Sudan and other african countries and sponsoring different wars and genoside. As payment he earned a lot of money on oil and gas. I decided to make a satire picture to mock this guy.

    This is an early propaganda picture I’ve made against the Swedish Alligiance – The Bourgious government that defeated the social democracy in 2006 and ruled all the way til 2014, during the moderate Prime Minister Fredrik Reinfeldt. In the picture, Prime Minister Reinfeldt cuts the Swedish Flag in pieces, a symbol for the Right Wing destriction of Swedish common wealth and society. Here’s a translation of the Swedish text:

    “The right always talk about freedom. Thousands of people are treated as mannequins by staffing companies. Is that freedom? Sweden is not the property for some people, but for all. Humans are not shopping goods to be shipped between different companies and be treated like property.”

    Here’s my Bill Clinton cartoon. Translation to English is this: “Ooh, yeah! Ooh, that’s nice. Lower, lower, aaa, yes! Exactly! Would you like something to drink?”

    This is a picture I’ve drawn of Muammar Khadaffi, before his death. Here’s a translation to English. “The people loves me. The earth is flat. Sheep can talk. Rhinos are fishes. Bananas are blue. Cars are used to eat meat. I am a human.”

    This was all of it! Next part will be published when I find something new! See you!

  • All live on Spotify
    Now, my dear followers, all my five albums have gone live on Spotify. You can listen to it all right here, in this link. 🙂Love Eliasson On Spotify
  • Spotify will be ready

    Today or about some days, depending on the spotify processing time, all the five of my albums will be live. I couldn’t wait for the release date, so I sheduled the remaining albums til this day, the 28th of March. If you’re having tecnical issues with my album “The Experimental Years”, it’s because I’ve exchanged it due to some errors in the soundtracks that had to be fixed. Soon, everything will be in order. Enjoy my music and don’t hesitate to presave it, guys!

    The Path Of Hatred

    Conspiracy

    The Experimental years

  • Big Surprise

    Do you remember that my last album would be live in the 1st of June this year? Well, that was a lie. It’s available now already! Surprise surprise! Enjoy and come with some feedback please! Have a nice evening! <3

  • Maps And Many Other Things

    Howdy! I’ve been working digitally with my world map for several weeks by now. I’ve also edited some of my music. Here’s the result. An overview of my map with my own music in the background. Enjoy!

  • What’s happening now?

    Hello! It was a while ago! I have been writing on my novel quite much lately. And I have lost several pounds of weight. This monday I was also employed for the first time in my life, with a real job and payment on a real conpany! And look how much weightloss I’ve made!

  • Attention

    Warning! Due to some tecnical issues, my shop on Facebook cannot be viewed. I’m working day and night to solve this issue. Thank you for your patience.

  • Next Album

    Greetings! You can now pre-save the next album “Svea”, which will be released the 10th of march 2021. Enjoy.

    https://distrokid.com/hyperfollow/loveeliasson2/svea-5

  • 35 år sedan Palmemordet – Vad har vi lärt oss?

    Den 28 februari 1986, mitt i natten, fick Stockholmspolisen ett larm om ett mord på Sveavägen. Det visade sig senare att det var vår statsminister, Olof Palme, som blivit mördat på öppen gata mitt på Sveavägen i centrala Stockholm. Palme hade varit på bio med sin familj och på vägen hem sköts han i ryggen. Här redogör jag för fenomenet Olof Palme – om politikern, människan och den internationella rörelse och det engagemang som växte fram i hans fotspår. Jag kommer också att ta upp hur Olof Palmes frispråkighet och rakryggade ärlighet i sitt engagemang för fred och antirasism, tyvärr, blev hans död.

    Låt mig berätta en saga. En saga om ett land som heter Sverige, vårt land som fortfarande idag är ett av de tryggaste länderna. Det har dock inte alltid varit så. Vid sekelskiftet 1900 var Sverige ett av Europas fattigaste länder. Medan övriga Europa redan hade industrialiserats, befann sig Sverige i mångt och mycket kvar i det gamla bondesamhället. Fattiga människor slet och dog i fabriker och på lantbruken. Demokratin fanns inte. Riksdagen, kommunerna och landstingen var strikt hierarkiska. Ju rikare man var, desto fler röster hade man. I industrialismens kölvatten slet den svenska arbetaren och hans familj i trängsel, fattigdom, sjukdomar och smuts. Människor dog i livsfarliga fabriker, där både män, kvinnor och barn arbetade över fjorton timmar om dagen.

    Men i det gamla Fattigsverige började ljusglimtar uppenbaras. Fackföreningar och arbetarrörelser bildade partier och gick ut och demonstrerade och strejkade. De krävde bättre villkor och kortare arbetsdagar. I början fick dessa socialistiska och socialdemokratiska grupperingar kämpa med våld för att ha en chans mot överheten. Upploppen ledde inte sällan till blodiga sammandrabbningar mellan polis, militär och arbetare.

    1889 bildades SAP – Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Deras ledare hette på den tiden August Palm och partiet fick från början kämpa hårt för att få igenom sina krav. På den tiden räknades liberalismen som en vänsterideologi. Liberalerna lyckades år 1905 bilda den första vänsterregeringen under ledning av Carl Staff, partiledaren för liberalerna. Han blev statsminister. I riksdagen regerade liberalerna i en koalition med socialdemokraterna. Den liberala regeringen lyckades införa en reform av rösträtten, som gav så mycket som fem procent av alla män rösträtt i samhället. Sakta men säkert fick arbetarna fler semesterdagar och deras arbetstider blev sakta men säkert kortare. Reformer började genomföras. I oppositionen fanns Allmänna Valmansförbundet, det parti som idag kallas Moderaterna. De var emot allting. Alla reformer som skulle förbättra för vanligt folk och ge dem mer frihet och rättigheter, röstades ständigt ner av Allmänna Valmansförbundet.

    År 1917 hade Sverige återigen en liberal regering. Sufragetter, kvinnofridskämpar, ställde till besvär på gatorna och krävde kvinnlig rösträtt. Allmänna Valmansförbundet var så klart emot det. Detta var hårda tider. Första Världskriget plågade hela världen och i Ryssland hade kommunisterna gjort revolution och utropat Sovjetunionen. Samtidigt hotade kommunisterna att göra samma sak i Tyskland. På den tiden var det många som var rädda för kommunismen. En viktig fråga som blossade upp år 1917, var monarkins avskaffande. Den liberala regeringen under statsminister Carl Staff och det socialdemokratiska stödpartiet under ledning av Hjalmar Branting, gick till val på att införa republik. Detta ledde till att kungen Gustav den V, hotade att avsätta regeringen. Man ville inte att Sverige skulle drabbas av samma kaos som Sovjetunionen.

    Statsminister Karl Staff och socialdemokraternas Hjalmar Branting kallades in till kungen för att komma på en lösning. Till slut kom de överens. Karl Staff och Hjalmar Branting lovade att inte avskaffa monarkin. I utbyte mot det lovade kungen att kungen aldrig mer skulle lägga sig i regeringsfrågan. Därmed avsade sig kungen sin makt att avsätta regeringen och den demokratiska parlamentarismen som vi har idag, började gälla på allvar. Alla män fick rösträtt. Men kvinnorna var inte nöjda. Suffragetter krävde att kvinnor skulle få rösta på samma villkor som männen. 1919 hade Sverige en konservativ regering under ledning av Allmänna Valmansförbundets ledare Arvid Lindman. Som statsminister motsatte han sig kvinnlig rösträtt. Men eftersom Liberalerna och socialdemokraterna hade samma uppfattning i frågan, lyckades de få igenom kvinnlig rösträtt och helt köra över högerregeringen. Sverige hade fått demokrati.

    Hjalmar Branting tillträder som statsminister

    1920 fick Sverige sin första socialdemokratiska statsminister. Han hette Hjalmar Branting och genomförde flera reformer för att förbättra arbetarnas villkor. Trots det fick de stora reformerna vänta. Det fanns andra problem att stävja och regeringskriserna avlöste varandra under hela 1920-talet. När Hjalmar Branting hastigt avled 1925 uppstod en falangstrid inom socialdemokratin, där den gamla socialistiska falangen utmanades av den nya mer mittenorienterade falangen. I mittenfalangen ställde sig den nya partiledaren Per Albin Hansson, som lanserade en ny modell i sitt berömda folkhemstal 1928.

    “Det goda hemmet känner icke till några priviligierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre och den fattige plundrar icke den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”

    Per Albin Hanssons nya idé gick ut på att privata företag i viss mån skulle få finnas kvar. Klyftorna mellan rika och fattiga skulle minska, men inte utraderas helt. Istället skulle de rika betala högre skatt för att finansiera en omfattande offentlig sektor som alla skulle kunna ta del av oavsett storleken på deras plånbok. Men det var först 1932 som Socialdemokraterna på allvar blev det statsbärande partiet i svensk politik. Per-Albin Hansson blev statsminister och försökte lösa den svåra ekonomiska krisen med ett krispaket som kallades “Krispolitiken.” Tanken var att staten aktivt skulle investera i byggprojekt, nya bostäder, ökade bidrag till fattiga och på så sätt ta sig ur finanskrisen och stävja den höga arbetslösheten, som på den tiden låg på 25 procent. På 30-talet fick Sverige den så kallade Arbetslöshetsföräkringen, som gjorde att de arbetslösa inte behövde kastas ut på gatan.

    Per Albin Hansson tillträder som statsminister år 1932

    1938 lanserades den svenska modellen. Det innebar att arbetsmarknadens parter skulle förhandla och komma överens på arbetsmarknaden och staten skulle helst inte blanda sig i. Därmed lades stridsyxorna mellan företagen och facket ner och principen om den svenska modellen och kollektivavtal slog igenom. Detta var en viktig seger för både arbetaren och arbetsgivaren.

    Per Albin Hanssons förstamajtal i Stockholm 1934

    1939 bröt Andra Världskriget ut. I sin iver att så gott som det gick undvika att Sverige drogs ut ur kriget, bildade statsminister Per-Albin Hansson en ny regering, som bestod av Socialdemokraterna, Folkpartiet, Bondeförbundet och Högerns Riksorganisation. Folkpartiet är de som idag kallas Liberalerna och Bondeförbundet heter idag Centerpartiet. Högerns Riksorganisation heter idag Moderaterna. Det enda partiet som uteslöts ur den här samlingsregeringen var Vänsterpartiet Kommunisterna, de som idag bara heter Vänsterpartiet. De ansågs opålitliga i och med sina starka kopplingar till diktaturen i Sovjetunionen.

    Sveriges eftergifter till Nazityskland var fega och orättfärdiga. Men så här i efterhand kanske de kan betraktas som ett nödvändigt ont för att rädda vårt eget skinn. Tyska trupper tilläts använda svenska järnvägar för att bege sig upp till Finland. Medan Sveriges regering ofta hjälpte tyskarna med sin försäljning av järnmalm, lät de samtidigt underrätta Storbritanniens regering med information om tyskarnas planer. Sverige tillämpade en försiktig utrikespolitik och samarbetade både med Tyskland och England. Först när nazisterna började förlora kriget valde regeringen att ta de allierades parti. Samtidigt tog Sverige emot rekordmånga judiska och finska flyktingar som befriats från koncentrationslägren under nazisternas vansinne.

    År 1940 fick socialdemokraterna sitt bästa valresultat någonsin. 53 procent av rösterna. Trots att socialdemokraterna därmed hade den absoluta makten i riksdagen och lätt kunde få igenom all sin egen politik, valde statsminister Per Albin Hansson att ha kvar samlingsregeringen.

    Efter andra världskriget släppte regeringen på den strikta ransoneringen och planhushållningen. Sveriges städer och fabriker hade inte bombats som alla de länder som hållit sig utanför kriget. Därmed kunde de ekonomiska hjulen börja snurra och Sverige hade ett enormt försprång.

    1946 dog statsminister Per-Albin Hansson hastigt av en hjärtinfarkt och efterträddes av Tage Erlander. Vid det laget hade Hansson fått namnet Landsfadern och ingen trodde att Erlander skulle kunna ta över den rollen. Men de hade fel. Tage Erlander genomförde flera viktiga reformer och lät bygga upp den svenska välfärdsstaten. Detta kallades för Rekordåren, de åren de den svenska ekonomin och välfärden fullständigt exploderade till ett av världens rikaste och mest välmående och jämlika länder. Några av de reformer som genomfördes var:

    Barnbidraget
    Tandvårdsreformen
    Allmän Sjukförsäkring
    Rätten till 8 timmars arbetsdag
    Rätten till 4 veckors semester
    Fria Skolmåltider
    ATP – Allmän tilläggspension

    Statsminister Tage Erlander mot folkpartiledaren Bertil Ohlin i riksdagsvalet 1954

    På 1960-talet radikaliserades Socialdemokraterna vänsterut i syfte att få med sig ungdomen. Ledande i denna nya socialdemokrati var den unge politikern Olof Palme. Olof Palme hade flera olika ministerposter under 1960-talet och statsminister Tage Erlander hade nog Palme att tacka för den jordskredsseger som socialdemokraterna vann i samband med valet 1968.

    Tage Erlander i Hylands hörna 1962

    Olof Palme utmärkte sig i sin retorik, som i grund och botten var väldigt amerikansk. När han hade studerat på Harward i USA, tränades han i retorik. I Sverige har universiteten inte haft så mycket retorikutbildningar sedan början av 1900-talet, vilket innebar att svenska politiker var ganska ovana vid en så vass och skolad debattör och talare som Olof Palme. Olof Palme hade bott i USA under en tid och sett den extrema fattigdomen och segregationen, rasismen och förtrycket mot svarta och andra minoriteter. Olof Palme lyfte tidigt upp antirasismen inom socialdemokratin. I takt med att Sverige hade blivit ett invandrarland och tagit emot många invandrare som behövdes för att fylla ut tomrummet på arbetsmarknaden på 50 och 60-talet, fanns det plötsligt människor med olika ursprung i Sverige. Då behövde man också börja diskutera rasismen och göra upp med sin egen rasism. Olof Palme talade redan 1961 i radio om hur man kunde underlätta för invandrarna.

    “Det finns oerhört mycket som samhället kan göra för att underlätta invandrarnas situation, konkreta åtgärder som kan förstärka känslan av samhörighet och ömsesidig respekt. Därom ska jag i dag inte tala. Avgörande för om samhällets åtgärder skall få avsedd verkan är emellertid de enskilda människornas attityder till invandrarna. Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta. Men så enkelt är det ändå inte.

    Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. “Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.

    En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomarna alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks.”

    Olof Palme i radioanförande om rasism

    På 1960-talet brann Vietnamkriget i Asien. USAs inblandning visades på direktsänd TV. För första gången kunde människor sitta hemma i TV-soffan och se krigets verklighet helt ocensurerat. USAs beteende i Vietnam fick människor i världen att få upp ögonen för USAs imperialism och brutalitet i fattiga länder. Olof Palme valde att fördöma kriget i Vietnam. 1968 gick hans kritik så långt att USA kallade hem sin ambassadör från Sverige. I USA demonstrerade folk mot Olof Palmes hårda ord om USA och deras hänsynslösa bombningar av fattiga byar i Vietnam.

    Olof Palme fördömer Vietnamkriget och fördömer Högerpartiets ledare Yngwe Holmbergs krav på hans avgång.

    1968 var också året då ungdomen i västvärlden gjorde revolt mot gamla normer och auktoriteter. Studenter, hippies, vänstermänniskor och andra ungdomar, hamnade i kravaller med polis i både USA och Sverige och andra länder. Feminismen fick ett uppsving. Under valrörelsen 1968 ockuperades ett kårhus i Sverige av arga vänstervridna studenter och Olof Palme kom dit för att hålla tal och försöka tala de upprörda studenterna till rätta.

    Olof Palme talar till 68-vänstern under Kårhusockupationen

    1968 kom att kallas segervalet. Socialdemokraterna fick över 50 procent av rösterna och statsminister Tage Erlander hade troligen Palme att tacka för den valsegern, då han lyckades få många ungdomar att rösta på socialdemokraterna. Det blev Erlanders sista och bästa val. Året därpå, 1969 avgick Tage Erlander som statsminister och partiledare. Olof Palme tog efter som statsminister i en väldigt tacksam situation. Ekonomin gick som på räls. Den svenska modellen fick folk att beundra Sverige. Arbetslösheten var lägst i världen och miljonprogrammet hade snart färdigställts. En miljon nya bostäder hade byggts. Det var så billigt att bo på grund av den stora tillgången på bostäder. Samtidigt började skatterna höjas för att finansiera dessa enorma satsningar på offentlig sektor, vård, skola och omsorg.

    Olof Palme var en statsminister som sa precis det han tyckte och tänkte. Många gånger var han vass och väldigt hård i debatter, vilket många tyckte var för brutalt för svensk politik. Olof Palme kunde till och med vara direkt elak i vissa debatter och detta skapade inte bara en kärlek utan också ett utbrett hat mot honom som person. Ett hat som i mångt och mycket påminner om dagens näthat i sociala medier.

    1972 intensifierades USAs bombningar i Vietnam. Olof Palme kallade kriget ett illdåd och jämförde det med nazisternas koncentrationsläger under andra världskriget. Ännu en gång kallade USA hem sin ambassadör. Relationerna till Sverige blev kyliga och den internationella kritiken mot Palme blev hård.

    Olof Palme fördömer julbombningarna i Hanoi 1972

    Inrikespolitiskt präglades Sverige på 1970-talet av viktiga reformer för att få ökat fackligt inflytande på arbetsmarknaden, samt ökad demokratisk insyn m förhållanden i industrier. Kvinnor började komma ut i arbetslivet i större utsträckning och daghemmen byggdes ut. På tio år ökade lönerna med 25 procent. Samtidigt började ekonomisk kris drabba Sverige. Oljekrisen skördade ekonomin i hela världen. I de flesta länder valde man att lösa krisen med statliga sparpaket och nedskärningar, men så gjorde man inte i Sverige. Här hade man en expansiv ekonomisk politik, där staten aktivt försökte bygga landet ut ur krisen, genom bidrag till företag och stora satsningar på infrastruktur, bostäder och vård och skola. Detta finansierades med stora lån från utlandet vilket skuldsatte den svenska staten något enormt. Samtidigt började Sveriges skatter bli alldeles för höga i mångas ögon. På 70-talet fick Sverige världens högsta skatter och började allt mer utmålas som en socialistisk skattemardröm. Det föregångsland som alla såg upp till började sakta men säkert förvandlas till ett skräckexemmpel.

    Men det fanns en kvinna som inte tvekade att kritisera den socialdemokratiska skattepolitiken. Astrid Lindgren, den kända barnboksförfattaren som alla tyckte om och som var djupt förankrad i den svenska folksjälen publicerade år 1976 en saga i Expressen om en häxa vid namn Pomperipossa. Hon bodde i Enpartidiktaturen Monismanien och arbetade som författare. Monismanien var en metafor för den svenska staten och Pomperipossa var egentligen en metafor för Astrid Lindgren själv. Här är ett litet utdrag.

    ”Vet du om att i år är din marginalskatt 102 %?”
    ”Du pratar”, sa Pomperipossa. ”Så många procent f i n n s ju inte!”
    För hon var inte särskilt hemma i den högre matematiken nämligen.

    Jo då, fick hon höra, i Monismanien fanns det hur många procent som helst, och om man la ihop inkomstskatten och de sociala avgifter som Pomperipossa skulle betala, eftersom hon var egen företagare, så b l e v det 102 %, sen fick Pomperipossa säga vad hon ville!

    Astrid Lindgren läser ur “Pomperipossa i Monismanien.”

    102 procent. Så mycket fick Astrid Lindgren betala i skatt. Och reaktionerna väntade inte på sig. Finansminister Gunnar Sträng valde att förminska Astrid Lindgrens intelligens med orden:

    “Berätta historier, det kan fru Lindgren, men räkna, det kan hon inte.”

    Gunnar Strängs vägran att inse sina brister och hans attityd mot Astrid Lindgren fick många väljare att överlämna socialdemokratin.

    Gunnar Sträng erkänner motvilligt sitt misstag.

    Samtidigt utsattes den folkkäre regissören Ingmar Bergman för en polisinsats där han arresterades för skattefusk. Bergman flyttade utomlands. När två folkkära kulturpersoner, båda socialdemokrater, som dessutom båda ville och kunde betala skatt, när de fick nog, så riktades skarp kritik mot socialdemokratin. Samtidigt började borgarna växa sig starkare. Thorbjörn Fälldin – Partiledare för Centerpartiet hade skit under naglarna och pratade mer som vanligt folk. Han var inte lika vass och duktig i debatter och lyckades därför få sympatiröster när Olof Palme totalt slaktade honom i varenda debatt. Palme fick mycket kritik för sin otrevliga attityd och sin hårda debattstil och detta ledde till att många tyckte synd om Thorbjörn Fälldin, när han satt där och svettades medan Palme stod och skrek på honom.

    Olof Palme och arrogansen

    1976 vann Centerpartiet valet och Olof Palme förlorade makten efter 44 år av oavbrutet socialdemokratiskt styre. Olof Palme såg detta som ett otroligt nederlag. För första gången på 44 år hade vi nu en borgerlig regering, men centerpartiets Thorbjörn Fälldin som statsminister. Trots att Olof Palme avgick som statsminister samlade han alla sina krafter i opposition. Den borgerliga tiden i regeringen ledde till regeringskriser och ekonomiska problem.

    På 1980-talet var det nya tider. Finanskris rådde i hela världen. I USA och England kallades det nya botemedlet för nyliberalism – den nya ekonomiska idén som gick ut på att staten inte skulle blanda sig i ekonomin, utan att de fria marknadskrafterna skulle stoppa krisen. Resultatet blev ofta ekonomiska nedskärningar, fattigdom och arbetslöshet.

    “Fälldin har ju tjatat på mig att jag ska tala om varför jag är socialist. Jag är en demokratisk socialist med stolthet och glädje. Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika, när jag for runt och såg en ännu mer förnedrande fattigdom, på sätt och vis, i Förenta Staterna, när jag som mycket ung kom öga mot öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna. När jag kom till nazisternas koncentrationsläger och fick se dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän.

    Jag blev det när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige, när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som lyft landet ur fattigdom och arbetslöshet med 30-talets krispolitik. När jag själv fick vara med och arbeta för ATP och fick möta de privilegierades socialistkampanjer när vanliga löntagare ville trygga sin ålderdom, för det var det ni höll på med då.

    Jag blev det under många år av samarbete med Tage Erlander då jag lärde mig vad demokrati och humanism är och med nära vänner som Willy Brandt, Bruno Kreisky och Trygve Bratteli, som riskerade livet i kampen om människovärdet.Men viktigare är att jag bestyrks i min övertygelse när jag ser ut över världen, när jag ser krigen och kapprustningen och massarbetslösheten och klyftorna mellan människorna.Jag bestyrks i min övertygelse när jag i vårt eget land ser orättvisorna öka, arbetslösheten tillta, spekulation och fiffel gripa kring sig.

    När jag ser hur högerpolitiken i land efter land driver ut människor i arbetslöshet slår sönder tryggheten men ändå inte löser de ekonomiska problemen och när jag ser in i den framtid de borgerliga tydligen har att erbjuda där löntagarna ska bli fattigare och de rika rikare, där den sociala tryggheten blir bräckligare och lyxbåtarna fler, där solidariteten blir svagare och egoismen starkare, där de starka kan ta för sig och de svaga får ta skeden i vacker hand.

    Visst är jag en demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land, jag är det med glädje för jag vet att vi har viktiga arbetsuppgifter framför oss efter det borgerliga vanstyrets år.

    Och med tillförsikt, för nu vet människor vad som händer med jobben och tryggheten och stabiliteten när högerkrafterna har ansvaret.

    Jag är det på sätt och vis med ett roat leende för jag vet att den moderna svenska historien är full med värdefulla reformer som ni har skildrat som elak socialism men sedan slåss ni om att få äran av reformerna när människorna har fått erfarenhet av vad den betyder.

    Visst Fälldin och Ullsten är jag demokratisk socialist; som Branting när han genomförde rösträtten; som Per-Albin när han bekämpade arbetslösheten på 30-talet och talade om folkhemmet; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. För det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan. Och vad är egentligen Fälldin?”

    Olof Palme om varför han är demokratisk socialist

    Olof Palme vann valet 1982 och socialdemokraterna fick återigen makten. Men Olof Palme tvingades genomföra frågor han inte trodde på. Debatten om löntagarfonder fick stort motstånd från borgerligt håll. Samtidigt började moderaterna bli populära. Under 1980-talet eskalerade hatet mot Olof Palme i kampanjer efter kampanjer. 1986, den 28 februari ledde detta till hans död. Han mördades på öppen gata av en gärningsman som än idag inte kommit fram ur ljuset.

    Om hatet mot Olof Palme, samt mordet på honom

    Hur kunde detta hända i lilla trygga Sverige? Ingen kunde tro det. Ändå hände det. Varför gick det så fel i utredningen? Det fanns goda spår och goda förutsättningar för att hitta mördaren. Ändå lät polisen ignorera detta och istället fabricera det så kallade PKK-spåret. Regeringens förföljelser av kurder under den här tiden ledde till att allvarliga protester bröt ut. Anklagelser om rasism flödade och utredarens chef, Hans Holmér tvingades avgå. Senare lyckades man arrestera den försupne narkomanen Christer Pettersson – en man som blev oskyldigt dömd för mordet och sedan även frisläppt.

    Palme-utredningen är den mest omfattande utredningen i världshistorien. Att läsa igenom hela utredningen utan att ta en enda paus skulle ta tio år. Drygt tio tusen människor har varit misstänkta och under utredning, bland annat Jan Gulliou och Leif GW Persson. Samtidigt ska man komma ihåg att hatet mot Olof Palme var enormt inom polis och militär. Kan det ha varit därför som poliser med Walkie-Talkies sågs gå omkring på Sveavägen INNAN PALME MÖRDADES? Och varför dröjde utryckningen långt utöver det vanliga? Varför hittade man på helt värdelösa spår kring PKK, trots att det var Palme som kämpat så mycket för kurderna.

    Olof Palmes internationella engagemang för fred, mot förtryck, mot apartheid och frigivningen av Nelson Mandela, hans engagemang i Israel-Palestinakonflikten och för avveckling av kärnvapnen, allt detta föll snabbt i glömska. Från och med 80-talets mitt genomförde både socialdemokrater och borgare stora avregleringar av välfärd och offentlig sektor som snabbt ledde till att de sociala klyftorna, segregationen och arbetslösheten ökade snabbt. Resultatet ser vi än idag, där det inte finns mycket till socialdemokratisk politik kvar inom socialdemokraterna.

    Olof Palme var inte bara älskad, han var också hatad. Men när han blivit mördad utsågs landssorg i hela landet. SSU-ordföranden Anna Lindh, höll tal på hans begravning, vilket nästan är lite otäck, då hon själv blev mördad när hon var socialdemokratisk utrikesminister år 2003.

    Jag vill framförallt lyfta Moderatledaren Ulf Adelsohns ord om Palme. Hans tacktal och kommentarer på mordet kändes genuina och äkta. I intervjun märkte man att han nyss gråtit.

    Moderatledaren Ulf Adelsohn om Olof Palme som person
    Moderatledaren Ulf Adelsohn i minnesstunden i Riksdagen
    Reaktioner på mordet på Olof Palme

    En annan sak so gjorde mig väldigt rörd, var rapporten från Rinkeby, där många var av utländsk härkomst redan då. Många av dem grät, för Palme betydde så otroligt mycket för dem. Min första tanke var: Tänk om vi fick en statsminister igen som gjorde så mycket för just invandrare och som var så omtyckt av invandrare som Palme. Detta låter hemskt, men jag tror inte att där hade varit många invandrare i förorterna idag, skulle hålla en minnesstund och sitta och gråta ut sin sorg om Fredrik Reinfeldt hade blivit mördad.

    Dessa områden har större problem idag och de som bor där är nog ganska trötta på att dagens politiker tävlar om vilka som kan leverera den tuffaste och hårdaste politiken mot invandrare. På den tiden kändes det som att folk generellt, inte bara invandrare, var mycket mer intresserade av politiska frågor och mycket mer engagerade. Idag tycks vi ha kommit till en period, där stora grupper inte röstar efter ideal, utan efter missnöje, och de väljer oftast det parti som kommer med lättköpta lösningar på de problem som väcker starkast ilska hos folk. Tänk om fokus istället hade legat på långsiktiga lösningar, istället för att försöka lösa alla problem med att vara så inhumana som möjligt.

    Yusuf Dikmen om sin saknad efter mordet på Olof Palme

    Anna Lindh, dåvarande medlem i SSU, och senare socialdemokratisk utrikesminister när Göran Persson var statsminister, talade som sagt på Palmes begravning. Det faktum att Anna Lind talade på begravningen efter att Palme blev mördad, för att sedan själv också bli mördad flera år senare, är faktiskt märkligt, ja, nästan lite otäckt.

    Anna Lindh på Palmes begravning

    Anna Lindh var tilltänkt efterträdande partiledare till statsminister Göran Persson, men när hon blev mördad förlorade socialdemokratin en väldigt omtyckt politiker, som skulle kunna vinna flera val. Efter Göran Persson fick vi istället Mona Sahlin. Mordet på Anna Lindh var nog en kraftig anledning till att socialdemokraterna fick en så allvarlig kris och idag har så lågt förtroende.

    Göran Persson tillkännager att Anna Lindh gått bort

    Vi kommer aldrig glömma Olof Palme och hans engagemang, både i Sverige och internationellt, för fred, rättvisa och solidaritet, mot rasism och kärnvapen.

    Och vad har vi då lärt oss om den här delen av svensk historia? Jag kan huvudsakligen komma på två saker. Ta inte välfärden, humanismen och demokratin för given. Förr i tiden fick vi slåss för den. Och bakom det land Sverige blev, ligger decennier av kamp, reformer och demokratiska beslut, som möjliggjort att Sverige blev ett rikt och tryggt samhälle. En annan sak vi kan lära oss, är att våld och hat aldrig leder till något gott. Vi såg vad hat ledde till när Palme blev mördad 1986. Parallellerna kan dras till dagens näthat på olika sociala medier, som blir mer och mer normaliserat. Om man inte sätter stopp för sådana saker kan det urarta och det gjorde det ju, den 28 februari 1986.

    Till minne av Olof Palme
    1927 – 1986

  • Debatt Igen

    Igår började jag förstå lite mer kring det här med så kallad “omvänd rasism.” Även om jag alltid ogillat begreppet “omvänd rasism” så har jag alltid trott att alla kan vara rasistiska mot alla. Jag har till exempel tänkt att en svart kan vara rasistisk mot en vit, men att det är väldigt sällsynt och inte ett strukturellt problem ens i närheten av den strukturella rasism som drabbar rasifierade. Men idag ställde jag mig frågan:
    Hur länge har rasism funnits och vilka var det som skapade den moderna rasismen som ligger till grund för hur världen idag?

    Tips. Det var inte de svarta, inte Amerikas ursprungsbefolkning, inte östasiater eller semiter. Det var vita människor från Europa och senare i det nya Amerika, där vi tyckte oss ha rätten att ta ett helt land och utrota dess befolkning.

    Så jag började läsa definitionen av rasism lite mer noggrant. Rasism som ideologi härstammar från 1500-talet. Innan fanns den inte på riktigt samma sätt. Innan 1500-talet var det mer jämlikt mellan raserna. Man brydde sig inte så mycket om hudfärg. Alla folk var förtryckande och rasistiska och tyckte att de hade rätt att förslava alla de underkastade sig. Men de hade fortfarande inte den här idén om att en människas hudfärg gjorde henne mindre värd. Det är en ganska så ny företeelse som härstammar från 1500-talet. Och oavsett om man kan kalla hat mot vita för rasism eller inte, så ska man ställa sig frågan. “Varför hatar de oss vita?”


    Det är ganska normalt och naturligt att om ett folk förtrycker ett annat folk i generationer och implementerar strukturell rasism, då kommer de som är förtryckta vilja vara “rasistiska” tillbaka. Jag har svårt att se att en svart person som hatar vita, gör det för att de tycker att vita skulle vara en lägre ras, och att det skulle vara rätt att härska över dem bara på grund av att vi har ljus hy. Kom igen liksom. Det handlar ju inte om det alls.


    Men när vi vita erövrade hela världen, så gjorde inte vi det för att hämnas. Vi hade ingen anledning att vara trötta på vare sig afrikaner, native americans eller något annat folk. Det fanns inget strukturellt förtryck mot oss, som gjorde att vi ville förtrycka tillbaka. Den enda anledningen till att vi koloniserade Afrika, Amerika, Asien och Australien, var för att vi ansåg att människor med en mörkare hudfärg var mindre värda och att detta gav oss rätten att ta deras land, förslava dem och förtrycka dem.

    Jag kan inte se varför en svart människa, eller en asiat eller en native american, skulle behöva hitta på den ursäkten för legitimera någon sorts “omvänd rasism.” Är det inte ganska uppenbart att om man är rasistisk och förtrycker ett folk och säger till dem att de har fel hudfärg och är därför underlägsna, då får de nog av det förr eller senare. Jag säger inte att det är okej att hata vita. Men jag kan relatera till det. Jag ser inte längre rasismen i det.


    Det är mycket möjligt att det finns en handfull svarta människor av alla oss sju miljarder, någonstans, som kanske bott under en sten och kanske aldrig själv drabbats personligen av rasism eller ens läst om det. Och den här personen kanske får en idé om att vita människor är underlägsna, utan att ha någon historisk kontext eller ens vara intresserad av att kolla upp fakta. Ja, då kan jag köpa att det är rasism. Men hur många är det som tänker så? Finns de ens? Finns det någon svart människa som aldrig varit ute och sett rasismen mot svarta, och som inte har koll på det, och ändå hittar på någon sorts rasistisk ideologi, av en ren slump? Skulle inte tro det.

  • My favorite burlesque videos: part – 1

    00:00 – 01:54
    Channel: Burlesquefest
    Video: Lydia DeCarllo – The 6th Annual New Orleans Burlesque Festival

    01:54 – 04:29
    Link: Gabe Duval
    Video: https://www.youtube.com/watch?v=ccnqJpRtSNY

    04:29 – 06:37
    Channel: Loki Asgard
    Video: ACen 2014 Bubble Pop Burlesque Act VI(w/ Azula)

    06:37 – 08:29
    Channel: Kenny Hoff
    Video: 11 Jessabelle Thunder – #WOMANOPOLYSF​ Brunch at Jolene’s Bar 3-1-2020

    08:29 – 11:33
    Channel: Valentina Orbit
    Video: Hoop Burlesque Wedding Performance

    11:33 – 13:30
    Channel: PA Burlesque Festival
    Video: https://www.youtube.com/watch?v=ca6xVm33u3Q

    13:30 – 15:51
    Channel: Burlesquefest
    Video: Angi B Lovely – The 3rd Annual New Orleans Burlesque Festival

  • Någon Gång Måste Vi Också Ta Ansvar

    Vi lever i ett samhälle där föräldrar med utländskt ursprung måste förklara för sina barn vad rasism är för något för att de ska vara förberedda inför första dagen i skolan.

    Jag är vit och fostrad i en vit helsvensk familj. När jag började skolan behövde mina föräldrar inte förklara för mig att där finns bråkiga mörkhyade invandrarungar som kommer kalla mig för viting, svennejävel, wigger eller white trash. Vi pratade aldrig om rasism där hemma. Jag visste inte att rasism ens fanns förrän jag var runt tio år. Jag visste sedan innan att det fanns folk som hatade invandrare och folk med annan hudfärg. Och jag kände förvisso till att vita människor hade betett sig väldigt illa mot folk i andra delar av världen. Jag hade hört vad nazismen var och vad nazisterna gjorde mot judarna.

    Men ordet rasism, fick jag först förklarat för mig när diskussionen om Tintin i Kongo blossade upp. Rasister är såna som håller på och prata om att vissa raser är underlägsna och i regel är det oftast vita människor som har varit den förtryckande makten. I alla fall de senaste femhundra åren. Jag började förstå detta mer och mer.

    Men det lustiga är, att innan jag fick förklarat för mig at Tintin i Kongo var rasistisk, så hade jag inte lagt en enda tanke på att serietidningen faktiskt var rasistisk. Jag älskade Tintin och kollade igenom boken. Inte en enda tanke slog mig, att de svarta afrikanerna i Tintin i Kongo faktiskt ser ut som kolsvarta apor med stora röda läppar. Att de är dumma, bråkiga och pratar ett primitivt språk. Detta får man bland annat se när de åker i kanoten och sjunger på påhittad låtsas-kongo. Men när debatten blossade upp, då förstod jag direkt. Jag insåg att dessa primitiva figurer var en enda stor parodi i syfte att förlöjliga och göra narr av svarta människor. Varför har de så stora rosa läppar? Svarta människor har väl inte rosa läppar! Och de är inte alls så stora. Och varför har de en nos, som en hund eller ett litet djur, istället för en mänsklig näsa. Varför är de helt kolsvarta? Alla vet ju att svarta människor inte är helt svarta, utan snarare bruna. Det blev så uppenbart.

    Det jag tyckte var mest förnedrande var dock den här blandningen av stereotypa höftskynken och spjut, kombinerat med västerländska ascessoarer som skulle se lite roligt ut. Alla afrikaner i Tintin i Kongo framställdes som stamfolk i höftskynke, pilbåge och spjut. Vissa hade lite mer kläder och pälsar eller så. Men deras hövding hade av någon konstig anledning en helt vanlig guldig kungakrona som såg ut att vara klippt ur papper eller köpt för tio kronor i Buttricks. Varför har de traditionella stamkläder samtidigt som vissa av dem har en löjlig kungakrona av papper, och en annan har en västerländsk hatt och höftskynke på samma gång? Där fanns även en svart man, som jag då antar skulle tillhöra en rikare familj. Han hade en lång traditionell särk eller manlig kjol eller vad man ska kalla det, och bar överkropp. Men runt nacken hade han en vanlig västerländsk skjortkrage. En sån där gammaldags krage som inte är nedvikt utan som står rakt upp. Också har han en fin hög hatt. Den här absurda blandningen av stereotypa traditionella stamkläder och stereotypa accessoarer som är starkt förknippade med den europeiska överklassen, det tyckte jag var värst av alla. De svarta människorna i boken framstod inte som relaterbara karaktärer utan som roliga figurer som man skulle skratta åt.

    Samtidigt kom Tintin, en vit man, från Belgien, som skulle reda ut problemen som afrikanerna inte klarade själva. Belgien var som bekant en kolonialmakt och Kongo var en belgisk koloni. Belgierna behandlade Kongos befolkning med utstuderad brutalitet. Det var så sjukt och vidrigt att man inte kan förstå det.

    När jag blev äldre förstod jag ju mer och mer att rasism var ett i grunden vitt problem. Även om jag fortfarande tycker att en svart människa även kan vara rasistisk mot en vit, så tycker jag samtidigt att den här diskussionen om så kallad “omvänd rasism” är löjlig. Visst kan en svart människa vara rasistisk mot vita. Visst kan östasiater vara rasistiska mot svarta. Men man måste särskilt förstå att det inte alls är samma sak. Även om rasism alltid funnits och finns i alla kulturer och mellan alla möjliga folk, så måste man fokusera på de verkliga problemen i världen. Rasism mot vita är inte ett utbrett problem. Det är inte ett strukturellt problem. Sedan finns det en annan väsentlig skillnad. Den rasismen som möjligen riktas mot vita, den beror knappast på att vi vita anses vara en lägre stående ras. Det är ju snarare en motreaktion på hur vi vita har betett oss och fortfarande beter oss, under så otroligt lång tid.

    Det kan man däremot inte säga om den strukturella rasismens uppkomst. När den vite mannen började kolonisera världen, var inte det ett uttryck för frustration över att andra folk behandlat oss illa. Amerikas ursprungsbefolkning, eller afrikanerna, eller asiaterna, hade inte gjort oss vita någonting ont. Ingenting alls! Det fanns överhuvudtaget ingen anledning för oss att bete oss illa eller hämnas på dessa folk. Den enda anledningen till att vi ansåg oss ha rätten att slakta och underkuva dessa människor var för att vi såg dem som mindre värda på grund av deras hudfärg. Däri ligger skillnaden.

    För att återgå till min anekdot om föräldrar som måste förklara för sina barn. Kanske borde det vara tvärtom egentligen. Det kanske är så att vi vita människor, måste börja tala med våra barn om rasism i tidig ålder, och lära dem att rasism är fel. På så sätt slipper föräldrar med annan hudfärg behöva vara oroliga och behöva förklara för sina barn vad rasism är.

    Någon gång måste detta få ett slut. Och det är inte de svartas, muslimernas eller östasiaternas skyldighet att förbereda sina barn på ett problem, när det är vi vita som har skapat problemet. Nu måste vi börja prata med våra barn också.

  • Are you ready to rock?

    My album “Biji Kobane” will be out on Spotify and all the other services in less than five minutes. Feel free to pre-save it on spotify here! Enjoy!

    https://distrokid.com/hyperfollow/loveeliasson2/biji-kobane-4

  • A Promise

    In new years eve, I made a promise. I would stop eating and drinking candy, chocolate and soda completely. I kept the vow for about an hour in the year of 2021. That’s the ygly truth.

    However, there was some glimpses of light. A couple of weeks ago, I noticed that I had lost over five kilos in only a few months. But after a break from my work, due to my mental health issues, I noticed that I started to consume even more sugar again. Today, on this day, I have gained all the kilos that I had been losing the last months. I feel like shit. Especially now after I recently have eaten my last meal of candy and soda for a long long time.

    Now it’s time again. From sunday 00:00, I will completely stop eating candy and drinking soda. All chocolate, soda, lemonade, cookies and chocolate will go to hell. Except for pancakes off course. Home made pancakes. It’s time to make some change. I will start go out and walk every day. And when spring comes, I will go out bycicle. And when this goddamn pandemic is over, I will start go to gym.

    My dentist said that I already now have got burns on my teeth, due to all the soda I’m drinking. Now it’s time for change. I will save thousands of Swedish crowns per month by doing this. Off course, it’s easy to say this now, when I’m satisfied after a big sugar bomb. But I’m actually starting to get tired of it all. This shit gotta go.

    I have been starting to write on a novel and I write a lot nowadays. Just like before my great hypo-maniac depression that started in summer 2012. I will write and write and be creative just to stop thinking of chocolate and coca-cola. I have to.

    No coca cola
    No chokolate
    No cookies
    No lemonade
    No soda
    No candy

    Instead I will eat proper meals that makes me satisfied

    More fish
    More chicken
    Less pork
    Less beef
    Less milk
    More eggs
    More vegitables
    More dark bread
    Less white bread
    More fruits
    Less potatoes and fries
    No dinners at restaurants or pizzerias
    No sweets, soda or candy
    More walking
    More cykling
    More workout at the gym
    More creativity
    More sun
    More sleep
    More teethcare and teeth brushing

  • Release Sheme

    For all your information! I’ve said it in Swedish before, but here I say it to all my followers from outside Sweden! All my four studio albums, including a fifth “Experimental Album” will be re-released on Spotify, Google Play, Deezer and whatever in hell they call all these streaming services… Here’s the release sheme for each album.


    Biji Kobane – 2021-02-15
    Svea – 2021-03-10
    The Path Of Hatred – 2021-04-05
    Conspiracy – 2021-05-10
    The Experimental Years – 2021-06-01

  • Another friend to me

    Here’s the post for today, then. I have a very close friend, who I ironically, have never met in real life. We have written to eachother since late 2018, I think. And we have also been speaking by telephone. Milou Lindeberg is her name. She is quite an odd and diffucult person, which makes me like her even more! I like strange people with similar interests.

    I think Milou sent me a friend request somewhere in 2018 or 2017. In the beginning, we were not very close at all. She was just a Facebook friend among others. But we began to come closer to eachother due to Milou’ss personal struggles with certain people or the internet tail of these people.

    Milou is a jew with a very sad and dark past. I don’t want to go in to details about that here, but shs been through hell yhrough her whole life and what didn’t kill her made her stronger. I have always been with her when some nazi, islamist, leftist or right winger were against her. In late 2018, we became a great duo of real friendship and loyalty.

    It’s not easy being a jew today, not in Sweden either. The antisemitism is wide spread across the globe, amongs right wing extremists, nazis, muslims and even leftists. The antisemithic propaganda can be hard to identify, if you don’t know about it’s history and how it has developed.

    In the late 2018, Milou appeared accidently in the Swedish fake journalist and online hater Joakim Lamotte’s live video, where he had gathered a lot of people in Uppsala. Lamotte calls himself a women right defender, but that’s only if women agree with his view on criminality in Sweden. Lamotte just happened to film Milou, who just happened to be right at the place where Lamotte was filming. Even if she begged Lamotte not to film her, he continuing filming her. She knew that she would get in trouble, because people that critisizes Lamotte, mostly women, often get hanged out on his page with over 200 000 followers.

    And that’s exactly what happened. Milou was identified by the nazi movement “Nordic Resistance Movement”, for wearing a David’s Star in her necklace. Her adress was shared amongs nazis and she got several visits with nazis painting Swastikas on her front door and throwing pig blood in her appartment, forcing her to move to another city long from Uppsala.

    It was in this moment, that I really suffered together with Milou. I called her for the first time and we were talking about what the hell we were going to do. Milou has similar diagnostics like I have, but some even worsa that I cannot relate to. But we are always there for eachother when someone of us have a hard time. Milou is very funny and kind and she shares some interests with me. She paints, draws, and even make live armour and clothing. She loves Harry Potter and I love The Lord Of The Rings. And we are both trying to become writers.

    Some years ago, Milou met another friend, Daniel Lernherde, which is a former nazi that have made up with his extremistic past. Now they have an own page: “The Ex-Nazi and the Jew” and they are travelling across Sweden and educating people about nazism, racism, antisemitism and hatred. Can you imagine? A former nazi, and a jew, together travelling around and educate about racism and antisemitism? It’s kinda cool, and admirable, isn’t it?

  • New Map Again

    I have just finished yet another map. This is epic! Enjoy!

  • Dealing With Madness

    It’s time to be honest. I am sick. I suffer from bipolar disorder and now I’m in a hypomaniac period. I always use to be more sad in the winter, some years worse, or some years not at all, almost. This winter is the worst for many years for me. That I can tell you right now. I have therefore on sick leave from work.

    It was on my work I understood that something was wrong. Causing drama and getting angry at people, or over protective and paranoid, has been something normal the last weeks on my job. I got obsessed with a suspicion of that a college is suffering from psycical ilness and was cutting himself. I had no proof for it at all. It was just an obsessive idea I got from nowhere. I wanted to help him and inform my colleges about his problems. When they asked why I thought this about a co-worker, the only so called “proof” I had was no proof at all. Just me overthinking. People started to get annoyed at me and they gave me a really big remark for my accusations. As soon as I got the remark, I understood how wrong I was all the time. I had no proof. It was just my mind spooking. I started to feel ashamed about what I had done and later, I started to cry. I cryed so badly because I realised I was mentally ill and needed therapy for my mania.

    The stress, pressure and worryness I have been caring since last week has surely been a big part of my hypomania. It was stress due to brawls at work almost every day, fear of losing good friends and all the other intrigues that has been going on for the last weeks. I sleep to little as well. Only about five or four hours by night, which make my brain overheated sometimes.

    But the scariest things are the memory slots. Friends and family are telling me that I’ve done and said completely outrageous things, that I don’t remember myself. I was recently told, that when I celebrated my little brother’s birthday, I collected the food on my plate as normal, but suddenly, I left the table and came back with a handful och chicken right in my hand and just placing them on my plate. Not very nice and hygenic, especially not in these pandemic times. I had no memory at all of doing that, and I would never do it knowingly.

    As you all can see, I am now home from work and this monday, I will go to the psychiatrist and start to deal with my mental issues. In the meantime I will soon be started with my novel.

    However, there are some good news as well. The last month, I have lost over five kilo of my weight. And then I havn’t even tried.

  • Vi Svenskar har ett ansvar att bojkotta Turkiet

    Vi har alla sett bilderna och hört om den populära turistattraktionen. I Turkiet finns det fler vidsträckta ständer än man hinner bestiga under en livstid. Där är det varmt och soligt och tacksamt att ta ett bad i det milda medelhavet. De antika städerna, som till exempel Mardin, som är flera tusen år gamla och påminner lite om ett sagoslott.

    Turkiet fortsätter att locka miljoner turister varje år och lyfts inte sällan fram som ett praktexempel på att islam är förenligt med demokrati. Men bakom den vackra ridån av vidsträckta klippstränder och flottiga trestjärniga hotell, döljer sig ett mörkt förtryck. Under senare år har vi kunnat läsa om hur Turkiet blivit alltmer totalitärt under Erdogans hårdnade styre. Den etniska dimensionen av konflikterna är bara ett exempel på detta. Turkiet är det land i världen där det bor flest kurder. I den sydöstra delen av landet är dessa kurder i majoritet. Sydöstra Turkiet räknas faktiskt till den norra delen av Kurdistan, ett gränsöverskridande område i Mellanöstern, vars folk drömt om och kämpat för ett land i över hundra år. Som bekant är Kurdistan uppdelat mellan fyra stormakter i Mellanöstern som alla under lång tid tagit sin beskurna del av kakan. Bakur är det kurdiska namnet på Östra Turkiet. Den del av Turkiet som kurderna där gör anspråk på.

    Vad många glömmer bort i debatten om Turkiet och den turkiska regimens förtryck mot kurderna, är just hur komplex frågan blir, när kurder själva ofrivilligt måste bidra till den turkiska diktaturens intäkter. Det finns många turkar i Sverige och många av dem är just kurder – ett stolt och patriotiskt folk som än idag kämpar för att få tillbaka sitt eget land.

    Även i övriga Europa bor miljoner kurder. Kurderna från Turkiet är några av dem. Men i debatten om att Turkiet måste bojkottas, glömmer vi inte sällan bort den lilla grupp som jag faktiskt anser ha rätt att åka på semester till Turkiet. Jag talar naturligtvis om de som kommer därifrån – kurder, turkar och flera minoriteter från den kulturella smältdegeln i Turkiet. De har släktingar och familjemedlemmar som bor kvar i Turkiska Kurdistan och har naturligtvis rätt att få träffa sina nära och kära därnere. Somliga kanske tycker att de är hycklare, som å ena sidan fördömer Turkiets behandling av deras landsmän, och å andra sidan åker ner till Turkiet på släktbesök och således gynnar den turkiska turistnäringen. Jag däremot, anser att det är varje människas rätt att få åka till sitt hemland och träffa sina nära och kära där. Ingen ska kunna ta den rätten ifrån dem. Kurderna har faktiskt många släktingar som bor kvar i Turkiet och man kan inte anklaga dem för att gynna turistnäringen, när vi svenskar och övriga europeer är de största bovarna på den fronten.

    Vi svenskar och västländanningar har oftast inga kopplingar till Turkiet och än mindre någon försvarbar anledning att åka dit. Det är ett privilegium. Då måste vi använda detta privilegium och bojkotta alla resor till Turkiet, istället för att klaga på kurder som åker dit för att träffa sin familj. Men Turkiet har ju så fina stränder och så mycket kultur. Det kan man väl inte bojkotta? Jo, det är faktiskt väldigt enkelt. Vi är ett av världens rikaste länder och vi blir ännu rikare om vi inte bekostar oss dyra resor till den turkiska diktaturen. Då kan väl vi som inte har något behov av att åka till Turkiet, visa den respekten att ställa in varenda resa till denna fruktansvärda diktatur, också låter vi den lilla skaran kurder som vill träffa sin familj åka dit istället.

    Ja, de kommer gynna Turkiet. Och? De har inte direkt något val. Alla har rätt att återse sin familj och att inte glömma var de kommer ifrån. Vi etniska svenskar och andra europeer, vi kan däremot med gott samvete och utan problem, ställa in våra resor till denna rasistiska diktatur. Allt annat är en skam.

  • Svea – Full Album
    No video found for the player! Check Video source or the Playlist fields in the player configuration screen.
  • Attention

    Due to an error with my video provider program, the following albums will not be added free. I’ve tried the whole day with this issue but nothing works. Therefore, only my first album, Biji Kobane, will be available, until the album Svea starts working. I apologise for this error.

  • Important!

    Announcement! I think you have almost forgot my music, right? Soon, I will make all my music freeware to stream from my blog. The only thing I will have left in my store, is physical products. I hope you enjoy it! Good evening to all of you! 🙂

  • Game Nostalgia – God of War 1, 2 and 3 (Spoilers)

    God of War is one of my favourite games, characterized with their epic, monumental and bloody boss battles, the extreme bloody gore and the fantastic graphics. God of War is a fierce and bloody tale about the ancient Greek warrior Kratos, from Sparta. A man who lost everything and became a monster in his search for revenge. I will not tell more, because this three videos is like a short version of the whole God of War trilogy, so you don’t even need to buy the game and play it. Take a look.

  • Islamofober bör se sin egen del i islamiseringen

    Jag har en tanke kring den här diskussionen om att det svenska tas bort hela tiden. En liten del av påståendena är sanna, andra har lite sanning i sig. Men de flesta av alla dessa historier om att man inte får fira Lusse i kyrkan, eller att muslimer stoppar svenska traditioner också vidare, är i regel direkta lögner eller åtminstone kraftigt förvrängda.

    Många rasister påstår att det är muslimernas fel att man inte får ha kvar det svenska längre. De hävdar att muslimer ställer massa krav på oss och vill att vi ska ta bort julfirande i kyrkan och sånt. Jag menar att det är ett helt uppåt felaktigt påstående.

    Det är snarare VI SVENSKAR själva som är islamofober. Nej, jag säger givetvis inte att alla svenskar är sådana. Men många, tyvärr. Och denna islamofobi döljer en del personer genom att låtsas värna om muslimer och slicka extremisternas bakdelar. Det finns islamofober som söker konflikt också finns det de islamofober som är rädda för muslimer och hur de ska reagera på allt de säger. Det senare exemplet ser vi många av i antirasistisk förklädnad. De fördömer rasism och islamofobi och kallar till och med helt sund islamkritik för islamofobi.

    Precis som med alla andra religioner så finns det en sund kritik av islam och det finns rasistisk och kränkande så kallad kritik mot islam. Men det finns vissa som inte vill man ska kritisera alls och dessa är ofta just islamofober innerst inne, tror jag. Makthavare, tjänstemän och politiker och många andra bygger sina beslut på denna rädsla för att kallas islamofober eller rasister. Det finns inget som skrämmer svensken mer än att bli kallad rasist. Och många så kallade “antirasister” verkar innerst inne tro att muslimer kommer börja starta upplopp bara för att vi har kvar skolavslutning i kyrkan, eller bara för att vi har Luciafirande och sjunger om Jesus på Skansen. Det är vi svenskar som själva, av ren fördom, och rädsla för muslimer, väljer att nedmontera vår egen kultur och göra avkall på våra traditioner.

    Samtidigt skrattar många av invandrarna och muslimerna åt oss, åt hur fruktansvärt dumma vi är som inte har någon som helst respekt för oss själva eller vår kultur.Jag menar att det nog inte finns en enda muslim eller invandrare som blir kränkt av Lusse i Kyrkan. Så på så sätt kan man säga att mycket av den islamisering som rasister beskyller muslimer för, i själva verket är ett resultat av islamofobin i sig.

    Så innan vi svenskar beskyller muslimer för islamiseringen, kanske vi borde se vår egen del i denna utveckling. Vår egen rädsla för att vara rasister kan inte skyllas på människor från andra länder. De av några vet hur man värnar om sin kultur. Kurderna värnar om sin kultur. Ryssarna värnar om sin. Chilenarna värnar om sin kultur. Muslimer värnar om sin religion och sina traditioner. Det är inget fult eller rasistiskt med det. Vi svenskar måste ta den här hysterin med en nypa salt och helt enkelt bara lugna ner oss i vår rädsla för att kränka folk från andra kulturer. För den rädslan är helt obefogad.

    Det finns säkert en del extremister som tror sig ha rätten att bestämma hur vi svenskar ska ha det. Men denna skara är försvinnande liten. Vi firar inte ens vår egen nationaldag. Men vad är det som hindrar oss? Du som värnar så mycket om svenska traditioner, köp lite köttbullar och jordgubbar, så har du din midsommar. Köp en svensk flagga och gå ut på gator och torg och skandera Du Gamla Du Fria i en stor megafon. Men du kommer nog inte få så mycket applåder, för alla är hemma från skolan på nationaldagen. Nationaldagen är nämligen en helgdag sedan 2005.

    Visst finns det svenskar som firar traditioner också. Men vår nationaldag är det faktiskt inte så många av oss som bryr sig om. Inte jag heller för den delen. Det beror inte på något politiskt ställningstagande mot det svenska. Jag älskar Sverige och vår kultur och är stolt över att vara svensk. Jag har bara inte växt upp i en familj där nationaldagen varit speciellt prioriterad. Vi firar jul och påsk och midsommar. Och vi är stolta över det och tycker det är fantastiskt roligt och mysigt. Så har det alltid varit i min familj i alla fall. Däremot finns det gott om välintegrerade invandrare och deras barn, som utan att skämmas går ut på stan med svenska flaggan vajande.

    Rädslan och skammen som går ut över invandrare och folk med ursprung från andra länder, kan även drabba de som omfamnar och älskar den svenska kulturen. Rasister tjatar om att invandrare ska ta till sig svensk kultur. Vilka var det då som hetsade mot den skånska konstnären för att hon hade en hijab i svenska flaggans färger? Vilka var det som hetsade mot en Lucia som var mörk i hyn? Det var samma personer som alltid tjatat om hur viktigt det är att invandrare ska bli exakt som oss. Men tydligen kan folk med annat ursprung aldrig göra rätt för sig, hur mycket de än anstränger sig. När de inte anammar svensk kultur, så klagar folk. Men när de anammar den svenska kulturen, så klagar folk ändå och kallar det för en skymf. Så man kan ju undra hur rasisterna vill ha det egentligen.

    Jag vill därmed påpeka att vi svenskar kanske hade mått lite bättre av att vi omfamnade av våra egna traditioner lite mer. Sedan är det naturligtvis upp till varje människa i sitt eget hus att bestämma vilka traditioner den ska fira. Men för gudars skull, skyll inte muslimer eller andra grupper för din egen rädsla. Ingen kommer kalla dig rasist för att du springer ut med en flagga iklädd folkdräkt.

  • A Happy New Year

    I’m sorry I’m a bit late! But a happy new year to all my followers!

    Here’s a little galley of me from baby to grown up. Time goes by so fast.

    Sorry att jag är lite sen! Gott nytt år till alla mina följare!

    Här är ett litet galleri på mig från bebis till vuxen. Tiden går så fort.

  • About A Friend Of Mine

    One of my dearest friends is a very special woman who I learned to know on Facebook. Her name is Suha but everybody calls her Sano. Sano Sansoun. Suha Sansoun. I think our first contact was in an anti-racist group. I think it was about 2018 or something. Late 2018. I’ve noticed she commented a lot and gave a lot of likes on my posts in the group, and she had done that for a while.

    And so one day, I got this message on my Facebook. I don’t remember exactly what she said, because my old Facebook profile was deleted last year, but she said that she admired my posts and thought I seemed to be a nice man with good opinions. I was happy to hear that and asked to be her friend on Facebook. Or it might have been she who asked first. Actually I don’t remember. But we became some good friends and thanks to her I also got several new friends. Both Sano and her friends learned me a lot of things I did not understand. We could speak in the phone for six hours straight, from evening to the middle of the night. I woke up my brothers and they had to ask me to shut down. Me and Sano had a wonderful time discussing islam, religion and politics and racism and all kind of stuff that a lot of people have strong opinions about. Sometimes three friends of her joined the call and we had a really lot of fun.

    Sano is a muslim, but… not quite really an ordinary muslim… There’s something special about her that I can’t really describe. Sano is Sano, basically. She is extremely funny and caring and she believed in me very much, all until I betrayed her twice due to some stupid argue about something we didn’t agreed with. I will not leave out all of that here, but I surely did fail her. Not one time, but twice. The months went by, and I realised that I had destroyed a good friendship. But one day I decided to come back and ask for her forgiveness. And you shall know, even if she’s a muslim, her forgiveness is not infinite. You cannot give your friends too many chances, but she forgave me and now we are true friends again and I’m so happy about it.

    The wonderful thing with Sano is her compassion and insights about other people, even people on the completely opposite side. Even when I failed her, she could understand me. She has that gift, to understand and suffer with another person, and an insight in another persons feelings. I do not have the same gift. But it took a while before I realised how much I actually meant for her, because when I broke her heart, she changed dramaticly. She told me that she actually trusted in me and thought that at least I could understand her opinions and struggles, and therefore my betrayal stroke down at her even harder. She became depressed and lost her faith in a lot of people. And the reason I went back to her and asked for forgiveness, is because she means very much to me as well.

    Therefore, I am so glad that I went back to her and asked for forgiveness. We are inseparable, and I have learned that people can actually have different opinions and religious views and still be friends and be kind to each other. Kind and loyal. But who is Sano? Well, she lives a bit to north of Skåne where I live. She loves photographing and she is just getting better and better with her photograph skills. Sometimes she writes poems and short stories and she also makes some aquarrel paintings. She is also very funny and she can joke about everything. When we write to each other, I write long monologue messages, while she make a new message in the middle of a sentence. It’s really funny to see how different we are communicating on messenger.

    You can check out her page here. Don’t hesitate to give her a like, a comment or maybe even share her page.
    https://www.facebook.com/barnenssynvinkel

    She also have an instagram.
    https://www.instagram.com/photographer_sano_jah77

    I wish you all a happy new year! See ya!

  • Important Information

    My friends! As you might have noticed, I have disabled paid memberships on my blog and made all material public and free for everyone to see. There is a reason for that. At first, I’ve got several complains from a follower that their monthly membership payment have been paid two times. I have refunded the payment to this person. There might be more people with this problem! Therefore I have chosen to disable this payment system, so this will not happen again! But listen closely! There might be more people who have been billed twice! Therefore, I ask all of you, who have been my members, to check your payment history and check for double transactions to my site! If you find a double transaction, contact me and I will go to stripe and refund the money to you! There’s a delay on about a week, so keep in mind, that the money will not show up in your bank account immediately. It takes a few days. I’m sorry for this mistake! Merry Christmas and a Happy New Year, folks!

  • Censur – Gratisreklam Av Vår Tid

    Censur har tagit sig olika uttryck genom hela människans historia. Uppfattningar om vad som är acceptabelt i samhället har i alla tider förändrats… och utmanats. Men vilken typ av censur hör hemma i en demokrati och vilken hör hemma i en diktatur. I den här artikeln kommer jag ge min egen syn på fördelar och nackdelar med censur och moralpanik i allmänhet.

    På senare år har många förespråkare av moralpanik eller censur hävdat att det bara är censur när staten censurerar, vilket är helt fel. De missar däremot poängen folk har när de ifrågasätter denna ständiga moderering av samhällets och kulturens alla aspekter. Det finns något som kallas självcensur, alltså att tidningsredaktioner, skivbolag, filmbolag och inte minst sociala medier, sätter upp egna villkor för vilket innehåll som är tillåtet och utefter det censurerar sitt innehåll. Skillnaden är att det är lagligt, medan statlig censur i de flesta demokratier är olagligt.

    Problematiken är ändock detsamma. Kulturen och median har idag blivit som en enda stor stat i sig, där en liten grupp multinationella företag kontrollerar majoriteten av all information och media som finns att tillgå i världen. Samtidigt har vi tusentals nystartade eller mycket små självständiga medieföretag och hemsidor som går på knäna och ibland till och med motarbetas och inte klarar av att gå runt ekonomiskt. Ofta är detta kulturyttringar, åsikter eller material som hade blivit avvisat direkt om det skickats in till de stora jättarna inom kultur och media. Så det är ganska ointressant om det heter censur eller inte. Även om det inte är staten som gör det, så är problemet detsamma, att en väldigt stor och mäktig part dominerar marknaden och bestämmer vad som är tillåtet att visa och inte. Om det luktar censur och ser ut som censur, så är det censur, oavsett om det är upprörda föräldrar som försöker skydda sina barn, eller om det är svenska regeringen som stämmer en judisk författare för att ha kritiserat Sveriges kopplingar till Nazityskland under andra världskriget.

    Självklart har TV-bolag och sociala medier rätt att bestämma vad som ska få visas i deras media. Det är deras demokratiska rättighet. Och det är min demokratiska rättighet att kritisera dem för det. Det finns även en psykologisk effekt som aldrig slår fel och som ofta gör censur otroligt kontraproduktivt. Ju mer man censurerar, desto mer intressant blir det. Det är så ungdomar fungerar. Och det kommer vuxenvärlden och samhället aldrig förstå. Så fort man censurerar och lägger locket på, desto mer intressant blir det för tonåringar att leta upp den ocensurerade versionen. Censur är och har alltid varit den mest effektiva formen av gratisreklam. Människor har alltid tyckt det är roligt och spännande med sådant som är förbjudet eller som inte får diskuteras.

    När alltifrån porr till våld och spel censureras eller debatteras så dyker där alltid upp någon moralgubbe eller moralgumma som predikar om BARNEN. Tänk på BARNEN. DE FÖRSTÅR JU INGENTING! Jag anser att det är föräldrarnas ansvar att bedöma vad som är lämpligt för deras barn att titta på. Det handlar om sunt förnuft. Barn förstår mer än man tror. De ser sig själva, varandra och sina föräldrar nakna där hemma. Någon gång ska de bli tonåringar och ha sex. Hur ska man kunna ha sex för första gången om man inte vet hur man gör? Jag tycker det är viktigt att föräldrar sätter gränser och pratar med sina barn om etik och moral, om rätt eller fel och om hur världen fungerar. En dag kommer barnen och frågar. “Mamma, vad är en kondom för något?” “En kondom är något du måste ha på dig när du har sex.” svarar så klart mamman. “Mamma, vad är sex för något?” Då blir det svårt för föräldern att förklara också lägger de locket på istället. Och om ett barn eller en ungdom aldrig får lära sig om kondomer, hur ska de då kunna skydda sig sexuellt när de blir vuxna och börjar ha sex? Förstår ni problemet nu?

    Porrfilmer, våldsfilmer eller liknande företeelser, ska självklart inte användas för att utbilda våra barn. Det ska samhället och skolan göra. Det får vi höra från moralens väktare i samhället. Och det är naturligtvis helt rätt och riktigt. Problemet med det resonemanget är bara att alla, även barn, begriper att porrfilmer, våldsfilmer eller spel inte är dokumentärer. Det har aldrig varit syftet med porr, att undervisa i sexualkunskap. Det har aldrig varit syftet med actionfilmer att undervisa i juridik eller feministiskt självförsvar och det har naturligtvis aldrig varit syftet med våldsamma spel att lära barn hur en Kalashnikov fungerar. Allt som barn tittar på behöver inte vara i utbildande syfte. Ibland vill barn bara ha roligt och se en cool eller spännande film. Vill man utbilda sig finns det som sagt redan en skola att gå till eller så kan föräldrar också prata med sina barn om sådant som är känsligt och förbereda dem för framtiden.

    Det diskuteras ju så mycket om förlegad kvinnosyn och feminism och jämställdhet, våldtäkter och ungdomar som hamnar fel. Hur ska barn och ungdomar bli bra, laglydiga samhällsmedborgare om de aldrig får lära sig att det som händer på film inte är på riktigt. Det bästa sättet att sätta gränser för barn, det är att föräldrar pratar med sina barn om rätt och fel, och förklarar vad som är på riktigt och vad som inte är det. Annars är risken stor att barnen hamnar fel och antingen blir just våldsverkare eller kriminella.

    Love Eliasson

  • Tänk Om Jag Gjorde Något Annat

    Fördelen med att vara fantasyförfattare är just att man inte behöver förhålla sig till verkligheten när man skriver. Problemet är bara att många målgrupper har svårt att läsa en bok där hela världen är påhittad. De kan ha svårt att relatera till det. Vissa läsare har ju lättare att dras till en bok som utspelar sig i en värld de känner igen.

    Men varför har jag då valt Fantasy-genren? Jo, dels älskar jag ju fantasy, det säger sig självt, men ibland känner till och med jag att det någon gång hade varit roligt att skriva något annat, något som utspelar sig i vår egen verkliga värld, så att säga. Men anledningen att jag sällan gör det är just på grund av min bristande erfarenhet av verkligheten och de utmaningar och intriger som kan drabba verklighetens människor. De behöver inte nödvändigt skriva en självbiografi eller en faktabok, utan blanda lite fakta och lite påhitt. I slutändan blir det ofta en berättelse som förvisso är påhittad, men som skulle kunna vara sann och som stämmer överens med den tiden och platsens omständigheter.

    Man brukar säga att författare oftast påverkas av sina egna erfarenheter och deras böcker kretsar ofta till något som dessa författare har en stark anknytning till. Astrid Lindgren skrev om Emil i Lönneberga och Barnen i Bullerbyn – en värld i det djupaste Småland vid sekelskiftet som Astrid Lindgren själv hade växt upp i, och som många i hennes generation kände igen sig i. På så sätt kunde Astrid Lindgren också ge sina unga läsare en lärdom av hur det faktiskt var på den tiden. Astrid behövde varken utbildning eller någon akademisk examen för att beskriva sekelskiftets småländska landsbygd. Hon hade levt i det och växt upp i det. På det sättet kanske erfarenhet kan överträffa utbildning. För att kunna skriva övertygande om ett ämne måste man inte bara ha en utbildning. Man måste ofta ha levt och växt upp i det. Barndomen och hembygden är själva kärnan som format författare som Astrid Lindgren, Frithiof Nilsson Piraten och många andra svenska författare som tyckte om att skriva om den vanliga människans äventyr och intriger.

    Jag kan inte skriva sådana böcker. Jag kan inte ens skriva en bok om Matteröd vid Millennieskiftet – trots att jag växte upp där och har fina minnen därifrån. Matteröd. Jag har länge velat skriva en bok som handlar om Matteröd och Tyringe kring år 2000. Men jag kan inte. Det beror framförallt på att jag inte vet vilka intriger och omständigheter som rådde där. Jag var ju så liten och brydde mig inte om vad som hände runtomkring mig i det samhälle jag levde i. För att kunna blanda verklighet med berättelser, måste man ha god fingertoppskänsla och veta vad man skriver om. I synnerhet när man skriver om sin egen hembygd. Annars kan det bli helt fel. Även om författaren själv vet att hans eller hennes bok inte borde användas som en ren faktabok, utan borde läsas som en rolig och spännande berättelse, så finns det alltid människor som kan få en förvriden bild av till exempel Matteröd eller Tyringe.

    Jag är väldigt duktig på just fakta – teoretisk och empirisk fakta som man kan läsa sig till. Men jag är extremt dålig på kunskap kopplad till verkligheten och vardagen hos vanliga människor. Dessutom växte jag upp i en trygg och kärleksfull familj. Det fanns dessutom ingen utbredd segregation eller problem kopplade till organiserad brottslighet i den lilla byn Matteröd, än mindre någon jag märkte av då. Därför har jag ingen erfarenhet av att skriva socialrealistiska romaner. Jag kan inte skriva om alkoholiserade familjer, unga halvkriminella gäng utan framtidstro, eller grannfejder och intriger, för det fanns inget sånt i min barndom som jag har lagt på minnet. Nu påstår inte jag att min barndom var problemfri eller att Matteröd var paradiset på jorden, men jag personligen har inga minnen eller erfarenheter av vad folk hade för sig i Matteröd, mer än då vad jag och min familj och mina kompisar där hittade på. Det som jag såg och hörde själv. Jag har alltså ingen bra bas att bygga min berättelse på. Och om man inte kan något om sin hembygd, då ska man absolut inte skriva om det och sedan blanda det med påhittade historier. Risken blir att man träffar fel och smutskastar sin by, även om det kanske inte var meningen från början.

    Jag hade gärna velat skriva en berättelse som utspelar sig i Norrland. Djupaste nordliga norrland. Där finns så mycket intressant att skriva spännande historier om. Naturen inte minst. Också obygden förstås. Det hårda livet, präglat av grannfejder, jaktbrott, fylleri och hårda tag. Riktiga karlar som vet hur man handskas med saker och ting. Ingen plats för veklingar och golare som inte kan slåss för sin sak. Bybråk och intriger i en liten by, som så småningom kanske leder till något större mysterium. Detta kombinerat med den trollska övernaturliga och mytologiska världen. Ett norrländskt drama med övernaturliga inslag. Men jag kan inte skriva om det. Jag har aldrig satt min fot norr om Stockholm. Jag har ingen anknytning till Norrland och vet ingenting om hur saker fungerar i en liten norrländsk by norr om Polcirkeln. Och eftersom jag inte kan något eller har någon erfarenhet om hur saker fungerar där, då kan det jag skriver få konsekvenser för de som bor där, även om alla vet att det inte är en självbiografi eller en faktabok. Då är det bättre att jag hittar på allt själv. Från geografin, varelserna, figurerna och omständigheterna, det som brukar kallas Fantasy.

    Love Eliasson

  • Great Announcement

    Hello everyone! I have some big big news for all of you! I am not a rich man! Therefore I have been trying to make a lot of my content exclusive and available for purchase only. This has come to an end. From this evening, everything on my blog will be completely free and no membership registration will be available anymore. Everyone will have full access to everything on my blog for free! I know how it is to be out of money! But therefore, I will set an example and deliver all my content free! The refreshment of my blog will start now. Stay tuned!

  • Om det bortglömda riksdagspartiet som påminde lite om Sverigedemokraterna.

    Om det bortglömda riksdagspartiet som påminde lite om Sverigedemokraterna.


    Året var 1991 och Sverige var på väg in i den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talets depression. Ett helt nytt parti växte rekordartat. Den svenska miljonären och greven Ian Wachtmeister startade Ny Demokrati tillsammans med den rike Skivbolagsenteprenören och musikproducenten Bert Karlsson. Partiet kännetecknades dels av sina ganska så uppseendeväckande och humoristiska spektakel. Alltifrån roliga sketcher till att stå på ett torg och stapla tomma ölburkar. För det andra kännetecknades de av en ny sorts populism som senare skulle bli stilbildande för de den nya mer städade svenska främlingsfientligheten under 2000-talet.


    Partiet var utpräglat populistiskt. Under sin slogan, “Drag Under Galoscherna” var det hårda ord mot politikerna och media och etablissemanget också förstås invandringen som skulle begränsas hårdare. Men till skillnad från Sverigedemokraterna var Ny demokrati ett utpräglat borgerligt parti. De hade inte enbart invandringen på agendan. Andra viktiga frågor var sänkta skatter, minimerad stat, mindre bidrag och nyliberal ekonomisk och social politik. Hårdare straff för brottslingar och halverad matmoms. Det var kanske det enda populistiska partiet någonsin i världshistorien som var positivt inställda till EU. Sverige skulle gå med i EU, eller EG, som det hette på den tiden. Då kunde man ju köpa billig sprit utomlands helt lagligt.
    Sådana frågor som tilltalade den vanliga människan vid frukostbordet, kombinerat med sina roliga uppvisningar och oproffsiga uttalanden, lyckades dessa figurer skapa ett helt nytt parti. Ett parti vars medlemmar pratade som folk och inte som politiker som slängde sig med fina ord.
    Här är några citat från Ian Wachtmeister, deras första partiledare.


    Om skattepolitiken.
    “Ja, vi ska jaga åt dom rika! Jaga ut dom ur landet! Höj skatterna på förmögenhet, på dom bara! Det kan dom ha! Också vidare! Så har politikerna fått er att tänka! Det hoppas jag att ni har slutat med, för nu är dom utomlands allihopa. Det är väl underbart! Tetrapak, ett av Sveriges största förpackningsföretag, sitter nu med sitt huvudkontor i Schweiz! Det var väl kul! Och på det sättet får Sverige inte in allt som skulle täckas av gåvoskatt, förmögenhetsskatt och allt möjligt. Det är fullständigt vansinnigt! Ikea Kamprad, var tror ni han sitter, inte sitter han i Sverige. Dom har också flyttat ut! Massor av duktiga företagare och forskare sitter nu i Belgien! Varför då? För vi ska klämma åt dom jävlarna, säger dom? Bra, kul va! Nu säger vi, sluta med dom här dumheterna! Inse istället att den som skapar jobb och välstånd är företagaren, gör det lätt för småföretag att växa!


    Om flyktingmottagande.
    “Vi vill ha snabba temporära uppehållstillstånd och man ska få jobba, och göra rätt för sig. Och det ska inte vara bidrag utan man ska få låna pengar istället. Skillnaden är att lån betalar man tillbaka när och om man kan. Och vi säger utvisning vid grov kriminell verksamhet. Om ni tänker er att ni själva skulle åka till ett annat land och dom sa det här till er, då skulle ju ni inte säga, Va, får man inte slå ihjäl folk? vad är det här för land, här vill jag inte va. Utan ni skulle förmodligen säga, tack det var ju väldigt snällt, får vi låna pengar! Tack så mycket, ni hjälper oss här tillrätta tackar.”


    Om matpriserna.
    “Om vi fick fri konkurrens, då skulle vi åtminstone kunna få ner matpriserna med femton procent.”


    Miljöpolitik och biståndspolitik.
    “Problemet med miljöpartiet är att deras naiva tro på vindkraft och vattenkraft inte kommer göra någon nytta. Och vad gäller då biståndet? Jo, sluta skicka allt det här biståndet till Afrika och Asien. Inse istället att det viktigaste som händer nu, det är på andra sidan Östersjön – i det forna östblocket. Deras behov är enorma och deras problem är våra. Och här har vi länder som Polen och Baltikum, som förstör och skräpar ner i miljön något alldeles förskräckligt. Om vi omfördelade biståndet till de här länderna och hjälpte dom med deras miljöproblem, så skulle det göra ännu mer nytta än miljöpartiet och deras vindkraftverk. Till och med sälarna skulle rösta på oss i nästa val.


    Mer om brottslighet.
    “Det finns vissa fall som folk hetsar upp sig på! När två ungdomar, mördar en pensionär, och sen skyller på varandra, och på så sätt slipper få något straff!”


    Om prioriteringar.
    “Det pratas väldigt ofta om att det inte finns resurser, i det här fallet påstås att vi inte har råd med vård och omsorg och skola också vidare. Men visst finns det resurser. För i andra fall, då finns det minsann resurser. När ni själva beviljade er partistöd på 475 miljoner kronor, då fanns det pengar. När ni höll på med folkräkning och bostadsräkning, då fanns det ett par hundra miljoner kronor. Är ni med på detta nu? Halvera partistödet och sluta räkna kakelplattor ovanpå tvättstugorna hemma hos folk?”


    Vad tycker ni om sån här retorik och sån här politik?

    Ny Demokratis Valfilm

  • A little Bit Every Day

    Sorry for my disappearing! It’s been a rough week, and some additional rough days. I’ve been working on my novel. I am at page 55 now, I think. Beside that, I have been celebrating my birthday and became 25 years old. Things go by fast, you know. When it comes to music, I’ve experimented a bit, and when it comes to drawing, I’ve mostly made some sketches and black and white drawings. Even if I’m not writing very much each time when I’m working with my novel, I write a little bit almost every day. So in some ways, I have been more creative than the last month, but I have to make more each time i write.

    Here are some of my scetches. What do you think about them?

    Beside my creativity, I enjoy my work and I have the best boss I’ve ever had in my entire life. I have several new friends at my work in Bjärnum, where I work with packaging. And off course, the Christmas decorations are all up. I can’t wait til Christmas. I will celebrate it at my old family home in Tyringe.

  • In the writing spirit

    Jag har precis varit inne i ett par veckors skrivkramp. I två veckor har jag befunnit mig på sidan 39. Så nu ikväll släppte det äntligen! För första gången vill jag fortsätta skriva när jag väl börjar skriva. Innan dess har jag tröttnat efter ett par meningar på sistone. Med lite tur kan jag skriva av mig så pass mycket ikväll att jag kan njuta av min arbetsplats utan att längta hem till den där förbannade boken och lida av ständig prestationsångest. För första gången på säkert två veckor blev det roligt att skriva igen! Kramar på er alla, kära vänner!

  • Sven Wollter

    Idag fick jag reda på att Sven Wollter hade dött, åttiosex år gammal och smittad av covid-19. En stor svensk filmskådespelare har lämnat oss. Jag är inte så bekant med Sven Wollter. Jag vet bara att han var med i raskens som jag aldrig sett, men det finns en film med Sven Wollter som jag aldrig kommer glömma. Hans insats som den svenska rösten till John Silver i Disney’s “Skattkammarplaneten” från 2002. Skattkammarplaneten är, som ni kanske kan ana, en Steampunk-version av Robert Louice Stevenssons piratroman “Skattkammarön.” Filmen utmärks av sin blandning av 1700-talets piratskepp och piratkläder och framtidens sci-fi-artade rymdäventyr. Här är ett par scener ur Skattkammarplaneten.

    Må Sven Wolter vila i frid! Vi kommer alltid minnas honom!

  • Loveeliasson.blog becomes loveeliasson.com

    Some news for you! The automated ads are added again. And I will change my domain name from .blog to .com. It will take a couple of days. But I hope you enjoy it. However, the old URL will still be redericted to the new one. So I wont loose any traffic by this. See ya!

  • Rasismen i Skåne – Ett arv från den Danska Tiden

    Lite reflektioner över mitt län, Skåne. Skåne har länge avvikit från övriga Sverige när det kommer till rasism och främlingsfientlighet. Redan under andra världskriget var nazismen stark framförallt i Skåne. Vad beror detta på? Jo, jag tror att det går mycket långt tillbaka i historien. Till innan Skåne blev svenskt.

    Som ni alla vet vad ju Skåne danskt från 900-talet och fram till 1658 i och med Freden i Brömsebro.Idag är det inte så många som tänker på hur hårt svenskarna gick fram när skåningarna skulle assimileras in i den svenska nationalstaten på 1600-talet och 1700-talet. Som ett resultat har vi skåningar en tradition av lokalpatriotism. Det har alltid, och är fortfarande, lite smågnabb mellan skåningarna och stockholmarna. Stockholmarna kallar oss för danskjävlar, och vi kallar stockholmarna för noll-åttor, med anspelning på deras riktnummer på telefonen.

    Idag är det kanske inte så allvarligt menat, utan mest på skoj, men man ska komma ihåg att det en gång i tiden faktiskt var blodigt allvar.Svenskarna gick som sagt väldigt hårt fram när skåningarna skulle försvenskas. Detta uppskattades givetvis inte av skåningarna. Det är härifrån den skånska lokalpatriotismen kommer ifrån. Ilskan mot den svenska centralmakten i Stockholm, de som sitter och bestämmer hur vi ska ha det, utan att ha någon kunskap om hur det fungerar här.Jag tror att SDs starka ställning i Skåne delvis kan förklaras av det här skånska missnöjet med svenskarna från Stockholm. Frustrationen över att stockholmarna dikterar hur vi ska ha det.

    Samtidigt har vi under de senaste decennierna sett en avveckling av landsbygden och en centralisering till storstäderna, som drabbat jordbruk och bönder, inte minst i Skåne. De små kommunerna och landsorterna får mindre och säga till om, medan storstäderna bara växer och växer och konkurrerar ut landsbygden.Att så många skåningar sympatiserar med SD, skulle kunna vara ett arv från den skånska vreden som uppstod i samband att Skåne blev danskt. En nagel i ögat på de där politikerna i Rosenbad som inte lever i verkligheten. Ni vet ju hur det brukar låta.I valet 2018 blev SD det största partiet i de flesta av Skånes kommuner. Men är det inte något konstigt ni märker på den här kartan? Titta på västkusten. På praktiskt taget hela västkusten blev SD inte det största partiet. Förutom västkusten så blev SD störst i alla kommuner, utom just Ystad. Vad kan detta bero på? Kan det bero på att storstäderna finns på västkusten och att toleransen för det främmande kanske är lite högre där?

    Kan det bero på att Västkusten var den del av Skåne som gynnats bäst, rent ekonomiskt, medan den östra och centrala delen har missgynnats på senare år? Kan det bero på att det bor fler med utländsk härkomst på västkusten? Forskning visar ju att hatet mot invandrare ofta är som störst i de kommuner där det inte finns så många invandrare, vilket kanske kan tyckas vara ironiskt, då de problem som ofta kopplas till invandring rimligtvis bör leda till ökad främlingsfientlighet?

    Kan det till och med vara så enkelt att främlingsfientlighet beror på okunskap? Om man känner många invandrare är det ju logiskt att man blir mer öppen för folk från andra delar av världen, än om man sitter i sitt lilla hus på landsbygden och enbart tar del av medias skildring av invandring.Vad tror ni? Diskutera gärna men kom ihåg att hålla god ton.

  • What’s Up?

    Yesterday I felt so good. I started writing again. And today is more writing to come. I’m on chapter two, for those who are interested. Hopefully I will be finishing this chapter this weekend.

    Meanwhile, I’ve finally started to get used to my new apartment. There is only one thing missing. The sofa. Then my home will finally be complete!

    As you can see, it’s a comfortable and coozy apartment. I absolutely love it.

  • The Lack Of Self Criticism In Muslim Communities

    In 1979, Monty Python’s movie “Life Of Brian” caused a lot of stir amongst christians in the world. Due to Sweden’s secular society in that time, the movie had premiere in Stockholm of all places in the world. The movie was forbidden in Norway, where heresy was still a crime. The humorous Monty Python gang had to sit in a debate with christian bishops and defend their brilliant movie.

    It didn’t take long before the christians actually cooled down and learned to accept the classical comedy. Since then, religion and mostly Christianity has been a popular theme in comedy, to make jokes about and to chritizise. As an atheist, I have no problem with that. But I have a problem with people, comedians and politicians who have completely surrendered to muslim extremism and let the extreme muslims decide what to joke about and what to not joke about.

    The muslim community has an issue when it comes to chritisism. The peaceful religion of humanism and peace, must not be mocked, or otherwise you will be killed. That isn’t a peaceful logic at all. But it is surely a logic that is normalized in a lot of islamist circles. But I cannot see this issue amongst christians, jews, buddhists or hindues at all. Imagine a group of jews gathering in the streets, knocking polices and burning their neighbours cars, just because some fool has burned the Talmud in front of them. Imagine christians cutting the throat of a teacher, whose only crime was to uncover a charicature of Jesus or Maria. That doesn’t sound very familiar doesn’t it.

    So why does it always happen when you moch islam? Well, the answer is easy. Muslims often come from countries, where their religious freedom are restricted. Therefore they do not have the same tradition of democracy that we have had in the west. That’s not very strange. But we should never let muslim extremists decide for us what is to critisize or mock. Do not stop mocking religion and critizising it, no matter if it’s christianity, judaism or islam. If we stop chritisizing it, the extremists have won.

    You can mock and insult ideas, both ideological and religious. That is not the same thing as mocking and insulting people. I don’t like people burning religious books. But it should not be illegal. That’s very dangerous. If you have an idea you want to share and spread, I will listen. But don’t come and say that I’m not allowed burn your book. Do you really believe that people will find your religion convincing if we’re not allowed to burn your book? Are you really so weak in your faith that you let such nonsense effect you? Come on!

  • Dinosaurier – Dinosaurs

    Jag skulle vilja dela med mig av en intressant dokumentär jag gjort. Musiken och berättarrösten är min egen, men videoklippen är från BBCs dokumentärer “Dinosauriernas Tid”, “Monstrens Tid” och “Odjurens Tid”. Filmer som tillhör min barndom.

    Nu tillgängliga med både svensk och engelsk undertext.

    I would like to share with you an interesting documentary I’ve made. The music is my own and so is also the narrator. The video sequences are from the BBC documentaries “Walking with Dinosaurs”, “Walking with Monsters” and “Walking with Beasts.” Filmes from my childhood.

    Now available with both Swedish and English subtitles.

  • Working On Some Subtitles

    I am working on some subtitles to add to some of my videos! Stay tuned!

  • Never Before Seen Footage

    I’ve now finally moved in to my new appartment. So I discovered some new drawings that i’ve forgotten to show you. Here they are.

  • I’m Moving

    On the first of october this year, I will move to an apartment in Hässleholm. The contract is already signed and soon it’s time to move in. I love it. But it will be emotional in the same time, off course. I’ve not been working very much on either my books or my paintings, but I hope that soon I will be uploading something interesting to the blog for all of you to enjoy. Keep it up, everyone! 🙂

  • (Sven Nordqvist) The World Of Pettson And Findus

    One of my favorite illustrators and authors from my childhood is Sven Nordqvist, mostly known for his richly illustrated books about the peculiar old man Pettson and his egocentric and playful talking cat Findus. I was fascinated about the detailed illustrations and the feelgood story of the books.

    Pettson and Findus live in a red house on the countryside, together with ten hens. It seems like only Pettson could speak with Findus, while his neighbours cannot hear the cat. Pettson always uses a strange hat and Findus has his own hat together with some striped pants. Every Pettson and Findus book is about the old man and the little cat and their adventures in different activities. The closest you can come to some antagonist in the book, is Pettsons bitter neighbour Gustavsson. He seems bitter and jealous of Pettson and Findus having such a great time and himself having a such boring life, but I don’t really know.

    Even if Gustavsson is a bitter man, he is actually a good man in his heart. In the movie One Year With Pettson And Findus, a monstrous snowstorm breaks out and Pettson and Findus take protection in an iglo. When Gustavsson finds them, they are both unconscious and Gustavsson takes them out of the Iglo and saves them and calls for the doctor.

    Pettson is an odd and quite monotonous man. He has a workshop where he invents different stuff – all from Santa machines, to automatic wood throwers. If Pettson has forgotten where he had put some things, Findus is always there to remind him where it is.

    Pettson and Findus world is full of small creatures called muckles – mucklor in Swedish. They are different races of mouselike colorful small creatures that appears somewhere on almost every one of Sven Nordqvists illustrations. Findus can see and communicate with them, but however, Pettson can’t.

    Don’t forget all the games. In the 90’s and 2000’th, PC games for kids were released. Almost all these games included mini games, different stories and off course collection of different awards. In the first game – Pettson and Findus in the Workshop, you get a golden feather when you have accomplished some of the different game. There are the mechanical inventions, where you have to use your brain and place the different parts of the invention on the right places, to solve a problem. That could be a problem like, helping the little man to reach his coffee. The little man stood on the floor, but couldn’t reach the cup of coffee on the very high table. Your mission is to place a little muckle on a spinning mill, leading a gear against a spine, with a supporting bow under the chair the old man stands on. After putting all the gears and wheels on the right place, you will have to activate the mechanism. A certain falls and shows a cat, frightening the little muckle. The muckle runs in panic on the spinning mill, which makes the gears and wheels run up the chair with the little man, so he finally can reach his coffee.

    In the next game, Pettson And Findus in the Garden, you can control Findus walking and make him walk and discover the different places. The mission in the game – to find the mysterious gardener and make him take care of the plants. After playing all the games, you will gain access to a labyrinth of underground caves, full of things to discover. On every level, there is a problem to solve, with inventions by putting different gears and wheels on the right places. Will Findus find the gardener to help Pettson with his plant farm?

    The third game – Pettson And Findus and the World of Muckles, is my favourite. There you will play other types of games and after completing them all, you will gain access to three different muckle world underneath Pettsons house.

  • Things Go By

    Tomorrow I will get to view an apartment reserved for me in Hässleholm! That means, that if I am saying yes, I will get the apartment. And I will get access to it between the first of october and my birthday the 1st of december. That means that it’s up to me to accept the offer, so the apartment is already to consider as mine, I think. This makes me a grown man, who finally have gotten a job and moved to his own home. I am so satisfied with this! <3

  • New Illustration

    Well, not a perfect illustration, but it’s okay, eh?

  • Game Nostalgia Part – 6: The Jak And Daxter Trilogy

    In 2001 Naughty Dog released the first Jak And Daxter Game for Playstation 2. However, I discovered Jak later and started with Jak II: Renegade from 2003. The Jak franchise has always fascinated me with the worlds, magic and different creatures and environments to explore. In the Jak Franchise, all humans have long, pointed ears for some reason. I guess that’s the main humanoid in that world.

    The cool thing with the Jak franchise is the humor, the adult themes and off course that the whole game, just like Skyrim, is one big level, without loading screens. A world that also shifts between day and night, just like Skyrim in fact. That made Jak a game before it’s time. The high tecnologic Scince Fiction tecnology combined with old fantasy themes, is really inspiring and unique.

    Jak and Daxter: The Precursor Legacy is the first game in the series from 2001, and takes place in a tropical village with strange houses. It’s a really enjoyable place, actually. Without remembering the story very well, I remembered the different islands, temples and power cells to collect. Jak is a young man who cannot talk, which makes him a bit boring with a lack of characteristics in the first game. His friend Daxter is an annoying and rude figure, that accidently turns into some form of animal in a magic pot of so called Dark Eco. He remains this animal throughout the series. He has a lot of sense of humour and a yet bigger sense to put himself and Jak in danger. Most of all he is a lazy coward and a really funny and annoying character.

    The two other games have a more darker theme and are therefore suitable from 12 years and above. The first game was pretty harmless and had a PG limit on 7 years and above. In the two later games, Jak can talk, for a reason you will soon know. It starts with Jak and Daxter accidently teleporting to a dark and grey place called Haven City. Jak is later captured by the Crimson guards and tortured with magic Dark Eco for two years by the leading dictator of Haven City – Baron Praxis. The magic torture changes Jak a little. He starts to talk and is now able to release a dark and powerful rage of Dark Eco, making him furious and his skin blue, his nails sharpened and black and his eyes completely black. When he learn to control this power he is much more powerful against his enemies.

    However, Daxter saves Jak from the prison and Jak escapes. He comes out in Haven City – a city in decay, ruled by the terror of the crimson guards and by the tyrant Baron Praxis. Jak decides to join the resistance to get his revenge and kill Baron Praxis once and for all. To do that, he meet a lot of different people and have to complete different missions in and outside the city. Outside the city, the Metal Heads rule. The Metal Heads are a evil race of yellow eyed beasts, with big gems in their heads, that Jak can collect when he kills them. The Metal heads are enemies even to Baron Praxis and the Crimson guards.

    In the middle of the Game, Jak discovers that Haven City in fact are Jak And Daxters old homes, destroyed and decayed by machines and the rise of Haven City. This means, that Jak and Daxter have been travelling in time. Yet, Jak have to save himself – a little kid, who actually is Jak as a kid.

    In the third Jak game, Jak and Daxter is sent out in the desert to die, but he is later discovered by some caravans, transporting them to a mysterious desert city, where they have to complete different missions. Here are a little view of all three games. Enjoy!

  • Johan Gambolputty – Favorit Med Svensk Text

  • Game Nostalgia – Part 5: Castlevania: Lords Of Shadows

    Warning: This article contains spoilers.

    The vampires, trolls and goblins crawl up from their holes and and the world is covered in darkness. “Castlevania: Lords Of Shadow” was one of my favourite games and still is until this day. In this Japanese game Franchise, we will follow the Belmont Family – who are members of a holy knight order that fight against the dark and evil forces from the pits of hell. Even if this post will focus on “Lords Of Shadow”, I will give you some history of the franchise.

    The first game – “Castlevania” wes released in 1986, starring the warrior Simon Belmont, exploring castles and hunting vampires with his vampire killer – a form of crucifix with an internal chain, with a powerful steel mace in the bottom, that he can swing around himself and kill vampires with. The game became very popular and would soon be followed up by several sequells.

    Castlevania – from 1986.

    Each game had it’s own characteristics. In 1999, the first three dimensional Castlevania Game – “Legacy Of Darkness” was released. it was the first game in the franchise that was not in 8-bit mode. These 8-bit games from the 80’s were characterised by it’s pixelated graphics and that you only could go forward och backwards – they were two dimensional.

    Legacy of Darkness

    Even if the 3D-mode had seen it’s first light in the series, more sequels is the old traditional 2D-style were released. 2003 however, the second 3D sequel – Lament Of Innocence, came out.

    Lament Of Innocence

    In 2011, I came in contact with the franchise for the first time. The game “Castlevania: Lords Of Shadow” was released. It was a reboot of the old series and the gameplay and graphics were stunning. With it’s hard difficulties and 20 hours of gameplay, this was a fantastic adventure for me. The game takes place in a mythological version of Medieval Europe. We will follow Gabriel Belmont – a knight from The Brotherhood Of Light. He is a bitter man, due to the murder of his beloved wife Marie.

    The game is crawling with action, platforming, puzzles and fantastic envirement. It’s combination of horror, fantasy and medieval christian themes, introduced me to the Low Fantasy genre – Fantasy that takes place in our world. Every level contains dead knights on the ground, carrying important scrolls with clues and information on Gabriel’s quest. You will now see a little summary of the game. OBS: It contains spoilers. Beware.

  • Me And My Father In Varberg

    Last friday, I was celebrating my father’s 60 year birthday. We ate at a restaurant and bar in Malmö. Some days later, we were lucky to get a hostel room in my fathers childhood town – Varberg. We were bathing in the sea of Kattegatt and we saw the beautiful Stronghold of Varberg. We also went on the streets, at the market and took some pictures. It was really fun indeed!

  • Socker – Den Värsta Drogen

    Jag har en beroendeproblematik. Jag är beroende av socker. Varje dag dricker jag i regel en och en halv liter coca cola och mer där till i form av mjölkchoklad av olika slag. Det är buenos, kinapuffar, kexchoklad och allt möjligt sött.

    Socker är ett av det mest förödande knarket som finns. Att bli av med ett extremt sötsaksberoende är ungefär lika svårt som att bli av med ett beroende av kokain. Socker förvärrar symptomen av ADHD. Det gjordes en dansk studie där en ung kille slutade helt och hållet med socker och sötsaker. Hans ADHD blev nästan helt obefintlig efter det.

    Skillnaden mellan alkohol och socker är att socker finns över allt. Det finns ingen reglering eller åldersgräns på socker. Trots det ser vi alltfler barn som lider av övervikt och inte kan koncentrera sig ordentligt i skolan. 50 miljoner amerikaner har diabetes eller pre-diabetes. Och utvecklingen är oroväckande. Sjukdomarna relaterade till socker är många. Alltifrån fetma, till hjärt-kärlsjukdomar, cancer och annat.

    I dagens debattklimat talas det mycket om droger och alkohol, men debatten om socker lyser med sin frånvaro. Även om det inte är någon merit att vara alkoholist, så tror jag att en vuxen man på ett sätt har lättare att söka hjälp för alkoholism än till exempel sockermissbruk. Alkohol är ju förknippat med att man är vuxen och lite manlig av sig.

    Att som vuxen man söka hjälp för sitt beroende av sötsaker, är svårare på flera sätt, då sötsaker och godis förknippas med små barn. Små barn som börjar gapa och skrika när de inte får sitt godis. En vuxen man med abstinens efter godis och sötsaker, kan därför mötas med hån eller lustiga skämt. På så sätt tror jag att det ligger mer skam i sockerberoende än i alkoholism.

    Varför diskuteras då inte dessa sötsaker på samma sätt som alkohol och droger? Socker finns inte bara i godis. Det finns även stora mängder socker i sånt vi får lära oss att det är lite nyttigt. Juice som inte är färskpressad är till exempel nästan lika laddad med socker som läsk. Musli som man inte gör själv är rena sockerbomben. En enda risifrutti innehåller lika mycket socker och snabba kolhydrater som ett hundra gram marabou-choklad. Gemensamt för alla de produkter jag räknat upp, är att de marknadsförs som något nyttigt och hälsosamt för kroppen.

    Men när man äter ett mjölkchoklad till exempel, då vet man om att det är dåligt för hälsan, men man unnar sig det ändå. Men hur ska vi kunna veta att juice, musli och liknande mellanmål är nästan lika onyttiga, när vi hjärntvättas med reklam om hur nyttigt och naturligt det är? Lagarna om marknadsföring måste ses över. Det borde inte vara så lätt att komma undan med den typen av falsk information.

    Dessutom hade jag gladeligen sett en ordentlig skatt på socker. Jag må vara beroende av sötsaker, men jag har aldrig stulit i hela mitt liv och jag har alltid följt regler och lagar. Jag äter socker för att jag kan och får göra det. Med lagar och regleringar som begränsade och beskattade socker, hade personer som mig kunnat undvika sötsaker mycket lättare. Att veta om att man inte får göra något, och bestraffas för det, det är en perfekt förutsättning för en människa som vill bli av med sitt beroende men inte riktigt har den viljestyrka som krävs.

  • Om krigets och soldatens historia

    Idag är de flesta överens om att krig är dåligt och bör undvikas. Samtidigt finns det fortfarande en ära i soldatyrket. Att vara soldat och kämpa för sitt land betraktas av de flesta både som en dygd och som en börda. Men det har inte alltid varit så.

    Under forntiden, strax innan antiken, var soldatyrket inte betraktat som en ärofylld titel. Soldaterna var ofta slavar eller helt enkelt bara tvungna att slåss, vare sig de ville eller inte. Att bilda stora imperier genom erövringar ansågs inte sällan vara det finaste en kung kunde göra. Soldater betraktades i regel som utbytbara resurser som kunde användas hursomhelst.

    I Antikens Grekland på 400-talet före kristus, kom de första reglerna för hur krig skulle föras. Man fick inte kriga mot varandra på helgdagar. Fångar fick inte dräpas. Heliga platser fick inte skändas och ett anfall skulle föregås av en krigsförklaring. Detta gällde dock bara när de olika grekiska staterna krigade mot varandra. Icke-greker, så kallade barbarer, fick man behandla hur man ville.

    Under Romartiden, strax före kristi födelse, infördes värnplikten för första gången i historien. De män som tjänstgjort i legionen kunde få belöningar i form av en gård, eller till och med en position inom politiken. Värnplikten och belöningen för tjänstgöring gjorde den romerska legionen till en av de största och mest disciplinerade arméerna i historien.

    Under medeltiden växte feodalsamhället fram. Striderna blev mycket mer småskaliga och arméerna blev mindre. Det var oftast yrkessoldater eller så kallade riddare – adliga krigare med skinande rustningar, som tog sig fram på hästar.

    Under korstågen ställde bönder och vanligt folk upp sida vid sida med tempelriddarordrarna och begav sig för att återta det heliga landet. Fortfarande betraktades soldater i allmänhet som resurser, snarare än människor, om man inte var riddare förstås.

    I och med att rustningarna blev större och större och riddarna alltmer otympliga på slagfältet, började riddarna spela ut sin rätt på 1400-talet. Fotsoldaterna med sina långbågar började istället göra karriär, tillsammans med legoknektar. Legoknektar betraktades som ett satans otyg, då deras enda lojalitet var mot guld. De kämpade för den sida som betalade mest och ansågs därför opålitliga.

    Krutets intåg på det europeiska krigsmaskineriet gjorde kriget mycket mer blodigt och förrödande än vad det tidigare varit. Under stormaktstiden på 1600-talet, var fred ett fult ord. Att kriga och utvidga sitt territorium var det finaste en svensk kung kunde göra. Att sluta fred var en oerhörd förolämpning. Kriget var normaltillstånd. Detta berodde på att de svenska soldaterna inte fick en fast lön, utan var helt beroende av att plundra byar och förråd för att kunna ha mat för dagen. Detta gjorde att krigen måste hållas igång. Krig var även ett perfekt tillfälle för staten att plundra till sig nya rikedomar i form av stöldgods. Det hade aldrig varit mer fördelaktigt och billigt att kriga.

    Napoleon var en framåtriktad man. Under hans regeringstid i Frankrike underminerades adelns dominans inom armén. Nu kunde vemsomhelst, fattig eller rik, få befogenheter och belönas efter sina insatser i kriget. Samtidigt samlade Napoleon den största armén någonsin dittills. 700 tusen man.

    Efter den franska revolutionen och napoleonkrigen insåg de europeiska kungarna och drottningarna att de behövde hålla samman folket för att undvika fler krig och revolutioner. På Wienkongressen 1815 bestämdes att man skulle föra en försiktig och konservativ politik präglad av nationalism och sammanhållning i syfte att folket skulle glömma bort orättvisorna och istället fostras till att bli stolta över sitt land.

    Eftersom nationalism manade till fosterlandskärlek, ändrades synen på soldaten. Soldaten var inte längre bara en förbrukbar resurs som kungen kunde använda hur han ville. Att vara soldat blev något ärofyllt och fint. Det innebar också att soldater kunde ställa högre krav. Alltfler arméer avskaffade den orättvisa arvshierarkin inom militären, så att även en enkel fattig soldat kunde bli befordrad för sina bravader på slagfältet. Det var inte längre förunnat för adeln.

    1864 skrevs den första genevekonventionen på. Med inspiration från antikens grekiska riktlinjer, blev detta de första internationella lagarna. Man skulle inte döda fångar utan behandla dem med värdighet. Sårade soldater skulle tas om hand och få vård, oavsett vilken sida de stod på. Krigsfångar hade rätt till vård. Detta blev grunden för de moderna internationella lagar vi har idag.

    På 1900-talet ökade den civila andelen av krigsoffer. Tidigare hade nästan alla sårade och skadade i krig varit soldater, men under första världskriget ändrades detta. De nya stridsmaskinerna som kunde döda på avstånd ledde inte bara till otroliga lidanden för soldaterna, utan även för hela samhällsekonomin och civilbefolkningen. Den aggressiva nationalismen och krigsromantiseringen nådde sin kulmen i första världskriget. Unga män och pojkar gick gladeligen ut i krig och slogs för sitt land i hopp om att allt skulle vara över på några veckor. Men så blev det inte.

    Första världskriget och skyttegravskrigen blev en masslakt av soldater på båda sidor. Ingen sida lyckades flytta frontlinjen mer än någon kilometer fram och tillbaka. Den nya tekniken med pansarvagnar och kanoner bakom båda arméerna, kombinerat med gammaldags organisering, där två arméer sprang mot varandra på ett slagfält, ledde till masslakt och ett enormt psykiskt och fysiskt lidande för miljontals människor.

    Samtidigt var soldatvården grym. Soldater som längtade hem betraktades som sjuka och fega och potentiella desertörer. Nostalgi, alltså hemlängtan betraktades som en psykisk störning som man försökte bota. Den som längtade hem blev ofta hånad och fick bestraffningar. När samhället inte kunde ta hand om alla de krigsinvalider och människor som bar på trauman efter kriget, ändrades synen på krig och på soldater. Vad var egentligen så ärofyllt med att slåss för sitt land? Vad var så ärofyllt med krig? Första världskriget kallades för Kriget som gjorde slut på krig. Man hoppades därefter på en läxa för mänskligheten, att aldrig kriga igen.

    Synen på soldaters hemlängtan och rädsla förändrades. Efter första världskriget ändrades den allmänna inställningen till hemlängtan och rädsla på slagfältet. Att längta hem ansågs numera som en naturlig del av soldatens liv. Och det ansågs naturligt att vara rädd på slagfältet. Man kan ju egentligen inte vara modig utan att besegra sin rädsla.

    Efter förta världskriget försökte NF – nationernas förbund, förbjuda krig. Men bara 21 år efter första världskrigets slut, skulle andra världskriget börja. Där var över hälften av alla döda civila. Under första världskriget hade man fortfarande uppehåll och vapenstillestånd under högtider. Men alla dessa begränsningar försvann under andra världskriget. Senare på 1900-talet har andelen civila ökat bland krigsoffren. I kriget på Balkan på 90-talet, tror man att hela 90 procent av alla döda var civila.

  • Skam Den Som Ger Sig

    Första dagen på jobbet kommer allt närmare och då jävlar ska vi börja leta lägenheter så det står härliga till. För övrigt har jag på sistone experimenterat mycket med kartor. Omskrivningen av boken har dessutom kommit igång. Jag tror jag har skrivit tre kapitel vid det här laget. Awsome! Här kan ni se några exempel på mina kartor jag tecknat och satt ihop bit för bit!

    Men där finns faktiskt en jag gillar ännu mer. Skillnaden är att den är gjord helt för hand och således inte hopsatt i datorn. Målet är att hitta någon som kan skanna eller fotografera en såpass stor bild. Så ni får ursäkta om mitt foto blir en aning suddigt.

    Det blir en helt annan känsla när den är helt gjord för hand. Jag vet inte varför. Men här är min favorit i alla fall. Vilken är din favorit?

    Utöver detta går det trögt med tecknandet. Jag vill göra illustrationer, men har på senare tid insett att jag är för dålig för att illustrera min egen bok. Nu väntar jag bara på att få lite rutiner i mitt liv, få ett jobb och flytta hemifrån. Den tionde augusti blir jag anställd på Masterpack i Kristianstad. Wish me luck! Wohoo!

    Här kan ni också få ett litet smakprov på mina mer enkla illustrationer. De är gjorda helt utan blyerts. Det betyder att jag inte har suddat alls. Jag vet att jag har visat upp några av dem tidigare, men det är ju aldrig fel att påminna, eller hur?

  • Finally Another Map

    This is epic. Map and music by me, Love Eliasson

    Here’s a little adventure tour around my world. Enjoy!
  • Racism Is Racism

    In the last months there have been a debate going on about what is racism and what is not. People like to talk about racism against white people and call it “reversed racism”, instead of focusing on the real problem, which is systematical racism against non-whites.

    On the other side there are some people who really talks about “reverse racism”, like if racism towards a white person should be “not real racism”. On the other side are the extreme “identity left-wing” who are importing their ideas from the quasi-debate on race in the United States. These people basically say that a black man unpossible could be racist to a white man, which also is ignorance at it’s finest.

    Don’t get mad at me now. I didn’t invent the word racism. Just look it up in a dictionary. There is no such description that says that all racism per definition is structural. Even if structural racism is the bigger issue here, there are also racist attitudes between different groups. There are black people who are antisemitic or racist against white people. There are black people racist to eachother. There are white people that are racist to other groups of white people. But I would never call it reversed racism, because that word is stupid. I’ll explain here.

    Well, what does “reversed” mean. It means turned, or “opposite”. And the definition of racism is that it is an idea, not necessarily a system, but an idea, in which you divide people into races and claim some races to be superior or inferior. That’s the most simple and basic definition of racism. This view can come from anybody towards anybody. If a white man thinks blacks are inferior, he is a racist. If a black thinks whites are inferior, it is racist. But, what’s the reversed opinion about that? Well. Reversed racism should therefore be the opposite to racism, in other words anti-racism, which is a good thing and not racist at all. Anti-racism is the idea that everybody are equal no matter the color of their skin. That’s what the term “reversed racism” actually means if you start to dig in it a little bit deeper.

    Sometimes, I grow tired of people who have these extreme views. I can actually relate to people who say that racism against white people doesn’t exist. Because people who say “white lives matter”, are very often, people who denies systematic racism against people of color. And therefore, a lot of people of color and other anti-racists, get tired of that maneuver from the white supremacists and try to come up with another extreme – that white people cannot be victims of racism. I completely understand that. Because a lot of people who discuss this, are completely blind towards systematic racism against black people and other people of color. So that’s basically the reason this discussion have become so polarized.

    So, yes. A black person can be racist towards a white person. But it is not… I repeat… IT IS NOT a structural problem that even comes close to the systematic dismricination and institutional racism that white people have done implemented and still implement towards people of color. It just to realize that fact. We should focus on the main issue, which is white supremacy against black people and other people of color, not black people or arabs who are racist towards white people. That’s the smallest problem in the world right now, actually.

    But understand me right now. I don’t say there is a such thing as “reverse racism”. Because, then we have to divide people and decide which race is the racist and which race is the victim. And all of a sudden, we cannot decide what is what. Can an arab be racist toa chinese? Or is it the other way around? You understand now how hard it is, to decide which group to be considered as the oppressor and the victim? Therefore, the idea that all racism would be against people of color, and that a white person cannot be a victim of racist, is really stupid. Because, when there is either a black or a white involved, but maybe an arab and an east-asian. Who is the most oppressed? Is this a contest? Sometimes it feels that way. It feels like different groups are competing about who is the greatest victim of racism.

    This is not a contest or a game. Just look it up in dictionary. Even if I indeed think that racism could happen between anybody, I support Black Lives Matter and their movement. Now when the corona death toll is lowering, I plan to participate in their demonstrations as well. I think Black Lives Matter are important, even if I might not share the exact same values as some of them do. I just support the anti-racist movement and I hate racism with all of my heart. Racism is a real problem in society, especially against black people. That’s why I support Black Lives Matter and their mainfesto.

    Love Eliasson

  • En annorlunda pizzeria

    Jag älskar pizza och har alltid gjort. Men det beror väldigt mycket på hur de görs. Vissa är inte alls särskilt goda, andra är medelmåttiga, och en del är helt fenomenala. Till exempel de som bakas på Pizzeria Helena i Malmö.

    Pizzeria Helena ligger på Henrik-SchmitzGatan 2 i närheten av St Knuts Torg. Ägaren heter Sattar och han vet redan när jag kommer in genom dörren att jag vill ha en bolognese utan lök. Den har jag beställt sedan jag var liten. Det som gör den här pizzerian så unik är just pizzorna. Det är något speciellt med dem. För det första har de en tunn och frasig botten som jag aldrig påträffat på någon annan pizzeria. Man märker att deras pizzor har stått lite längre i ugnen.

    Det kanske har att göra med att Sattar kommer från Pakistan och helt enkelt tog med sig de smaker och kryddor som han var van vid där. För hela smaken skiljer sig från de flesta andra pizzerior, som ofta ägs av någon från Irak eller Syrien eller liknande. Men det är inte särskilt många av dem som kommit från Pakistan, och i synnerhet inte redan på 1970-talet. Helena är den äldsta pizzerian i Malmö som fortfarande finns kvar, så den har klarat sig i alla dessa år.

    Förutom de frasiga bottnarna är osten någon helt annan än den man får på de flesta andra pizzerier. Sattar säger att han blandar två sorters ostar för att få det stuket på osten. Pizzorna är knapriga, ganska så lagom små, men samtidigt fylliga och smakrika. Framförallt är det skönt att det inte är så himla mycket av allting. Om du beställer en kebabpizza på en annan pizzeria, så får du liksom hur mycket såser, sallad och kebab som helst. Det blir för mycket av det goda och alldeles för slaskigt. Men på Pizzeria Helena är alla pizzor måttligt garnerade. Sattar har verkligen förstått vikten av att inte ha för mycket av det goda.

    Pizzeria Helena öppnar klockan sex på måndagar och klockan fyra alla andra dagar. De stänger alltid klockan två. Sattars son, Osman hjälper till ibland, antingen när Sattar har stressigt på helgerna, eller så är det bara Osman som bakar pizzorna. Jag kan inte direkt påstå att det är någon skillnad på hur Osman och Sattar gör sina pizzor. De är lika goda alltid. Pizzeria Helena är i sanning Malmös godaste pizzeria och när jag sett andra recensioner märker jag att jag inte är ensam om att tycka det.

    Priserna är ganska låga och det är bra. Jag ser det också som en förebild att de bara har just pizzor och inte en massa kebab, hamburgare och a la carte, som många andra pizzerior har. Då kan de lägga ännu mer fokus på sina pizzor. De har inte alkoholtillstånd, utan enbart läsk och vatten och de tar enbart kontanter eller Swish. Lokalen är ganska sjaskig och där är väldigt varmt, så jag rekommenderar att ni tar hem era pizzor istället för att äta dem där.

    Jag är dock den sista som bryr mig om hur lokalen är inredd. Så länge pizzorna är goda så skiter jag i att lokalen inte är så mysig. Jag har stannat kvar och ätit på Helena flera gånger. Både Sattar och hans son Osman är väldigt trevliga människor och man kan prata med dem om allt möjligt mellan himmel och jord. Av alla pizzerior är Helena en av de få som faktiskt gör goda bolognese. Bolognese innehåller ju köttfärssås och det är nästan omöjligt att lyckas med det på en pizza. Helena levererar dock varje gång. Jag tror det är just för att de kryddar sin köttfärs på ett helt annat sätt.

    Jag rekommenderar verkligen Pizzeria Helena till alla som har vägarna förbi. Deras pizzor är helt unika.

    Från Google Maps år 2019
    Bild från Googles galleri
  • Music Cooperation Alert!

    For quite some time now, I’ve been working with a project together with a friend. She wants to stay anonymous for a very clear reason, so I will call her Anni-Naomi. She has a blog named Blue Bird the 3rd. She wrote a song a year ago and suggested me to arrange the instrumental part. But different issues came along and we had to put it forward. Now we’re back on track and we will soon suggest a time and place to record the song to an upcoming single.

    You should really check her blog out. She writes really good poems and songs and I realised she had potential. But since she has no suitable recording device, nor music program, we decided to work together. And here we are. When we first started to know eachother, her song wasn’t very good, but now she has trained her voice and become a lot lot better. I think I will invite her as guest singer in some of my future projects as well.

    At her freetime, she writes novels just like I do. Anni-Naomi needs more followers and support for what she does, so I will link her blog here. So long, guys.

    https://anninaomi.business.blog

  • A little poster image

    And some other stuff of course. This was quite advanced, but I’m deeply satisfied. Time to make some sketches and drawings and paintings again.

    On the 10th of August I will be employed and start to work on a packaging factory. I am so happy for that. Then I will start to search for an apartment.

    I don’t know If I’ve told this, but I have a friend that read my manuscript and after her feedback, I’ve decided to re-write the book completely to make it better and more original.

    In general, not much is happening now. But I’ve been starting to use my leather books to illustrate. Soon I may be writing some calligraphy in them as well. Here they are.

  • New Blog Layout

    After a lot of work with CSS code and help from the WordPress Support Team, I’ve finally made my blog look as I wanted to. But please beware that glitches could appear. Just send me a message if you discover some errors. What do you think about my new more transparent and detailed layout?

  • Stjärnornas Riksdag – 3: Humanistens Återkomst

    Sista delen, mina damer, herrar och ickebinära! Enjoy!

  • Stjärnornas Riksdag – 2: Sverigeimperiet Slår Tillbaka

    Del två är äntligen här! Enjoy!

  • Stjärnornas Riksdag – 1: Nytt Val

    Första delen av Stjärnornas Riksdag ute nu! Ha en fin fredag and may the force be with you!
    No video found for the player! Check Video source or the Playlist fields in the player configuration screen.

  • Ny satirserie i tre delar

    Ni har kanske sett Stjärnornas Riksdag på Youtube. Nu finns den här på bloggen också, ifall upphovsrättsmaffian skulle få för sig att ta bort den på Youtube.

    Också en sak till! Alla kan se den här serien! Inte bara medlemmar eller folk som betalar till min blogg. Bra va?

    Stjärnornas Riksdag – Trailer
  • Great Announcement

    Finally! I’m finished with the raw manuscript of my first novel! But however, correction and reading remains. And some parts might be added to give the book more life. However, I’m really proud about this. I never thought that it would take so small amount of time. But that’s how it goes when I’m productive and not lazy! Tomorrow, I am going to an interview in Kristianstad which might lead to a job. I really, really hope so.

  • Finally A Map

    I’ve finally created a map that I’m actually satisfied with! Hope you like it. This video takes you on a tour through my world map. I’ve made the music soundtrack as well. Hope it makes you dream along. Peace!

  • Vandring Genom Matteröd
    Matteröd är den lilla kyrkby utanför Tyringe där jag växte upp. Tidigare denna veckan hälsade jag på hos min moster och då passade jag på att gå ut på en ganska lång promenad och filma min barndomsbygd och berätta lite om alla minnen och saker jag kommer ihåg från när jag  var liten.
  • Black lives matter, from Sweden, to USA
    I was completely horrified when I saw the videoclip five days ago, where a white policeman put his knee on a black man’s neck until he lost his breath and died. How completely disquisting. I don’t know what’s worse, the fact that a policeman actually murdered a defenseless man, or the fact that his collegues did not stop him. Off course, this is just one of many examples of the US police abuse of power. But I’m glad that I’ve not yet seen so many people that are defending the cops. Even those guys may understand how brutal and unforgivable this is. But a thing that bothers me, though, is when people in Sweden, where I liv, point finger at USA and claim this racist power abuse to be something typically American. Sure, it might not exist at the same level in Sweden, but I don’t think we should bash America’s treatment of black people, without condemn the systematic racism in our own country. Sweden has, for a long time, been a very left wing country. We like to boast ourselves and point finger to the US. And we always have. But let’s face it. We have racism here in Sweden as well. In the justice system, in the courts and in the police. We have a so called “small talk” racism, especially in classical working class jobs in industries. I’ve seen it myself and it’s e bigger problem than you could imagine. Off course we can condemn this racist attack in the US, but let’s not be all too unaware of the racial discrimination in our own country. When it comes to discrimination of people of coulor, I as a white person, have a responsibility to stand up whenever I see it. And so do you and everybody else. You might think that I’m making difference of people now, but it’s just a fact that white people, in general, don’t know how it is to live under structural racism. It’s easy for us to say “that’s no big deal” when we havn’t lived through it for generations and generations. People of color have fought long and hard to crush racial opression. But as long as white people continue to ignore it or maybe even justify it, we are a part of the problem. Only together we can end this. But then we have to see our own part in it, instead of ignoring the racism when it’s right in front of us… I don’t say you have to be a white knight or a hero with a cape. It’s the small things that matter the most. Things in our daily life. When somebody tells a racist joke, or use the N-word, maybe a relative, or at the working place, or when a collegue of yours, are exposed to racism, rise up and say it’s not okay. I know it’s hard, especially when it’s your boss you have to stand up against. I’m not the best man either and you should know that I chose my conflicts wisely. But the last years, I’ve been better to stand against racism. We will always remember George Floyd. May he rest in peace. And remember that Black Lives Matters. Always. From USA to Sweden.  
  • Uppdatering angående premiären på fredag
    Oturligt nog blir det ingen serie på fredag klockan sex. Det blir inställt, eller i bästa fall framflyttat. Mina nerver klarar inte av att hålla på med tre saker åt gången. Jag beklagar detta. Mvh Love
  • Husförhören i Emil I Lönneberga

    Den här scenen från allas våran Emil i Lönneberga är för bra för att inte ladda upp på nätet! All credd går naturligtvis till Svensk Filmindustri, vår kära Astrid Lindgren också förstås alla skådespelare som och andra personer som deltog i produktionen “Nya Hyss Av Emil I Lönneberga” från 1972.

    Den här scenen tycker jag om av flera anledningar. Astrid Lindgrens pedagogiska berättarröst som förklarar vad Husförhören var för något. Stackars Lina som svarar fel också förstås Emils pappas reaktion när han tittar chockerat på Lina, Det här är priceless på alla sätt. Därför valde jag att lägga till undertexter för alla de som hör illa. Alla måste kolla på Emil I Lönneberga. Det borde vara obligatoriskt för barn i Sverige, tycker jag.

    Videoklippet är tillgängligt gratis för alla på min blogg, eftersom det är upphovsrättsskyddat. Jag kan ju inte tjäna pengar på något som inte är mitt. Kolla in här vad ni tycker! 🙂

  • Bra att veta om kalendern

    För er som vill läsa min julkalender utan att behöva leta en massa bland gamla inlägg, här är så ni faktiskt kan köpa hela boken som PDF. Tveka inte att ladda ner. Gratis för medlemmarna i VIP och Video Posts

    https://loveeliasson.com/produkt/jimmie-akessons-julsaga-satirnovell-av-love-eliasson

    🙂

  • Gustav Vasa – King Of Sweden – By Love Eliasson

    This took a while! Complete with orchestra, computer made off course!

  • Raubtier Cover: En Hjältes Väg – Lyrics And Tribute To Anakin Skywalker

    Gjorde den här covern och tyckte den passade så bra till Star Wars-sagan

  • Ny serie startar på fredag

    Jag kommer att publicera en berättelse på min blogg och dela på min sida i flera olika delar. Nytt kapitel varje fredag. Detta ska få mig att skriva mer regelbundet och lära mig behandla mitt skrivande som ett yrke.

    Serien är en lite annorlunda form fantasy och behandlar dagsaktuella frågor som klimatförändringar, miljöförstöring, autismspektrat, konspirationsteorier, mobbing, utanförskap, korruption och klimatförnekelse. Hela serien rekommenderas från 15 år och uppåt.

    På fredag den 29 maj, klockan 18:00 kommer det första avsnittet ha premiär. Alla kan se det på min sida

    facebook.com/writerloveeliasson

    och på min blogg

    loveeliasson.blog

    Bjud gärna in folk ni kan tänka er är intresserade och kommentera och kritisera hur mycket ni vill, både på FB och på bloggen! Enjoy!

  • Bli Vegan – Musikvideo Från Östra Grevie Folkhögskola

    Medverkande: Love Eliasson, som sjunger, skrivit texten och gjort musiken

    Amelie Eliasson, som inte är släkt med Love, men en mycket god vän med samma efternamn. Hon var även med och filmade och kom på flera av ideerna.

    Daniel Nyholm, som också filmade och bidrog till flera idéer till manus

    Sebastian Persson, som också deltog i både filmning och manus

    Minerva De Placido, som var med och filmade.

  • “Profitören” Dikt Av Love Eliasson

    Ein Zwei Drei
    Miljon efter miljon
    Jag förvandlar Sverige till ett fattighjon
    Fier Fenf Sesch
    Jag saknar verksamhet
    Och har därför byggt upp en förmögenhet

    Jag tager inte bara dina pengar
    Som du slitit och betalat in som skatt
    Jag sparar också in på mat och sängar
    Och jag blåser äldrevården med ett spratt

    Girigbuk, praktsvin, ockrare
    Jag har din farmor i min famn
    Det är du som betalar, din stackare
    Och profitören…
    Profitören är mitt namn

    Ein Zwei Drei
    Jag tvingas stänga ner
    Konkurs efter konkurs blir mer och mer
    Fier Fenf Sesch
    Jag får en ny idé
    En skolkoncern, ett dagis, kom och se

    Jag får pengar utav staten för att hjälpa
    Men istället tar jag vinsten ut till mej
    Jag köper upp all välfärd för att stjälpa
    Men politikerna glömde fråga dej

    Landet jag bor i är så stort
    Men jag sticker utomlands
    När jag tvingas betala för vad vi gjort
    Så finns Panama till hands

    Packa väskan, gör det kvickt
    Du får sparken, jag har tjänat mitt
    Snart så sticker jag till Panama på språng
    Och upprepar samma sak, gång på gång

  • About my Diagnoses


    As some of you might know, I have four diagnostics on te paper. Tourettes Syndrom, ADHD, Aspergers Syndrom and Bipolar Disorder. It is a part of me and who I am and here I will go through all of them

    ADHD, (Attention Deficit Hyperactive Disorder) use to include major or minor concentration difficulty and impulsivity. There are different varieties, but my biggest problem is my temper. I can get very angry due to minor problems. And when I am angry I can easily get an outburst. Even if I’ve learned to control it much better since I’ve become a grown male, I still have this anger within me for very small things.

    Tourettes is a diagnose that incluedes different varieties of obsessional or compulsive actions or movements. These might look completely different from eachother. The common picture of Tourettes is a guy who sits in the middle of a crowd and screaming cursewords and insults at people, not because of rudeness, but of OCD. But Tourettes could actually include anything, even minor actions that not hurt anybody. OCD is a feeling that you just have to do things even if you have no reason to do it. The compulsive behavier intensifies by the fact that you know that you are NOT allowed to do it. For a person with serious Tourettes, it doesn’t help that this person know that what he does will lead to problems. Rather the opposite. It always seems to be the fact that a certain action is abusive or taboo, that will make it even harder to resist doing.

    If you do not do certain actions in a specific way, like screaming a insulting slur at a person, or moving a glass on the table to the exactly right place. But it’s not always serious actions. The only thing they have in common, is that you feel forced to do it, even if nobody have forced you. The only one forcing you, is your mind. They are called tics. It might be blinking, stretching, moving your neck in a certain way, or sometimes, cursing at people. However, I have never had so much verbal tics, mostly minor movements. But I’ve become better and better to control them.

    Stuttering is more usual you might think, but with me it has always been very obvious. It means that you start to hack or get stuck when you try to say something. Often some letters are more hard to say without stuttering, than others. My stuttering have sometimes been almost gone, and some periods I stutter a lot more. The worst is gone for me, but I still stutter a little.

    Aspergers syndrome was something I got on the paper maybe eight years ago or something. It’s a complicated diagnose, because you cannot discribe it in one meaning like the others. Aspergers is nowadays included in the autism spectra and is a form of high functional autism. Autism includes a difficulty to see contexts and read between the lines, but a phenomenal mind for details that are interesting for you. People with autism or aspergers use to have problems with the social codes, mostly due to their special interests. People with Asperger are often very good at a special and rare topic. This means that they do not like small talk. For example, if I am hanging out with a friend, I don’t do small talk, I start to talk about science, politics, history and facts that I’m interested in, instead of asking about my friend’s interests. I’ve now so concious about it that I’ve started to control it more and more, since I’ve been older. Many people with aspergers might have hard to understand irony or sarcasm. I however have not.

    Bipolar disorder. When you are depressed, everything feels bad and meaningless. The opposite is called mania and that means an exaggerated happiness, euphoria, energy and creativity. People with bipolarity tend to change from mania to depression with an interval of longer or shorter periods. The change from depression to mania, or from mania to depression can happen suddenly after a couple of days or weeks. A bipolar person in his depressive period is tired, sad and have dark feeling. But in the manic period, he or she are almost speeded, don’t need much sleep, and he talks, talks and talks about his brand new idéas and perspectives.

    A lot of people say that these diagnostics are a gift or a strength, but they are not. Not for me, anyway. In some ways they can clearly be an advantage, but for most people it is also a daily struggle.

    Worst of all, I think, is the new political correct word “functional variation”. It’s just another new word that normalises diagnoses in a way that makes the actual struggles for people with diasbilities invisible. The word functional variation was indeed a good word, but now when it is used as a synonyme to diagnose, the word diagnose loses it’s meaning. The purpose seems to be to insinuate that all people more or less have diagnoses and that is a problem. It undermines the groups that have actual diagnoses.

    I do not think it’s okay to say that it’s okay to behave badly just because somebody have a diagnostics. Disabilities is not an excuse for bad behaviour. One time I even had a discussion with a woman who said she worked with children with disabilities. She went completely mad at me because I said that diagnostics is not an excuse. When I told her that I have disabilities and that I’ve learned to control them, she said that it is impossible to control. She even questioned if I really had diabilities.

    This attitude makes me angry. I am not an stupid just because I have diasbilities. I know what I do and I am capable of making decisions, even if I have ADHD, and Aspergers and all what it’s called.

    Another think that makes me both sad and angry is all the lies about Greta Thunberg, and all this unawarness about her aspergers. People think that she is retarded and that she have Down Syndrome. If people can’t see the difference between an intellectual disability and high functional autism, they should just shut up! People who say Greta Thunberg is a “mongo” or “retard” they are saying that I am a “mongo” or “retard”. And I do not accept it. I actually thought people after all these years would have better knowledge about autism and aspergers, but there is so much prejudice out there even today.

  • En Helt Vanlig Dag I Tyringe

    Igår var jag ute och gick i min hemby Tyringe och filmade allt i min väg. Det är så härligt med våren nu. Hur alla träd och blommor slår ut. Jag lyssnade på fåglarna. I såna här små orter märks inte Coronan av så mycket, framförallt inte i Skåne. Människor är ute och går, spelar fotboll på idrottsplanen också vidare. Men det är nog tyvärr bara en tidsfråga innan coronan sprids på allvar här i Skåne också. Det var i vilket fall härligt att bara stänga av all metalmusik och lyssna på fåglarna och observera allting.

    [wp_jet_player_video id=5935]

  • Det går Framåt

    Kapitel ett, två och tre är färdiga. Jag har arbetat på alla tre samtidigt och på så sätt lyckats väva ihop storyn. Över 60 sidors material. Och det är ändå bara början. På torsdag är det arbetsintervju som gäller dessutom. Jag älskar mitt liv just nu. Det går verkligen framåt nu, och jag hoppas att jag lyckas.

  • Hello There

    You might be wondering what I’ve been up to lately. I enjoy my quarantine life as much as I can and I have made some important progress with my novel “Davanius.”

    With these circumstances in in mind, I feel very well. I’m still unemployed but I am right now into a musical projekt with a producer with might take me into the beginning of my life as a music producer for films and videos.

    I cannot say more than that, because it’s a little secret. Beside that, I really enjoy the spring weather.

    Nyrakad och redo för nya äventyr.
  • Jonatan Laknottes Äventyr – Hela Novellen

    I det lilla kungariket Salamarien härskade en kung vid namn Gustav XVIII. Folket i landet levde i fred och harmoni ända tills den fruktade rövarhövdingen Skalliban började bränna byar från ryggen på sin flygande eldsprutande drake Panatrax. Drakrövarens våld var utan tvekan ett faktum. Kungen satte in fullt artilleri mot rövarnas drake och deras armé. Riddarna föll en efter en för drakens eld och ingen gick längre säker i kungariket. Och det fanns endast en sak som Skalliban ville ha – kungens dotter. Den fagra prinsessan Mira. Det hade dock inte mycket med kärlek att göra. Men det råkade vara så, att Rövarhövdingen Skalliban hade ett anspråk på tronen. Som ättling till den sedan länge störtade kung Xaliman III, stod Skalliban före kung Gustav i tronföljden. Det enda han behövde för att bli kung var att gifta sig med hans dotter Mira. Efter att ha gjort det skulle kung Gustav vara tvungen att abdikera.

    Lagen var sannerligen komplicerad. Och kungen slogs mot en kraft han visste att han inte hade någon laglig rätt att motsätta sig. Men det fanns en ädel krigare som kunde få stopp på kriget. En oslipad diamant från landsbygden. Född till en fattig bonde, uppvuxen hos riddarna i kungens slott, var Jonatan Laknotte den första riddaren som inte ärvt sin titel. Han hade istället fått slåss för den. Eller ja, det trodde han i alla fall själv. För precis när han hoppade från sin häst och kastade sig upp i luften för att svinga sitt svärd mot draken och rädda prinsessan Mira, sa draken:

    “Jonatan! Dags att vakna nu!”

    Jonatan föll till marken och hans rustning trillade av. Han vaknade inne i sitt pojkrum fullt med actionfigurer och episka planscher föreställandes hans idoler. Sir Lancelot, Kung Arthur, alla de stora riddarna som han själv ville bli som. Jonatan tittade upp över planscherna och en storslagen känsla slog honom i hjärtat.

    “Kommer du eller?” sa hans mamma.

    “Jaja, jag kommer!” sa Jonatan till sin mor och gick ut i det enkla köket. Jonatan var egentligen en ras gosse. Han var tjugo år fyllda och bodde med sin familj på husbonden Sven Åkerheims gods, där de arbetade och slet dag och natt. När Jonatan gick ut efter frukosten för att gå ut och plöja jorden, såg han ett gäng rövare som slogs om en fattig bondflicka. De slet och drog i henne och slet sönder henne kläder, medan hon skrek i panik.

    “Hej! Vad fan gör ni!” skrek Jonatan och sprang mot dem. “Släpp henne!”

    Men den störste av rövarna drog sin dolk och riktade mot strupen på Jonatan.

    “Passa dej, bondpojk! Vi är Skallibans män och vi tar vad vi vill ha! Lägg dej inte i?”

    Jonatan sträckte upp händerna i luften och stod blixt still, med kniven mot strupen.

    “Låt henne va, jag ber er, snälla. Ni får… ni får mitt enda mynt?”

    Rövarna brast ut i skratt och Jonatan skämdes. Sedan fylldes han av ilska och spottade en av rövarna i ansiktet. Han slog svärdet ur hans hand och sparkade till en annan i ansiktet. Under tiden lyckades den medtagna kvinnan springa iväg.

    Jonatan fick rejält med stryk. När rövarna i spetsen av en arg folkmobb bar honom in i svinstian, lät de kasta ner honom innanför båset i leran, där grisarna gick och boffade och grymtade.

    “Ser ut som att någon vill bli en hjälte, hahahahahahahaha!” skrek en av rövarna och sparkade till stackars Jonatan. Sedan gick de iväg allesammans.

    Jonatan reste sig upp och gick dystert hem och tvättade sig. Morgonen därpå satt han argt på en stubbe och funderade på kvinnan han försökt rädda. Så plötsligt dök hon upp bakom honom.

    “Ursäkta mej.” sa hon.

    Jonatan ryckte till och såg att det var hon.

    “Tack för att du räddade mej.” sa hon.

    “Jag gjorde vad jag kunde.” sa Jonatan. “Vem som helst hade agerat i den situationen.”

    “Nej. Alla såg det. Men bara du agerade. Varför? Du är en god man, Jonatan. Du behöver inte leka riddare.” sa hon och kysste honom på pannan. Sedan begav hon sig iväg.

    “Vänta!” ropade Jonatan! “Hur vet du mitt namn?”

    “Det är en liten by, Jonatan.”

    “Vad heter du, sköna dam?”

    “Jag heter Astrid.” sa kvinnan. Sedan log hon och gick iväg.

    Jonatan var helt förbluffad.

    Åren gick och Jonatan blev snabbt ett namn som ekade över landet. Han flyttade hemifrån och försörjde sig på att headhunta rövare och våldtäktsmän och hjälpa vakter på olika sätt att underlätta deras arbete med att lagföra dem. Han började också hålla tal så småningom. En dag tog han sig till huvudstaden för att hålla ett tal om kvinnofrid.

    “Rövarna och råskinnen kommer in till vårt land och våldtar kvinnor! Jag har sagt det förut och jag säger det igen! Det är Skallibans män! Skalliban vars drake dräpte kungens farfar när Xalliman tyrannen var kung! Och vad gör kung Gustav för att bekämpa denna pest! Ingenting!”

    Folk började nicka och hålla med varandra.

    “Låt oss alla mobilisera mot dessa råskinn och fördriva dom ut ur landet! När inte kungen gör något, då får vi fan i mej ta lagen i egna händer!”

    Pöbeln jublade och applåderade och Jonatan blev snabbt en lokalkändis.

    Efter talet träffade han sina följare som bokstavligt talat attackerade honom av glädje. Han skrev autografer till både män och kvinnor.

    “Tack för att du fick mitt ex dömd!” sa en kvinna.

    “Inga problem, jag gjorde bara vad varje karl skulle ha gjort.” sa Jonatan.

    “Coolt! Det är ju du! Den flintskalliga riddaren som hjälper kvinnor!” sa en tonårspojke som ställde sig framför Jonatan.

    “Jonatan Laknotte heter jag faktiskt och jag är ingen riddare, unge man.”

    “Hur kan du inte va riddare? Du har ju ett svärd?”

    “Jag kanske dödade en riddare och tog hans svärd?”

    “Åh nej, du! Ingen kan döda en riddare!”

    “Om det ändå vore så väl.”

    “Jag skiter i om du är riddare eller inte! Jag är ditt största fan!” sa pojken som följde efter Jonatan medan han slet sig ur folkmassan.

    “Vänta nu, du var ju den där killen på min fanclub! Vad heter du?”

    “Erik!”

    “Hörredu, lyssna nu, Erik! Jag har varit sjysst! Ställt upp på intervjuer och autografer också vidare, nu får du faktiskt lämna mej ifred.”

    “Nej, jag vill joina dej och följa med dej på din kamp!”

    “Kamp? Vilken jävla kamp!”

    “För kvinnofrid!”

    Jonatan tog sig bittert för pannan.

    “Jaja, kom då.” sa han och gick ut ur staden medan Erik följde med honom.

    Det blev en vandring genom kungariket. Men berömmelsen kunde inte vänta. Jonatan blev snabbt en superstjärna och tjänade enorma summor pengar på stora donationer. Men så en dag förändrades allt. Joakims ego tog över. En dag höll han tal inför tusentals människor på torget.

    “Jag har gjort mer för kvinnofriden på två månader än vad kungen gjort för kvinnofriden på tio år!” skrek han medan folket jublade.

    “Jaaaaa!” skrek folkmassan. “Ut med packet! Ut med packet!”

    “Vilket pack?” frågade Jonatan.

    “Invandrarna!”

    Jonatan funderade en stund. Skulle han ta avstånd och därmed förlora sina anhängare och sponsorer eller skulle han faktiskt instämma. Han tänkte efter en stund.

    “Just det! Invandrarna! Dom kommer hit och våldtar våra kvinnor! Och det är vi som bryr oss om dom, enbart vi!”

    “Hörredu!” skrek en arg kvinna i folkmassan. “Jag vet inte vad du har för erfarenheter men min make våldtog mig i tre år och han var född och uppvuxen i Salamarien med helvita föräldrar!”

    “Ööööh du, håll käften, din jävla feminist-fitta!” skrek en arg karl på torget.

    “Kallade du mej precis fitta?”

    “Just det! Ni feminister sitter med näsan i vädret och skryter om hur ni främjar kvinnor! Men så fort någon jävla utlänning våldfört sig på en kvinna, så är det förvånansvärt tyst från er!”

    “Jag skulle säga detsamma om er. Så fort han som våldtar inte är utlänning så är det jävligt tyst från såna som dej!” sa kvinnan.

    “Ordning!” skrek Jonatan! “Feminister ogillar mej för att jag säger sanningen om dom importerade våldtäktsmännen som dom inte vill låtsas om! Feminister vill ju bara hetsa mot oss vita cis-män!”

    “Ja!” skrek machomännen i kören medan flera kvinnor himlade med ögonen eller buade.

    “Kom vi går!” sa en man vid namn Ahmed som sig med sig sin nya flickvän Astrid. “Jag orkar inte lyssna på fanskapet mer.”

    “Jag trodde bättre om honom!” sa Astrid.

    “Han är helt uppfylld av sitt ego. Nu flödar pengarna in förstår du. Han var väl ganska okej i början. Nu har han dragit till sig en massa pack som bara sprider hat och osämja omkring sig. Och då måste han fortsätta med ditt skitsnack för att ha kvar sina sympatisörer.”

    Jonatan steg ner med livvaktsskydd medan folket runt omkring började slåss mot varandra. Jonatan såg sin kära Astrid gå utanför murarna med Ahmed.

    “Astrid.” sa han.

    “Vad fan vill du?” sa Astrid.

    “Jag trodde bättre om dej?”

    “Vadå? Jag gör något åt våldtäkter? Vad gör ni själva?”

    “Du är inte samma person som jag träffade och lärde mig uppskatta. Du måste sluta försöka vara någon du inte är! Du kommer aldrig bli kung Arthur i skinande rustning! Aldrig!”

    “Ska vi slå vad?”

    “Hotar du min fru?” sa Ahmed.

    “Din fru?” utbrast Jonatan. “Vad fan har du ihop med henne? Tänker du våldta henne eller?”

    “Varför skulle jag våldta henne?”

    “Jag vet nog vad din sort går för!”

    “Nähä, du, Jonte lilla! Du har inte en aning om vad vi kan gå för.” sa Ahmed och kavlade upp ärmarna. De kom närmare varandra.

    “Jag kommer givetvis anmäla dej för hot och våldtäkt.” sa Jonatan.

    “Sluta båda två!” skrek Astrid och gick emellan dem.

    “Låt honom va Jonatan! Du har ju blivit helt jävla dum i huvet! Försvinn härifrån, annars kommer jag nog få skydda dig från min egen make!”

    “Vi är inte färdiga ännu.” sa Jonatan och gick surt iväg.

    Jonatan gick bittert ut i vildmarken och natten flöt på. Så plötsligt så uppenbarade sig rövarhövdingen Skalliban på sin stora drake i luften. Jonatan drog sitt svärd och Skalliban klev av draken.

    “Skalliban!” skrek Jonatan! “Så vi möts äntligen.”

    “Jadu, Jonatan. Det är meningslöst att du försöker döda mej, för jag hade knäppt dig i ett nafs.” sa Skalliban och gick fram och grep tag i Jonatans svärd. Han knep hårt om själva klingan utan att börja blöda, sedan tryckte han så hårt att hela svärdet gick i tusen bitar och endast skaftet var kvar. Jonatan började bli en aning skrajsen.

    “Jag kommer inte för att utmana dej, Jonatan. Jag kom för att prata lite allvar.”

    “Visst, kör på. Jag lyssnar.” sa Jonatan.

    “Jag är den rättmätige tronarvingen. Min far var kung Xaliman III.”

    “Jag vet vad du begär av mej. Men jag kan inte svika min kung. Det är… Det är inte jag. Inget av det här är jag egentligen.” sa Jonatan och såg ner i marken. Skalliban gick fram till honom och lade handen under hans haka och såg honom djupt i ögonen.

    “Titta på mej, min vän. Titta vad du har gjort. Rena konstverket. Du har hetsat mot utlänningar, invandrare och främlingar som inte gjort någonting… och du gjorde allting för pengar… klassiskt av dej. Fortsätt så och du kommer bli som jag och få allting du någonsin önskat dej. Helt ren från samvete, rik som en dvärg.”

    “Jag kommer aldrig bli någonting!” sa Jonatan! “Mitt namn kommer glömmas bort samma dag jag går i graven.” sa Jonatan och vände sig om och gick iväg.

    “Inte om vi samarbetar.”

    Jonatan stannade upp.

    “Jonatan. Vill du bli riddare på riktigt?”

    “Självklart.” väste Jonatan.

    “Då vill jag leka en liten lek med dej. Jag och mina män anfaller huvudstaden imorgon. Jag beordrar dom att inte skada dej på riktigt. Och du låtsas döda mej, min drake och mina rövare. Döda oss på låtsas… så att Salamariens folk tror att dom är trygga och tar hem sina trupper från muren vid gränsen. Du blir dubbad till riddare och jag och mina män omgrupperar och anfaller medan alla tror vi är döda. Vad säger du?”

    Jonatan tittade ilsket ner i marken och funderade.

    “Vad du begär är förräderi!”

    “Ja. Men ganska mycket guld. Tänk dej själv. Sir Jonatan Laknotte- Riddare av Salamarien! Nu som actionfigur i flingpaketet i varenda pojkes hem! Allt du drömt om kan bli verklighet.

    “Lämna mej ifred!” sa Jonatan och gick bittert iväg hem till sitt barndomshem. Han satte sig på rummet och bevakade sina planscher med kung Arthur och Sir Lancelot. När han såg de stora legendariska riddarna på sitt gamla pojkrum… fick han ett ryck och bestämde sig för vad han skulle göra.

    Samtidigt besteg Skalliban sin drake för att flyga iväg. Men då plöstligt kom Jonatan springande med ett nytt svärd hemifrån.

    “Vänta! Skalliban!”

    Skalliban vände sig om och Jonatan satte svärdet i marken och knäböjde.

    “Jag säger ja!” sa han vemodigt.

    Skalliban log ondskefullt.

    Jonatan Laknotte älskade det nya rampljuset. Alla var som galna över den nydubbade riddaren. Medan han satt djupt nerbäddad i sin stora säng i kungens slott, kom en betjäns med en bricka.

    “Mer vin, herrn?” sa betjänten.

    “Åh, tack, Sean.” sa Jonatan och tog emot bägaren. Spegeln på väggen visade nyheter.

    “En liten butik i Salamariens huvudstad behöver hjälp. Dom behöver en stor stark man som kan lyfta in lådorna.” Jonatan Laknotte flög upp ur sängen.

    “Till er tjänst!” skrek han och gjorde honnör. “Jag ska bara hämta mitt skydd.”

    “Sir, du ska ju bara ner till affären och hjälpa till, inte döda skurkar direkt…”

    Men direkt efter att Sean sagt det stod Jonatan redan färdig i sin heltäckande riddarrustning.

    “Herregud…” sa Sean.

    Jonatan begav sig till butiken för att hjälpa till med lådorna.

    “Tusen tack för hjälpen.” sa butikschefen och gav honom en slant.”

    “Det var det minsta jag kunde göra.” sa Jonatan.

    Samtidigt stod Astrid och såg på dem. Hon blev rasande och sprang iväg och rakt in i Ahmeds hus.

    “Ahmed!” skrek hon.

    “Vad står på, Astrid?” sa Ahmed.

    “Du och jag ska ut på äventyr. Vi ska till gränsen och se om den där Skalliban och hans varelser verkligen är döda! Kom med här!”

    “Kan vi inte äta först?” sa Ahmed.

    “Äta och äta! Kom nu!”

    I ett hejdundrande äventyr tog de varsin häst och begav sig österut till den stora muren, där alla vakter hade kallats tillbaka. Muren stod obemannad. Det var mitt i natten och under den stjärnklara himlen väntade de båda från sina hästryggar. Plötsligt kastades krokar upp på andra sidan, vilket de hörde med ett kling. Rövarna klättrade upp på muren och kom in i landet. Samtidigt uppenbarade sig Skalliban själv, när han flög upp på sin drake och penetrerade muren genom att flyga rakt igenom den. Muren rasade och alla tusentals rövare kom nu in i hålet där draken flugit igenom.

    “Vi måste varna dom andra!” sa Astrid förskräckt.

    Morgonen grydde i huvudstaden och Jonatan skulle nu få delta i en stor tornering. Jonatan satt på sin häst i full rustning och besegrades av en betydligt mindre riddare.

    “Kämpa, Jonatan!” skrek prinsessan Mira. Astrid kom dit tillsammans med Ahmed.

    “Stopp! Allihopa! Lyssna på mej!”

    “Vad står på? Varför avbryta denna kungliga tillställning?” ropade kungen.

    “Skalliban, hans drake och alla hans tusen män och brutit sig igenom muren!”

    “Såg du inte att Jonatan dödade dom allihopa utan vapen?”

    “Och ändå klarar han inte av en liten riddare i ett tornerspel. Är det inte lite märkligt?”

    Kungen strök sig om hakan.

    “Vad menar du?”

    “Jag menar att Jonatan och Skalliban gjorde upp en strid för att ni skulle tro att Jonatan dödade dom. Därefter skulle du beordra dina män att lämna muren, så att Skalliban och hans rövare kunde intas.”

    Jonatan såg nervös ut.

    “Jag förmodar att du har bevis.” sa kungen.

    “Jag och Ahmed begav oss till gränsen och såg allt med egna ögon. Tusen män, plus Skalliban och hans drake.”

    Alla skrattade åt Astrid.

    “Hör ni inte vad jag säger! Skalliban är på väg hit! Tusen män! Ni kommer alla bli förintade! Snälla lyssna på mej!”

    Astrid såg på Jonatan och märkte att han var tyst och led av stora samvetskval.” Jonatan såg Astrid i ögonen och märkte av en vädjan i Astrids blick. Hon ville att Jonatan skulle erkänna själv. Men istället valde Jonatan att titta bort. Astrid blev oerhört besviken och gick iväg med Ahmed.

    Tornerspelen fortsatte ända in på kvällen. Just då flög draken igenom stadens mur och släppte in alla tusen rövarna. När torneringen stormades valde Jonatan att hjälpa till vid muren och hålla tillbaka rövarna tillsammans med gardet. När dörren porten reglades kallade Skalliban tillbaka sina män.

    “Vi möts igen, en annan gång, hahahahaha!” skrek Skalliban och flög iväg med draken.

    Dagen därpå var en mörk dag. Jonatan Laknotte kallades till hovet, där alla vakterna stod samlade. Kungen gick fram till honom med besviken blick.

    “Jag borde ha lyssnat på Astrid och Ahmed.” sa han. “Jag borde egentligen döda dej här och nu. Men vet du vad? Du är inte värd besväret. Istället ger jag dej ett mycket mer förnedrande och kännbart straff. Jag berövar dej dina titlar, dina medaljer och din adliga titel. Du döms härmed till exil, med dödsstraff om du återvänder!” skrek kungen samtidigt som han ryckte av plåtar, medaljer och manteln från Jonatan. Jonatan tittade ner i marken medan det hans heder togs ifrån honom. Han tittade ner i marken sorgset och sedan vände Jonatan sig om för att gå.

    “Jonatan.” sa kungen. “Har du inte glömt något?” sa kungen.

    Jonatan tittade förskräckt på kungen och insåg att han var tvungen att klä av sig hela rustningen innan han begav sig. Och det gjorde han. Medan alla människor skrattade åt honom när han gick ut ur salen.

    Jonatan fortsatte ut genom stadens gator och eskorterades av vakter, medan han fick dynga, bröd, potatis och tomater kastade på sig av en ilsken pöbel. Vakterna fick skydda Laknotte och skingra folkmassorna. Förvisad till öknen i ett främmande land lade sig Jonatan ner av uttorkning. Medvetslös låg han kvar i sanden och inväntade sin död. Men det var inte dags för Jonatan att dö än. Han kunde se skuggor ovanför sig och några som pratade.

    “Måste vara ännu en av dom där förvisade brottslingarna?” sa en person. “Vad ska vi göra med honom?”

    “För honom till åldermannen.”

    Då insåg Jonatan att hoppet fanns kvar. I vilket land han nu än befann sig, så önskade han att denne ålderman skulle skydda honom i exilen.

    Jonatan vaknade på en sjukbädd i en liten by. Han var yr och illa medtagen. Där framför honom satt en skum figur. Jonatan märkte att han befann sig i ett tält.

    “Grabben! Vakna!” sa en skäggig gammal man framför honom. Jonatan satte sig upp och betraktade den mystiske trollkarlen som satt intill hans sjukbädd.

    “Var är jag?” sa Jonatan.

    “Du är i Trollkarlen Tamnironts hus, unge man.”

    “Är det du?”

    “Just det. Jag är Tamniront. Och jag råkar dessutom vara världens mäktigaste trollkarl vid det här laget.”

    “Jag måste ha slagit skallen hårdare än jag trodde.”

    “Nej, min kära vän. Jag vet vem du är. Jonatan Laknotte!”

    “Hur vet du mitt namn?”

    “Alla känner väl till den store riddaren Jonatan Laknotte. Först… en hjälte… men nu! En loooooozzzzzzeeerrrrr…”

    “Du har rätt. Du har rätt.” sa Jonatan och tittade ner i marken. “Jag har aldrig varit en hjälte.” Sedan reste han sig upp och tittade ut genom fönstret. “Hela mitt liv har jag försökt vara någon jag inte är. Allt för äran och berömmelsen… och pengarna förstås… Och tack vare mej fick Skalliban och hans rövare och hans stora drakjävel fri passage in till huvudstaden.”

    “Det du gjorde var oförlåtligt, Jonatan. Men du kan fortfarande gottgöra det du har gjort!”

    “Kan jag?” sa Jonatan.

    “På pricken!” skrek Tamniront och råkade peka Jonatan rakt i ögat så att han föll nedför sängen. “För lyssna här, min gode man, jag är trollkarlen Tamniront!”

    Tamniront började sjunga runtom i tältet.

    När livet känns tungt och besvärligt
    När allting du drömt om så härligt
    När allt hopp försvunnit från din själ

    När du försakat dig själv och din tro
    Och du ej kan få någon ro
    Res dej upp! Du är ingen träl!

    Om du vill göra världen en bättre plats
    Ta en titt på dej själv en gång till
    När du ändrat dig själv och tagit ny sats
    Kan du faktiskt bli vem fan du vill

    Trollkarlen knugffade till Jonatan till marken efter att ha dansat runt med honom lite.

    “Men hur ska jag göra det?” sa Jonatan. “Jag är ingenting!”

    “Du är inte ensam Jonatan! Jag ska hjälpa dej på vägen!”

    “Hur då?”

    “Som jag sa! Jag råkar faktiskt vara trollkarl! Vill du lära dej att träna en drake? Vill du återvända till huvudstaden och rädda landet från ondskan!”

    “Ja!” sa Jonatan glatt.

    “Att vara hjälte är mer än bara beröm och egen actionfigur i flingpaketet, Jonatan. Är du en hjälte, eller en skurk?”

    Tamniront räckte handen till Jonatan och Jonatan funderade en stund. Sedan bestämde han sig och grep Tamnironts hand.

    Då började träningen. Tamniront visade vägen till draken i nästet.

    “Den är väldigt stor.” sa Jonatan förskräckt.

    “Just det! En röddrake – precis samma art precis som Skallibans drake.”

    “Hur ska jag kunna bestiga den där kolossen?”

    “Pröva, Jonatan. Ta lite risker.”

    Jonatan närmade sig draken och klättrade försiktigt upp på dess rygg.

    “Tala inte med draken! Tänk bara vad den ska göra så läser hon dina tankar! Om du är värdig, kommer hon göra som du säger!”

    “Vad heter hon?”

    “Luna!”

    Jonatan blundade och befallde draken mentalt. Sedan flög Luna iväg med honom på ryggen. Det var ett fantastiskt äventyr.

    Jonatan var ganska klantig i början. Först misslyckades han med alltifrån svärdsfäktning till att hantera trollstaven. Varenda dag tog sig Tamniront för pannan.

    “Hur ska det bli en drakkrigare av det här?” muttrade han.

    Till sist så fick Tamniront nog och räckte Jonatans väska till honom. Jonatan insåg att han var körd och gick dystert iväg. Men då plötsligt hörde han drakens tjut. Då bestämde han sig. Han lockade draken till sig med ett skrik och när draken var tillräckligt nära land kastade han sig upp och styrde draken helt självständigt. Tamniront tittade ut från tältet och blev positivt överraskad.

    Träningen fortsatte. En dag slogs Jonatan och Tamniront med sina trollstavar och för första gången lyckades Jotana knocka ner Tamniront. Tamniront blev glad.

    “Snyggt sag!” sa han.

    Det gick bättre och bättre. Till sist bestämde de sig för att träningen var avslutad och förberedde för sin avfärd mot huvudstaden.

    Samtidigt intogs murarna av Skallibans största armé någonsin. Huvudstaden invaderades av drakeld och folk drabbades av panik.

    “Du hade rätt om honom, Astrid.” sa Ahmed. “Jag ger mej.”

    Sedan kom kungen.

    “Astrid! Förlåt för att vi misstrodde dej! Du hade rätt om honom hela tiden.” skrek kungen!

    Elden träffade väggarna och de tvingades ta skydd. Plötsligt sprang rövarhövdingen Skalliban upp på den högsta tinnen på det högsta tornet och höll hårt i prinsessan Mira som han tagit tillfånga.

    Kungen blev förskräckt.

    “Min dotter! Mira!” skrek han medan hans vakter fick hålla tillbaka honom.

    “Jag har återvänt, min kära undersåt!”

    “Hur vågar du ta min dotter och tala sådär till din kung?” skrek kungen.

    “Ååh, men du vet att du har fel!” skrek Skalliban. “Du vet att jag är den rättmätige arvingen till tronen! Du dödade min far! Stack honom i ryggen och tog tronen för dig själv! Det kommer jag aldrig förlåta! Men hör på mina ord! Det enda som enligt lag behövs för att jag ska bli kung, är att jag får gifta mig med din dotter… prinsessan Mira!” sa han och kysste Mira, som han höll ovanför stupet.

    “Annars vadå?” skrek kungen!

    “Annars kastar jag henne från tornet! Du väljer själv! Vill du att din dotter ska leva, kliv ner från din tron och ge mej din dotters hand. Gör sedan mej till kung.”

    Kungen blev panikslagen i ansiktet. Beslutsamt och lugnt gick han fram och tog av sin kungakrona och slängde på marken.

    Sedan talade han till massorna!

    “Skalliban är den nya kungen! Jag abdikerar!” ropade han.

    Folket blev förtvivlade och började gråta, medan kungen kastade upp kungakronan så att Skalliban fångade den i luften. Med ett belåtet skratt satte han den på sitt huvud.

    “Äntligen! Hahahahaha! Äntligen!” skrek han.

    Strax innan kröningen satte sig Skalliban i tronsalen och åt kyckling så det stod härliga till. Han klädde sin fästmö Mira i sexiga danskläder och tvingade henne att dansa för honom medan han höll fast henne i en kedja i ett hundhalsband.

    “Tråkigt!” skrek han. “Mer takt, mer inlevelse, din jävla hora!”

    “Kalla inte mej hora, din rövarprins!” skrek Mira och slängde med kedjan omkring sig. Skalliban grep tag i kedjan och drog henne mot sig.

    “Lyssna här, älskling. Min lilla kissekatt.” sa han så nära henne att hon kände hans andedräkt. Jag vill att du ska vara perfekt idag okej? Idag är vår dag, hmm? Le vackert, gråt inte.” sa han och kysste henne.

    “Okej, ers nåd.”

    Så ska det låta!” sa Skalliban och slog till henne på rumpan inför alla människor. Då fick Mira nog och sparkade till honom i ansiktet.

    “Hur vågar du trotsa din kung oh blivande make!” skrek han och drog sitt svärd. Sedan kastade han med näven en magisk virvel upp mot taket så att hela tornet rasade in med taket och den stjärnklara natthimlen. Medan han riktade svärdet mot Miras hals och förberedde sig på att hugga till, märkte han inte att Jonatan Laknotte kom flygande på en drake precis ovanför honom och satte sig på takets kant.

    “Hallå där, ers majestät!” skrek Jonatan! “Eller ska jag säga, ers grillade höghet?”

    Skalliban vände sig om och såg Jonatan uppe på draken Lunas rygg. Han blev förskräckt och skrek som en riktig mes.

    Nästa fredag kommer den femte och sista delen av Jonatan Laknottes Äventyr. Hur ska den sista striden gå tror ni?


    Skalliban skrek av rädsla och rusade ut genom staden. Han besteg sin stora drake och flög upp ovanför staden för att möta Jonatans drake.

    “Jag borde förstått att du var en feg förrädare! En kappvändare!” skrek Skalliban från drakryggen. Jonatan tog sats med sin egen drake och därmed drabbade de två bevingade bestarna samman i luften. De rev, bet och klöste varandra. I slutet blev Jonatans drake biten så det knakade i nacken och föll pladask till marken. Jonatan hade tur som satt på ryggen och inte mosades när drakens kropp landade på magen. Jonatan reste sig upp och höjde svärdet i luften!

    “Följ mej! Kvinnor och barn först! Jag vet var katakomberna ligger! Kom med” skrek Jonatan, varpå allmogen följde efter honom och flydde undan Skallibans eldsalvor. Jonatan reglade porten och låste in dem, sedan drog han sitt svärd och tog ett djupt andetag samtidigt som armén av Skallibans rövare rusade mot honom. Jonatan tänkte nu på vad trollkarlen Tamniront lärt honom. Så kan kastade en trollformel mot dem så att en gigantisk explosion av blå rök svepte likt en kraftvåg över hela hären.

    Jonatan vaknade mörbultad och yr. Han hörde bara dovt alla sårade rövare som skrek omkring honom. Deras skrik ekade som om han befann sig under vatten. Med tiden återhämtade han sin hörsel och tunnelseendet försvann. Framför honom reste sig en sårad Skalliban som kravlat sig fram under draken. han haltade lite.

    “Jaså, din fjant.” sa Skalliban. “Ska du inte springa iväg nu, som du alltid brukar göra?”

    “Jag kunde inte.” sa Jonatan. “Inte utan att säga adjö först.”

    “Åh, vad rart av dej.” sa Skalliban. “Men vet du vad? Vad ska du göra nu då?” Han drog sin kniv och hotade Jonatan med den. Jonatan kände i sitt bälte för att ta sitt svärd, men det var borttappat.”

    “Oj! Vad ska du göra nu utan svärd, va?” sa Skalliban hånfullt och kastade sig över Jonatan med sin kniv i högsta hugg. Jonatan hamnade underst och grep tag om Skallibans händer för att försöka hålla kniven ifrån sig. Men Skalliban var för stark, så han tryckte kniven närmre och närmre Jonatan. Jonatan spottade honom i ansiktet och kunde därefter skalla honom och få övertaget. Jonatan reste sig upp med ett nackgrepp bakom ryggen på Skalliban och försökte skära halsen av honom, men Skalliban var stark och tryckte undan Jonatans kniv. Han satte krokben för Jonatan och hävde sig över honom med kniven, men Jonatan lyckades blockera hans knivhugg med ett järngrepp. Till sist lyckades han vända Skallibans hand ur led och vända hans kniv mot honom och penetrera hans hjärta. Skalliban var äntligen död. Jonatan reste sig upp och omfamnades plötsligt av en folkskara som hyllade honom. Astrid, Ahmed, Kira och kungen kom gående och applåderade.

    “Så ska det se ut, unge man!” ropade kungen. “Du räddade oss allihop, ska du veta.”

    “Gjorde jag?” sa Jonatan förvånat.

    “Klart du gjorde.” ropade Kira. “Skalliban och hans drake och hela hans armé är ett minne blått.”

    “Jag tror att den här är din.” sa Jonatan och räckte kronan till kungen igen. Kungen såg på Jonatan och grep hans krona, därefter satte han den på Jonatans eget huvud.”

    Jonatan blev alldeles rörd. Och alla skrek med händerna i luften. “Hell, kung Jonatan! Hell kung Jonatan.”

    “Bär den med tillförsikt, Jonatan. Försök vara en bättre kung än vad jag var.”

    “Jag kan inte ta din krona.” sa Jonatan. “Eller vad menar du?”

    “Skalliban hade egentligen helt rätt. Jag saknade anspråk på tronen. Skalliban stod närmast i tronföljden. Men nu är ju han död. Och det betyder att en ny kung måste utses.”

    “Det är för mycket, ers nåd!” sa Jonatan och blev helt svimfärdig. Men när han ramlade gick folkmassan och tog tag i honom och lyfte upp honom och tågade mot slottet. De kastade upp honom i luften flera gånger och skrek: “Hell kung Jonatan! Hell kung Jonatan.”

    Astrid sprang fram och kysste Jonatan. “Jag är så glad att du kom till insikt.” sa hon.

    Ahmed stod kvar helt ensam och såg på medan Jonatan och Astrid hånglade. Men plötsligt kom prinsessan Kira smygandes bakom honom.

    “Prinsessan?” sa Ahmed. “Vad gör du här?”

    “Du ser lite ensam ut. Vill du kanske joina mej hemma i min kammare?” sa Kira och flörtade.

    “Jaja, hehe… okej.” sa Ahmed förvånat och gick iväg med prinsessan Kira.”

    Och så slutar sagan om Jonatan Laknotte. From hero to zero. From zero to hero.

  • Game Nostalgia Part 4: Turok 2008

    Turok Evolution, which I showed you before, was actually a total flop. Acclaim Studios, the producer of five different Turok games since 1997, was closed down after their last Turok game “Turok Evolution” from 2002. The game was so bad, even for that time, but today, everyone want it back on PS4. Turok: Dinosaur Hunter from 1997 and Turok 2: Seeds of evil, have already been remastered for PS3 and 4, with better graphics, but not Turok Evolution. I guess it’s considered to bad to make a re-release.

    However the Turok franchise was revived in 2008 by another game company who bought the rights from Acclaim Studios. Turok 2008, was a new game with much better graphics and different storyline from the old games. This time, Turok is not Tal Seth, but an US marine named Joseph Turok, former member of Wolfpack, led by general Kane. But later, Turok broke up with Wolfpack and betrayed Kane. Now he’s a member of the new division – Wisky Company. And their mission is to catch and kill Kane on a different planet. Since Turok worked for Kane before, nobody trusts him. His comrade Slade, voiced by legendary Ron Pearlman, dispices him, since his brother was killed on a mission in Columbia. Slade blame Turok for that.

    Turok must prove himself worthy and gather their trust through the game. And they land on a planet full of dinosaurs. Together they have to take themselves through the wild and fight against raptors and a huge T-Rex called “Mama Scarface”. Their mission is to survive this hellhole and catch Kane dead or alive.

    Here’s some of the gameplay.

  • Game Nostalgia – Part 3: Turok Evolution

    As promised, one of my first PS2 game, which brings a lot of memories. Turok Evolution is about the Native American Tal Seth, who is teleported from the 1900th century’s America to another universe called “The Lost Land.” In this adventure he have to fight, dinosaurs, sleg troops and other creatures. The slegs are hybrids of dinosaurs and human’s, armed with heavy armour and weapons. Take a look for yourselves.

  • Nya ideer

    Jag har kommit på lite nya teman som jag tycker saknas i äventyrsromaner och äventyrsfilmer.


    Vi är ju redan bekanta med äventyr som utspelar sig i djungeln, gärna Sydamerika eller Indien. Utforskar övergivna tempel i djungeln. Tempeln ska så klart innehålla fällor som aktiveras när man rör någon skatt. Indiana Jones är ju typexemplet.
    Återkommande drag är ju vita eller åtminstone västerländska människor från USA eller England, långt hemifrån i fientlig tropisk miljö. Övergivna magiska tempel, farliga djur också förstås en stam av infödingar som jagar en.


    Detta är ett coolt och gångbart tema. Men det är uttjatat. Och idag är det svårt att inte se den koloniala och rasistiska aspekten i det. Jag är intresserad av samma koncept, fast i polartrakten och den nordiska vildmarken. Det kan antingen vara i Alaska, eller på Norrlands vidsträckta tundra, eller Norges kustområde. Temat är densamma – människor från en modern civilisation med moderna vapen i en fientlig fornnordisk vildmark. Lite mammutar, vargar och sabelltigrar att slåss mot, kampen för överlevnad och att ta sig hem, också förstås, utforskningen av urgamla fornnordiska katakomber och tempel. I dessa tempel får man förstås akta sig för döingar och fällor.
    Jag har också tänkt mig att där ska finnas en alldeles särskild sorts vargar som håller till i grottor och trånga utrymmen. Dessa scener ska vara lite som alien. Lite klaustrofobivarning. Grottvargarna kryper ut ur hål i väggen och kommer närmare och närmare i flock, mitt i en grotta.
    Inspirationen kommer bland annat från spelet Turok 2008, en reboot av den gamla Turokserien som fick Acclaim Studios att lägga ner efter den totala floppen Turok Evolution från 2002. Turok-serien har på ett väldigt finurligt sätt lyckats skapat en huvudroll som för en gångs skull inte är vit, utan som kan vildmarken utan till. Turok, eller Tal Seth som han heter egentligen är indian. Han befinner sig i en värld fylld av dinosaurier, den så kallade “The Lost World”, en salig blandning av varelser från förr och från framtiden. Turok Evolution blev en stor flopp, men idag verkar alla vara nostalgiska till det.


    2008 gjorde man en reboot av serien. Grafiken och gameplayen var mycket bättre än de gamla spelen. Man tog bort mycket av fantasy-elementen. Den här gången hette Turok Josef i förnamn. En marinsoldat från jorden med indianskt påbrå. Tillsammans med ett annat gäng marinsoldater kraschlandar de på en främmande planet fylld med dinosaurier. Deras främsta mål blir att ta sig igenom denna fientliga förhistoriska miljö och lära sig att överleva så att de kan ta sig hem. Också förstås att döda Turoks före detta befälhavare – Kane. Turok hemsöks av sitt förflutna, där Kane fick honom att göra fruktansvärda saker. Det är därför ingen litar på Turok i början, när han är med sin nya division.


    Hur som helst. Det som är så fantastiskt med det nya Turokspelet är att dinosaurierna och andra fiender inte är fullständigt efterblivna. Dinosaurierna, i synnerhet raptorerna är mycket mer skräckinjagande i Turok 2008, när de kryper fram ur väggar och hålor som värsta xenomorpherna i Alien 2. Det är ifrån detta teman jag hämtat min inspiration till en äventyrsberättelse som tar plats i skandinavisk eller polarisk natur, i en främmande värld inspirerad av vikingatid och fornnordisk mytologi.


    Jag vet fortfarande inte hur huvudpersonerna ska komma dit. Det kanske ska vara en tidsresa eller helt enkelt bara två världar som möts.
    Men låter det här temat som något nytt och fräscht, istället för alla dessa uttjatade djungel-äventyr?


    Vad tycker ni?

    Ikväll kommer jag lägga upp ett tredje avsnitt av spelnostalgi och det kommer handla om Turok Evolution.

  • Thank You Youtube Followers!

    Did you know my Youtube views have increased from less than 50 000 views to 350 000 views in just a few days? I had no idea! Thank you so much for this! I’m so thankful, my dear subscribers out there! According to my Youtube stats, the latest days, there’s been a 9000 percent increase of views. Not bad, eh? <3

    Here’s the link to my chanel, if you’ve missed it. <3

    https://www.youtube.com/LoveEliassonwriter

  • Jonatan Laknottes Äventyr: Del – 5

    Skalliban skrek av rädsla och rusade ut genom staden. Han besteg sin stora drake och flög upp ovanför staden för att möta Jonatans drake.

    “Jag borde förstått att du var en feg förrädare! En kappvändare!” skrek Skalliban från drakryggen. Jonatan tog sats med sin egen drake och därmed drabbade de två bevingade bestarna samman i luften. De rev, bet och klöste varandra. I slutet blev Jonatans drake biten så det knakade i nacken och föll pladask till marken. Jonatan hade tur som satt på ryggen och inte mosades när drakens kropp landade på magen. Jonatan reste sig upp och höjde svärdet i luften!

    “Följ mej! Kvinnor och barn först! Jag vet var katakomberna ligger! Kom med” skrek Jonatan, varpå allmogen följde efter honom och flydde undan Skallibans eldsalvor. Jonatan reglade porten och låste in dem, sedan drog han sitt svärd och tog ett djupt andetag samtidigt som armén av Skallibans rövare rusade mot honom. Jonatan tänkte nu på vad trollkarlen Tamniront lärt honom. Så kan kastade en trollformel mot dem så att en gigantisk explosion av blå rök svepte likt en kraftvåg över hela hären.

    Jonatan vaknade mörbultad och yr. Han hörde bara dovt alla sårade rövare som skrek omkring honom. Deras skrik ekade som om han befann sig under vatten. Med tiden återhämtade han sin hörsel och tunnelseendet försvann. Framför honom reste sig en sårad Skalliban som kravlat sig fram under draken. han haltade lite.

    “Jaså, din fjant.” sa Skalliban. “Ska du inte springa iväg nu, som du alltid brukar göra?”

    “Jag kunde inte.” sa Jonatan. “Inte utan att säga adjö först.”

    “Åh, vad rart av dej.” sa Skalliban. “Men vet du vad? Vad ska du göra nu då?” Han drog sin kniv och hotade Jonatan med den. Jonatan kände i sitt bälte för att ta sitt svärd, men det var borttappat.”

    “Oj! Vad ska du göra nu utan svärd, va?” sa Skalliban hånfullt och kastade sig över Jonatan med sin kniv i högsta hugg. Jonatan hamnade underst och grep tag om Skallibans händer för att försöka hålla kniven ifrån sig. Men Skalliban var för stark, så han tryckte kniven närmre och närmre Jonatan. Jonatan spottade honom i ansiktet och kunde därefter skalla honom och få övertaget. Jonatan reste sig upp med ett nackgrepp bakom ryggen på Skalliban och försökte skära halsen av honom, men Skalliban var stark och tryckte undan Jonatans kniv. Han satte krokben för Jonatan och hävde sig över honom med kniven, men Jonatan lyckades blockera hans knivhugg med ett järngrepp. Till sist lyckades han vända Skallibans hand ur led och vända hans kniv mot honom och penetrera hans hjärta. Skalliban var äntligen död. Jonatan reste sig upp och omfamnades plötsligt av en folkskara som hyllade honom. Astrid, Ahmed, Kira och kungen kom gående och applåderade.

    “Så ska det se ut, unge man!” ropade kungen. “Du räddade oss allihop, ska du veta.”

    “Gjorde jag?” sa Jonatan förvånat.

    “Klart du gjorde.” ropade Kira. “Skalliban och hans drake och hela hans armé är ett minne blått.”

    “Jag tror att den här är din.” sa Jonatan och räckte kronan till kungen igen. Kungen såg på Jonatan och grep hans krona, därefter satte han den på Jonatans eget huvud.”

    Jonatan blev alldeles rörd. Och alla skrek med händerna i luften. “Hell, kung Jonatan! Hell kung Jonatan.”

    “Bär den med tillförsikt, Jonatan. Försök vara en bättre kung än vad jag var.”

    “Jag kan inte ta din krona.” sa Jonatan. “Eller vad menar du?”

    “Skalliban hade egentligen helt rätt. Jag saknade anspråk på tronen. Skalliban stod närmast i tronföljden. Men nu är ju han död. Och det betyder att en ny kung måste utses.”

    “Det är för mycket, ers nåd!” sa Jonatan och blev helt svimfärdig. Men när han ramlade gick folkmassan och tog tag i honom och lyfte upp honom och tågade mot slottet. De kastade upp honom i luften flera gånger och skrek: “Hell kung Jonatan! Hell kung Jonatan.”

    Astrid sprang fram och kysste Jonatan. “Jag är så glad att du kom till insikt.” sa hon.

    Ahmed stod kvar helt ensam och såg på medan Jonatan och Astrid hånglade. Men plötsligt kom prinsessan Kira smygandes bakom honom.

    “Prinsessan?” sa Ahmed. “Vad gör du här?”

    “Du ser lite ensam ut. Vill du kanske joina mej hemma i min kammare?” sa Kira och flörtade.

    “Jaja, hehe… okej.” sa Ahmed förvånat och gick iväg med prinsessan Kira.”

    Och så slutar sagan om Jonatan Laknotte. From hero to zero. From zero to hero.

  • World Autism Day

    It is world autism day today. Not here in Sweden, since it’s past midnight here. But in America it’s still the 2d of april, also known as world autism day.

    I was diagnosticed with Aspergers sometime in my early teens. And there are some things I get angry at. People on both sides, try to use people with Aspergers in their political debate. Off course I think about Greta Thunberg. She might be the most famous person with Aspergers right now. Greta uses her Asperger skills as a gift. She does not like to talk in crowds, but her autism spectra allows her to talk in crowds when she realizes that she have to. That’s her own words.

    Autism is by far one of the most complex and wide spectras amongst the neuro-psykiatric disorters. You can describe ADHD or Tourettes in a sentence, but not autism or Aspergers.

    Aspergers, or high-functioning autism, as it’s called today, is a neuropsyciatric diagnostics within the autism spectra. A person with asperger view the world differently. They are cathegorized by a limited or unusual amount of interests and hobbies, wich they embrace with a great passion. We are mostly very talented and creative or have a very special interest. A lot of us are theoretical in mind, but quite bad a practical things. The average IQ for a person with Aspergers is stright above normal and often much higher. People with aspergers tend to be very talented and engaged within their own special interests, but they might have hard to focus when it comes to other things. We don’t use to talk about normal matters like the weather, or other small talk, but rather about facts and our special interests. This makes Asperger hard to go through, when it comes to social contacts and friends. We don’t always understand that other people might not want to talk about what we like to talk about.

    That’s because we’re not as good as the average person at analysing the social signals from other people. Irony, sarcasm or understatements could be hard for us aspies to snap up. But it is possible to train those abilities and learn to read between the lines.

    Since Greta Thunberg become famous for her magnificent fight for the envirement, the lies about her and her diagnostics have been spreading across the world. Some people go very far and say that she is retarded, mentally ill or that she has Downs Syndrome. People trying to use her Asperger against her, or for her at some points.

    I am tired of both sides in this debate. Here is a little list of what I’m tired of in the Aspergers debate.

    1. Aspergers is not a gift. It’s a lifelong struggle for most people. In some circumstances it could be an advantage, but it is absolutely not a dance on roses to live with Asbergers. A lot of ut feel lonely and depressed.
    2. There is no such thing as a “functional variation.” The political correctness has really destroyed the common sense regarding diagnostics. When I was born, it was still acceptable to use the word “handicapped”. Then people started to use the word “disability”. But the last years an even newer, terrible word has come to use – “functional variation.” Why change all these words all the time? Can’t we just be calling things for what they are? I’m fine with the word handicap, disorder or disability. And I think that the word “functional variation” is the most funcofobic of all these words. It’s not just a variation in terms of everyone being different, it’s a normalisation of disabilities, and it completely obscuring the difficulties and challenges that people with disabilities have. It’s like saying that disabilities does not exist, because “everyone is different.” Hell no. It’s not just about being different. Stop using the word “functional variation”, please.
    3. Disorder is not a bad word. Here in Sweden, there is a difference in diagnose and disorder. A disability like Asperger is not considered a disorder, but a diagnose. If someone says “disorder” hell will break lose and people will arrive with their pointers and correct you. I personally, don’t care if you chose to call it a diagnose or a disorder. I just want people on both sides to stop use my disability to gain polical points!

    I hope some of you really reads this and think about it. Sorry for my bad English, I am from Sweden.

    Peace.

    <3

    
    
  • Sista delen av Jonatan Laknotte schemalagd.

    Den kommer publiceras på min Facebooksida imorgon, Fredag den 3 april, klockan 18:00.

  • Truckförare Klaus – Nu med Svensk Text

    “Staplerfahrer Klaus: der Erste Arbeitstag”, är en tysk kortfilm från år 2000, regiserad av Stefan Prehn och Jörg Wagner. Filmen är en parodi på instruktionsfilmer om säkerhet från 80-talet. Filmen har flitigt används som instruktionsfilmer i truckförarkurser i flera länder. Filmen är väldigt pedagogisk och komisk och fungerar därför perfekt för en nyutbildad truckis så att han eller hon verkligen kommer ihåg reglerna på truckkursen. Jag äger inga rättigheter till videoklippet. Alla rättigheter tillhör så klart Stefan Prehn och Jörg Wagner. Nu när jag har fixat svensk text kan den även användas på svenska truckkurser. Njut nu av klippet i bra kvalitet och svensk undertext!

    Peace!

  • Jonatan Laknottes Äventyr del – 4

    Jonatan vaknade på en sjukbädd i en liten by. Han var yr och illa medtagen. Där framför honom satt en skum figur. Jonatan märkte att han befann sig i ett tält.

    “Grabben! Vakna!” sa en skäggig gammal man framför honom. Jonatan satte sig upp och betraktade den mystiske trollkarlen som satt intill hans sjukbädd.

    “Var är jag?” sa Jonatan.

    “Du är i Trollkarlen Tamnironts hus, unge man.”

    “Är det du?”

    “Just det. Jag är Tamniront. Och jag råkar dessutom vara världens mäktigaste trollkarl vid det här laget.”

    “Jag måste ha slagit skallen hårdare än jag trodde.”

    “Nej, min kära vän. Jag vet vem du är. Jonatan Laknotte!”

    “Hur vet du mitt namn?”

    “Alla känner väl till den store riddaren Jonatan Laknotte. Först… en hjälte… men nu! En loooooozzzzzzeeerrrrr…”

    “Du har rätt. Du har rätt.” sa Jonatan och tittade ner i marken. “Jag har aldrig varit en hjälte.” Sedan reste han sig upp och tittade ut genom fönstret. “Hela mitt liv har jag försökt vara någon jag inte är. Allt för äran och berömmelsen… och pengarna förstås… Och tack vare mej fick Skalliban och hans rövare och hans stora drakjävel fri passage in till huvudstaden.”

    “Det du gjorde var oförlåtligt, Jonatan. Men du kan fortfarande gottgöra det du har gjort!”

    “Kan jag?” sa Jonatan.

    “På pricken!” skrek Tamniront och råkade peka Jonatan rakt i ögat så att han föll nedför sängen. “För lyssna här, min gode man, jag är trollkarlen Tamniront!”

    Tamniront började sjunga runtom i tältet.

    När livet känns tungt och besvärligt
    När allting du drömt om så härligt
    När allt hopp försvunnit från din själ

    När du försakat dig själv och din tro
    Och du ej kan få någon ro
    Res dej upp! Du är ingen träl!

    Om du vill göra världen en bättre plats
    Ta en titt på dej själv en gång till
    När du ändrat dig själv och tagit ny sats
    Kan du faktiskt bli vem fan du vill

    Trollkarlen knugffade till Jonatan till marken efter att ha dansat runt med honom lite.

    “Men hur ska jag göra det?” sa Jonatan. “Jag är ingenting!”

    “Du är inte ensam Jonatan! Jag ska hjälpa dej på vägen!”

    “Hur då?”

    “Som jag sa! Jag råkar faktiskt vara trollkarl! Vill du lära dej att träna en drake? Vill du återvända till huvudstaden och rädda landet från ondskan!”

    “Ja!” sa Jonatan glatt.

    “Att vara hjälte är mer än bara beröm och egen actionfigur i flingpaketet, Jonatan. Är du en hjälte, eller en skurk?”

    Tamniront räckte handen till Jonatan och Jonatan funderade en stund. Sedan bestämde han sig och grep Tamnironts hand.

    Då började träningen. Tamniront visade vägen till draken i nästet.

    “Den är väldigt stor.” sa Jonatan förskräckt.

    “Just det! En röddrake – precis samma art precis som Skallibans drake.”

    “Hur ska jag kunna bestiga den där kolossen?”

    “Pröva, Jonatan. Ta lite risker.”

    Jonatan närmade sig draken och klättrade försiktigt upp på dess rygg.

    “Tala inte med draken! Tänk bara vad den ska göra så läser hon dina tankar! Om du är värdig, kommer hon göra som du säger!”

    “Vad heter hon?”

    “Luna!”

    Jonatan blundade och befallde draken mentalt. Sedan flög Luna iväg med honom på ryggen. Det var ett fantastiskt äventyr.

    Jonatan var ganska klantig i början. Först misslyckades han med alltifrån svärdsfäktning till att hantera trollstaven. Varenda dag tog sig Tamniront för pannan.

    “Hur ska det bli en drakkrigare av det här?” muttrade han.

    Till sist så fick Tamniront nog och räckte Jonatans väska till honom. Jonatan insåg att han var körd och gick dystert iväg. Men då plötsligt hörde han drakens tjut. Då bestämde han sig. Han lockade draken till sig med ett skrik och när draken var tillräckligt nära land kastade han sig upp och styrde draken helt självständigt. Tamniront tittade ut från tältet och blev positivt överraskad.

    Träningen fortsatte. En dag slogs Jonatan och Tamniront med sina trollstavar och för första gången lyckades Jotana knocka ner Tamniront. Tamniront blev glad.

    “Snyggt sag!” sa han.

    Det gick bättre och bättre. Till sist bestämde de sig för att träningen var avslutad och förberedde för sin avfärd mot huvudstaden.

    Samtidigt intogs murarna av Skallibans största armé någonsin. Huvudstaden invaderades av drakeld och folk drabbades av panik.

    “Du hade rätt om honom, Astrid.” sa Ahmed. “Jag ger mej.”

    Sedan kom kungen.

    “Astrid! Förlåt för att vi misstrodde dej! Du hade rätt om honom hela tiden.” skrek kungen!

    Elden träffade väggarna och de tvingades ta skydd. Plötsligt sprang rövarhövdingen Skalliban upp på den högsta tinnen på det högsta tornet och höll hårt i prinsessan Mira som han tagit tillfånga.

    Kungen blev förskräckt.

    “Min dotter! Mira!” skrek han medan hans vakter fick hålla tillbaka honom.

    “Jag har återvänt, min kära undersåt!”

    “Hur vågar du ta min dotter och tala sådär till din kung?” skrek kungen.

    “Ååh, men du vet att du har fel!” skrek Skalliban. “Du vet att jag är den rättmätige arvingen till tronen! Du dödade min far! Stack honom i ryggen och tog tronen för dig själv! Det kommer jag aldrig förlåta! Men hör på mina ord! Det enda som enligt lag behövs för att jag ska bli kung, är att jag får gifta mig med din dotter… prinsessan Mira!” sa han och kysste Mira, som han höll ovanför stupet.

    “Annars vadå?” skrek kungen!

    “Annars kastar jag henne från tornet! Du väljer själv! Vill du att din dotter ska leva, kliv ner från din tron och ge mej din dotters hand. Gör sedan mej till kung.”

    Kungen blev panikslagen i ansiktet. Beslutsamt och lugnt gick han fram och tog av sin kungakrona och slängde på marken.

    Sedan talade han till massorna!

    “Skalliban är den nya kungen! Jag abdikerar!” ropade han.

    Folket blev förtvivlade och började gråta, medan kungen kastade upp kungakronan så att Skalliban fångade den i luften. Med ett belåtet skratt satte han den på sitt huvud.

    “Äntligen! Hahahahaha! Äntligen!” skrek han.

    Strax innan kröningen satte sig Skalliban i tronsalen och åt kyckling så det stod härliga till. Han klädde sin fästmö Mira i sexiga danskläder och tvingade henne att dansa för honom medan han höll fast henne i en kedja i ett hundhalsband.

    “Tråkigt!” skrek han. “Mer takt, mer inlevelse, din jävla hora!”

    “Kalla inte mej hora, din rövarprins!” skrek Mira och slängde med kedjan omkring sig. Skalliban grep tag i kedjan och drog henne mot sig.

    “Lyssna här, älskling. Min lilla kissekatt.” sa han så nära henne att hon kände hans andedräkt. Jag vill att du ska vara perfekt idag okej? Idag är vår dag, hmm? Le vackert, gråt inte.” sa han och kysste henne.

    “Okej, ers nåd.”

    Så ska det låta!” sa Skalliban och slog till henne på rumpan inför alla människor. Då fick Mira nog och sparkade till honom i ansiktet.

    “Hur vågar du trotsa din kung oh blivande make!” skrek han och drog sitt svärd. Sedan kastade han med näven en magisk virvel upp mot taket så att hela tornet rasade in med taket och den stjärnklara natthimlen. Medan han riktade svärdet mot Miras hals och förberedde sig på att hugga till, märkte han inte att Jonatan Laknotte kom flygande på en drake precis ovanför honom och satte sig på takets kant.

    “Hallå där, ers majestät!” skrek Jonatan! “Eller ska jag säga, ers grillade höghet?”

    Skalliban vände sig om och såg Jonatan uppe på draken Lunas rygg. Han blev förskräckt och skrek som en riktig mes.

    Nästa fredag kommer den femte och sista delen av Jonatan Laknottes Äventyr. Hur ska den sista striden gå tror ni?

  • Del fyra snart ute

    Del fyra av Jonatan Laknottes Äventyr kommer ut ikväll klockan 18:00 precis som vanligt. Ha tålamod, gott folk! <3

  • Metal 50 Years – A Medley

    Due to tecnical issues with my blog, I had to wait til tomorrow with this medley. Enjoy it! <3

  • Jonatan Laknottes Äventyr – Del 3

    Jonatan Laknotte älskade det nya rampljuset. Alla var som galna över den nydubbade riddaren. Medan han satt djupt nerbäddad i sin stora säng i kungens slott, kom en betjäns med en bricka.

    “Mer vin, herrn?” sa betjänten.

    “Åh, tack, Sean.” sa Jonatan och tog emot bägaren. Spegeln på väggen visade nyheter.

    “En liten butik i Salamariens huvudstad behöver hjälp. Dom behöver en stor stark man som kan lyfta in lådorna.” Jonatan Laknotte flög upp ur sängen.

    “Till er tjänst!” skrek han och gjorde honnör. “Jag ska bara hämta mitt skydd.”

    “Sir, du ska ju bara ner till affären och hjälpa till, inte döda skurkar direkt…”

    Men direkt efter att Sean sagt det stod Jonatan redan färdig i sin heltäckande riddarrustning.

    “Herregud…” sa Sean.

    Jonatan begav sig till butiken för att hjälpa till med lådorna.

    “Tusen tack för hjälpen.” sa butikschefen och gav honom en slant.”

    “Det var det minsta jag kunde göra.” sa Jonatan.

    Samtidigt stod Astrid och såg på dem. Hon blev rasande och sprang iväg och rakt in i Ahmeds hus.

    “Ahmed!” skrek hon.

    “Vad står på, Astrid?” sa Ahmed.

    “Du och jag ska ut på äventyr. Vi ska till gränsen och se om den där Skalliban och hans varelser verkligen är döda! Kom med här!”

    “Kan vi inte äta först?” sa Ahmed.

    “Äta och äta! Kom nu!”

    I ett hejdundrande äventyr tog de varsin häst och begav sig österut till den stora muren, där alla vakter hade kallats tillbaka. Muren stod obemannad. Det var mitt i natten och under den stjärnklara himlen väntade de båda från sina hästryggar. Plötsligt kastades krokar upp på andra sidan, vilket de hörde med ett kling. Rövarna klättrade upp på muren och kom in i landet. Samtidigt uppenbarade sig Skalliban själv, när han flög upp på sin drake och penetrerade muren genom att flyga rakt igenom den. Muren rasade och alla tusentals rövare kom nu in i hålet där draken flugit igenom.

    “Vi måste varna dom andra!” sa Astrid förskräckt.

    Morgonen grydde i huvudstaden och Jonatan skulle nu få delta i en stor tornering. Jonatan satt på sin häst i full rustning och besegrades av en betydligt mindre riddare.

    “Kämpa, Jonatan!” skrek prinsessan Mira. Astrid kom dit tillsammans med Ahmed.

    “Stopp! Allihopa! Lyssna på mej!”

    “Vad står på? Varför avbryta denna kungliga tillställning?” ropade kungen.

    “Skalliban, hans drake och alla hans tusen män och brutit sig igenom muren!”

    “Såg du inte att Jonatan dödade dom allihopa utan vapen?”

    “Och ändå klarar han inte av en liten riddare i ett tornerspel. Är det inte lite märkligt?”

    <