För snart en månad sedan fick vi vår första kvinnliga statsminister, vilket var en viktig milstolpe i svensk jämställdhetskamp. Nu kanske vissa av er påpekar att det finns mycket kvar att göra, eller att kön, ras och sexualitet inte spelar någon roll, det är ju kompetensen som räknas.

Och visst, så borde det ju vara. Men det är inte så. Vissa kanske kallar representation och kvotering för symbolpolitik, men det handlar om något annat. Det finns grupper i samhället, runt om i världen, som genom historien legat i underläge och fortfarande gör. De har diskriminerats och diskrimineras fortfarande och hamnat längre ner på samhällstrappan just på grund av dessa strukturer.

Några av er kanske tänker, ja, folk kanske har ett eget ansvar att ta hand om sina liv och göra rätt för sig, och det stämmer kanske i de flesta fall. Men studier visar ju att det inte alltid är så enkelt. Rasistiska, sexistiska eller andra strukturer påverkar grupper och deras makt att delta i demokratin och kulturen på samma villkor som de som inte diskrimineras.

Och det är häpnadsväckande hur många rasister som spyr galla på invandrare, helt plötsligt blir antirasister och hävdar att man inte ska haka upp sig på folks ursprung, ofta för att de känner sig obekväma att få sina privilegier rubbade. Men är det verkligen så att politiska beslut och samhällets utveckling påverkas av hur mångkulturell eller jämlik representationen är i samhället. Faktum är att den faktiskt gör det.

SD fick ju kritik för att de uppmärksammade att kvinnor röstar fel, men de har en poäng i att kvinnor faktiskt tenderar i att rösta lite mer åt vänster, medan män tenderar att rösta till höger. Det kan man se i nästan alla mätningar att det förhåller sig på det sättet.

Man ska inte försöka inbilla sig att detta bara handlar om symbolpolitik. Och vi ska inte tro att samhället inte påverkas av de erfarenheter de bestämmande har, och hur deras erfarenheter kan vara viktiga för deras beslut. Om du är svart och växer upp i en fattig förort med kriminalitet och verkligen har sett samhällets bottensida, och sedan blir statsminister, då är det ju självklart att du inte kommer driva samma politik som en vit person som gått på Lundsberg och ärvt sina pengar från farsan och tjänar miljoner, kanske till och med miljarder. En person som inte alls har utsatts för rasism på det sättet. Erfarenheterna ser annorlunda ut och alla politiker driver ju sin politik efter egna erfarenheter som format deras världsbild.

Detsamma gäller män och kvinnor. Hur kan man tro att en kvinna som faktiskt utsatts för sexism i hela sitt liv, kommer föra samma jämställdhetspolitisk som en man som aldrig utsatts för sexism i samma utsträckning. De har ju helt olika erfarenheter som format deras världsbild. Så, jo. Representation betyder faktiskt något. Och därför är det viktigt att vi fick en kvinnlig statsminister. Sedan finns det så klart mycket kvar.

Här är min lilla uppräkning av alla statsministrar vi haft sedan 1932. Bara män, förutom en kvinna i slutet. Är det fräsch för ett av världens mest jämställda länder?