JRR Tolkien

JRR Tolkien är mest känd för sina böcker “The Hobbit” och “Sagan om Ringen”-trilogin. Men vem var han egentligen?

John Ronald Reuel Tolkien är starkt förknippad med Storbritannien men han föddes faktiskt i Sydafrika. Han föddes år 1892. Hans föräldrar var engelsmän som flyttat till Sydafrika. När Tolkien var fyra år flyttade de tillbaka till England. Tolkiens far dog plötsligt och hans mor fungerade som en lärare för honom tills han började i skolan. Tolkien visade tidigt ett intresse för ord och språk. När Tolkien var tolv år, dog hans mor. Tolkien var nu föräldralös. Under sin ungdom flyttade han mycket till olika hem, där han bodde hos en förmyndare tills han var myndig. Han bodde på tio olika ställen på kort tid, hos olika förmyndare.

Han lärde sig flera språk, bland annat walesiska, finska, svenska, grekiska och latin. När han började på universitetet i Birmingham fick han flera nya kamrater. Universitetet i Birmingham fokuserade framförallt på att utbilda lingvister, alltså språkvetare. Tolkien formade tillsammans med sina studentvänner TCBS – Tea Club of Barrovean Society. Det var en studentgrupp som hade ett gemensamt intresse för gamla medeltida folksagor och berättelser. Tolkien var väldigt intresserad av mytologi, bland annat fornnordisk mytologi och den grekiska mytologin. Många av de gamla sagor och legender han läste inspirerade honom till hans böcker.

Tolkien och hans vänner splittrades när första världskriget började år 1914. Tolkien tvingades ut i kriget och fick uppleva den skräck och de fasor som säkert präglade honom för resten av livet. På slagfältet låg soldaterna i skyttegravar och gömde sig i väntan på att tyskarna skulle komma fram. När soldaterna hade rast i skyttegraven tog Tolkien fram sitt lilla anteckningsblock och började skriva berättelser. Några av dem finns samlade i “De Förlorade Sagornas Bok” som gavs ut efter hans död. Det var de första utkastet som senare skulle bli till något mycket större.

Tolkiens intresse för språk och kunskaper fick honom så småningom att uppfinna ett eget språk – Sindarin. Sindarin var ett av alvernas språk i Sagan om Ringen. Sindarin var ett av alvernas språk i Sagan om Ringen. Ett annat alvpråk han uppfann var Quenya. JRR Tolkien uppfann flera språk, med tusentals ord, grammatik, tecken och alfabeten. Han skrev en liten bakgrund och historia om vilka folk som talade de olika språken, hur språken hade utvecklats och förändrats. Detta ledde in honom på ett nytt projekt – en helt egen mytologi – en helt egen sagovärld. Tolkiens stora livsverk hette “Silmarillion.” Där skrev han om Midgårds alla tusentals år av historia, om alvernas olika kungariken och hur människorna skapades och befolkade Midgård. Tolkiens sagovärld är den mest bearbetade i världen. Han skrev alla dess språk, ritade alla dess kartor och skrev ner deras tusentals år av historia som han hittade på ur sin egen fantasi. Tolkiens sagovärld är så detaljerad och genomarbetad, så ingen författare kommer någonsin komma i närheten av något liknande.

När första världskriget var slut hade nästan alla Tolkiens vänner dött i kriget. Tolkien själv överlevde och återvände till Oxford där han blev professor i Engelska. Han blev senare även professor i Fornengelska (anglosaxiska.) Man ska komma ihåg att Tolkien inte var författare till yrket. Han var språkprofessor.

En dag hände något som skulle förändra Tolkiens liv för alltid. Som professor hade han ju sina elever och en dag satt han och rättade deras prov. Det var väldigt tråkigt, så han tog bara ett blankt papper och skrev en mening. “I en liten håla under jorden bodde en Hobbit.” Han vet inte vad han fick ordet “Hobbit” ifrån. Det bara dök upp i hans huvud.

“I en liten håla under jorden bodde en Hobbit.” Det är den första raden i boken “The Hobbit”, som handlar om Bilbo och hans äventyr där han hittade ringen. I början hade Tolkien tänkt att boken inte skulle ha något att göra med hans vanliga sagovärld, men han ändrade sig mitt i boken och bestämde sig att den skulle utspela sig i Midgård, precis som de flesta av hans andra berättelser. Och så föddes den naiva, naturälskande lilla varelsen – “Hobbitar” bodde i fred och harmoni i “Fylke”. De var barfota och bara hälften så långa som människor. De bodde i runda små hus och tyckte om god mat, öl och te. De rökte även tobak. “The Hobbit” var mer som en barnbok, även om där även fanns otäcka inslag. Den gavs ut år 1937 och blev väldigt populär.

Strax efteråt bad bokförlaget om en uppföljare till “The Hobbit.” Det var då han började skriva på “The Lord of the Rings”, eller “Sagan om Ringen” som den heter i Sverige. Till skillnad från “The Hobbit” var “Sagan om Ringen mer avancerad och riktad till en mer vuxen publik. Där fördjupade han sig i all den historik och all den bakgrund som han hade skapat under flera års tid. Först var det tänkt att “Sagan om Ringen” skulle handla om att Bilbo hade spenderat allt sitt guld. Därför skulle han bege sig ut på ett nytt äventyr för att hitta mer guld. Men Tolkien ändrade sig och bestämde att den istället skulle handla om Bilbos brorson, Frodo.

Tolkien satte sig ner och började skriva “Sagan om Ringen”, helt utan att planera. Han hade ingen aning om hur berättelsen skulle utvecklas eller vad som skulle hända, utan han kom på det efter hand samtidigt som han skrev. När man skriver om en sagovärld, borde man veta vad man skriver om. Man måste känna till länderna, kartorna, platserna och historian. Det hade ju Tolkien redan listat ut. I hela sitt vuxna liv hade han arbetat med det. Därför blev det lättare för honom att improvisera, eftersom han redan hade så mycket material att utgå ifrån.

Det tog nästan 15 år för Tolkien att bli klar med “Sagan om Ringen.” Boken gavs ut 1951, men efter andra världskriget var det brist på papper och det skulle bli väldigt dyrt att trycka en så stor bok. Ingen hade haft råd att köpa boken. Därför bestämde bokförlaget sig för att dela upp boken i tre delar. Tolkien tyckte om namnet på den första boken. “Sagan om Ringen.” “Sagan om de två Tornen” var en komplicerad titel, för Tolkien förklarade faktiskt inte vilka torn det var. Det kunde vara Saurons torn, Barad Dur i Mordor och Sarumans torn i Isengård. Det skulle även kunna vara Minas Morgul eller vita Tornet i Minas Tirith i Gondor. Men det är öppet för tolkning. Den tredje titeln, “Sagan om Konungens Återkomst”, tyckte Tolkien inte om, eftersom den titeln avslöjade vad som hände i slutet. Tolkien föreslog istället “Ringens Krig”, men det tyckte inte bokförlaget om. Tolkien gav till sist med sig. Boken slog ner som en bomb. Den blev omåttligt populär. I själva verket blev det 1900-talets mest lästa bok efter Bibeln.

JRR Tolkien var god vän med CS. Lewis som är mest känd för att ha skrivit böckerna om Narnia. Tillsammans bildade de ett sällskap kallat “The Inclings.” Det var fyra kända författare som träffades tillsammans och läste sina böcker och manus för varandra. De gav ofta kritik och respons på varandras berättelser. De träffades tillsammans på puben och tog en öl och åt god mat, lite som hobbitar faktiskt. Gemensamt för alla fyra författare var att de hade varit med i första världskriget.

I Tolkien sagovärld finns det en berättelse om “Beren och Liuthien.” Beren var en människa och Luthien var en alvkvinna. De blev förälskade i varandra. Men eftersom Beren var en människa, var han dödlig. Alverna var odödliga, vilket innebar att Luthien skulle tvingas leva utan honom för evigt när han hade dött. Berättelsen påminner mycket om Aragorn och Arwen i “Sagan om Ringen.” Aragorn var människa. Arwen en alv. Arwen valde att inte segla iväg med de andra alverna till odödliga landen. Istället stannade hon kvar i Midgård och förlorade sin odödlighet, så att hon skulle kunna leva tillsammans med Aragorn och dö med honom.

Dessa två berättelser är inspirerade från Tolkien själv. När han var ung ville han gifta sig med Edith. Men Tolkien var katolik och Ediths far var protestant och tyckte inte om katoliker. Han förbjöd Tolkien att gifta sig med hans dotter. Men till sist gav han med sig. Edith och Tolkien gifte sig och fick barn. När Edith dog i slutet av Tolkiens liv, blev Tolkien så klart förkrossad. Tolkien valde att skriva namnet “Luthien” på hennes grav. När Tolkien själv dog, 1973, lät man skriva “Beren” på hans grav som låg bredvid hans frus grav.

Beren och Luthein

Aragorn och Arwen

Tolkien och Edith.

De är alla en och samma.

Tolkien blev aldrig färdig med sitt stora mästerverk, “Silmarillion”. Den boken utspelade sig långt innan “Sagan om Ringen.” JRR Tolkiens son, Christopher Tolkien, färdigställde boken och gav ut den under 1980-talet.

Tolkien som soldat 1916.

Tolkien på sitt kontor på 1960-talet.

Tolkien i parken, 1960-talet

Karta över “Middle-Earth”, som Tolkien ritade själv och där de flesta av hans berättelser utspelar sig.

Quenya – Ett av Tolkiens olika språk. Det är ett av alvernas språk och hans ett av de mest genomarbetade och detaljerade fantasispråken någonsin.

Tolkien uppfann även Dvärgarnas språk.

Annons

Join 1,666 other subscribers

Copyright © 2023 Love Eliasson. All Rights Reserved.

%d bloggers like this: