Category Archives: Historia

In The Name Of Oil

Part 2 is here! A music video critical to George W Bush and the Iraq War. Obs, this is not in support of the cruel dictator Saddam Hussein. Rather a song about the crimes commited by both Saddam and the Bush administration.

Biji Kobane – Part 1: Make America Great Again

This is the intro and the first song on my first metal album, Biji Kobane. Every day I will add one of my songs, in album order. Please read the lyrics and follow the song! Enjoy!

Game Nostalgia – God of War 1, 2 and 3 (Spoilers)

God of War is one of my favourite games, characterized with their epic, monumental and bloody boss battles, the extreme bloody gore and the fantastic graphics. God of War is a fierce and bloody tale about the ancient Greek warrior Kratos, from Sparta. A man who lost everything and became a monster in his search for revenge. I will not tell more, because this three videos is like a short version of the whole God of War trilogy, so you don’t even need to buy the game and play it. Take a look.

Islamofober bör se sin egen del i islamiseringen

Jag har en tanke kring den här diskussionen om att det svenska tas bort hela tiden. En liten del av påståendena är sanna, andra har lite sanning i sig. Men de flesta av alla dessa historier om att man inte får fira Lusse i kyrkan, eller att muslimer stoppar svenska traditioner också vidare, är i regel direkta lögner eller åtminstone kraftigt förvrängda.

Många rasister påstår att det är muslimernas fel att man inte får ha kvar det svenska längre. De hävdar att muslimer ställer massa krav på oss och vill att vi ska ta bort julfirande i kyrkan och sånt. Jag menar att det är ett helt uppåt felaktigt påstående.

Det är snarare VI SVENSKAR själva som är islamofober. Nej, jag säger givetvis inte att alla svenskar är sådana. Men många, tyvärr. Och denna islamofobi döljer en del personer genom att låtsas värna om muslimer och slicka extremisternas bakdelar. Det finns islamofober som söker konflikt också finns det de islamofober som är rädda för muslimer och hur de ska reagera på allt de säger. Det senare exemplet ser vi många av i antirasistisk förklädnad. De fördömer rasism och islamofobi och kallar till och med helt sund islamkritik för islamofobi.

Precis som med alla andra religioner så finns det en sund kritik av islam och det finns rasistisk och kränkande så kallad kritik mot islam. Men det finns vissa som inte vill man ska kritisera alls och dessa är ofta just islamofober innerst inne, tror jag. Makthavare, tjänstemän och politiker och många andra bygger sina beslut på denna rädsla för att kallas islamofober eller rasister. Det finns inget som skrämmer svensken mer än att bli kallad rasist. Och många så kallade “antirasister” verkar innerst inne tro att muslimer kommer börja starta upplopp bara för att vi har kvar skolavslutning i kyrkan, eller bara för att vi har Luciafirande och sjunger om Jesus på Skansen. Det är vi svenskar som själva, av ren fördom, och rädsla för muslimer, väljer att nedmontera vår egen kultur och göra avkall på våra traditioner.

Samtidigt skrattar många av invandrarna och muslimerna åt oss, åt hur fruktansvärt dumma vi är som inte har någon som helst respekt för oss själva eller vår kultur.Jag menar att det nog inte finns en enda muslim eller invandrare som blir kränkt av Lusse i Kyrkan. Så på så sätt kan man säga att mycket av den islamisering som rasister beskyller muslimer för, i själva verket är ett resultat av islamofobin i sig.

Så innan vi svenskar beskyller muslimer för islamiseringen, kanske vi borde se vår egen del i denna utveckling. Vår egen rädsla för att vara rasister kan inte skyllas på människor från andra länder. De av några vet hur man värnar om sin kultur. Kurderna värnar om sin kultur. Ryssarna värnar om sin. Chilenarna värnar om sin kultur. Muslimer värnar om sin religion och sina traditioner. Det är inget fult eller rasistiskt med det. Vi svenskar måste ta den här hysterin med en nypa salt och helt enkelt bara lugna ner oss i vår rädsla för att kränka folk från andra kulturer. För den rädslan är helt obefogad.

Det finns säkert en del extremister som tror sig ha rätten att bestämma hur vi svenskar ska ha det. Men denna skara är försvinnande liten. Vi firar inte ens vår egen nationaldag. Men vad är det som hindrar oss? Du som värnar så mycket om svenska traditioner, köp lite köttbullar och jordgubbar, så har du din midsommar. Köp en svensk flagga och gå ut på gator och torg och skandera Du Gamla Du Fria i en stor megafon. Men du kommer nog inte få så mycket applåder, för alla är hemma från skolan på nationaldagen. Nationaldagen är nämligen en helgdag sedan 2005.

Visst finns det svenskar som firar traditioner också. Men vår nationaldag är det faktiskt inte så många av oss som bryr sig om. Inte jag heller för den delen. Det beror inte på något politiskt ställningstagande mot det svenska. Jag älskar Sverige och vår kultur och är stolt över att vara svensk. Jag har bara inte växt upp i en familj där nationaldagen varit speciellt prioriterad. Vi firar jul och påsk och midsommar. Och vi är stolta över det och tycker det är fantastiskt roligt och mysigt. Så har det alltid varit i min familj i alla fall. Däremot finns det gott om välintegrerade invandrare och deras barn, som utan att skämmas går ut på stan med svenska flaggan vajande.

Rädslan och skammen som går ut över invandrare och folk med ursprung från andra länder, kan även drabba de som omfamnar och älskar den svenska kulturen. Rasister tjatar om att invandrare ska ta till sig svensk kultur. Vilka var det då som hetsade mot den skånska konstnären för att hon hade en hijab i svenska flaggans färger? Vilka var det som hetsade mot en Lucia som var mörk i hyn? Det var samma personer som alltid tjatat om hur viktigt det är att invandrare ska bli exakt som oss. Men tydligen kan folk med annat ursprung aldrig göra rätt för sig, hur mycket de än anstränger sig. När de inte anammar svensk kultur, så klagar folk. Men när de anammar den svenska kulturen, så klagar folk ändå och kallar det för en skymf. Så man kan ju undra hur rasisterna vill ha det egentligen.

Jag vill därmed påpeka att vi svenskar kanske hade mått lite bättre av att vi omfamnade av våra egna traditioner lite mer. Sedan är det naturligtvis upp till varje människa i sitt eget hus att bestämma vilka traditioner den ska fira. Men för gudars skull, skyll inte muslimer eller andra grupper för din egen rädsla. Ingen kommer kalla dig rasist för att du springer ut med en flagga iklädd folkdräkt.

A Happy New Year

I’m sorry I’m a bit late! But a happy new year to all my followers!

Here’s a little galley of me from baby to grown up. Time goes by so fast.

Sorry att jag är lite sen! Gott nytt år till alla mina följare!

Här är ett litet galleri på mig från bebis till vuxen. Tiden går så fort.

Tänk Om Jag Gjorde Något Annat

Fördelen med att vara fantasyförfattare är just att man inte behöver förhålla sig till verkligheten när man skriver. Problemet är bara att många målgrupper har svårt att läsa en bok där hela världen är påhittad. De kan ha svårt att relatera till det. Vissa läsare har ju lättare att dras till en bok som utspelar sig i en värld de känner igen.

Men varför har jag då valt Fantasy-genren? Jo, dels älskar jag ju fantasy, det säger sig självt, men ibland känner till och med jag att det någon gång hade varit roligt att skriva något annat, något som utspelar sig i vår egen verkliga värld, så att säga. Men anledningen att jag sällan gör det är just på grund av min bristande erfarenhet av verkligheten och de utmaningar och intriger som kan drabba verklighetens människor. De behöver inte nödvändigt skriva en självbiografi eller en faktabok, utan blanda lite fakta och lite påhitt. I slutändan blir det ofta en berättelse som förvisso är påhittad, men som skulle kunna vara sann och som stämmer överens med den tiden och platsens omständigheter.

Man brukar säga att författare oftast påverkas av sina egna erfarenheter och deras böcker kretsar ofta till något som dessa författare har en stark anknytning till. Astrid Lindgren skrev om Emil i Lönneberga och Barnen i Bullerbyn – en värld i det djupaste Småland vid sekelskiftet som Astrid Lindgren själv hade växt upp i, och som många i hennes generation kände igen sig i. På så sätt kunde Astrid Lindgren också ge sina unga läsare en lärdom av hur det faktiskt var på den tiden. Astrid behövde varken utbildning eller någon akademisk examen för att beskriva sekelskiftets småländska landsbygd. Hon hade levt i det och växt upp i det. På det sättet kanske erfarenhet kan överträffa utbildning. För att kunna skriva övertygande om ett ämne måste man inte bara ha en utbildning. Man måste ofta ha levt och växt upp i det. Barndomen och hembygden är själva kärnan som format författare som Astrid Lindgren, Frithiof Nilsson Piraten och många andra svenska författare som tyckte om att skriva om den vanliga människans äventyr och intriger.

Jag kan inte skriva sådana böcker. Jag kan inte ens skriva en bok om Matteröd vid Millennieskiftet – trots att jag växte upp där och har fina minnen därifrån. Matteröd. Jag har länge velat skriva en bok som handlar om Matteröd och Tyringe kring år 2000. Men jag kan inte. Det beror framförallt på att jag inte vet vilka intriger och omständigheter som rådde där. Jag var ju så liten och brydde mig inte om vad som hände runtomkring mig i det samhälle jag levde i. För att kunna blanda verklighet med berättelser, måste man ha god fingertoppskänsla och veta vad man skriver om. I synnerhet när man skriver om sin egen hembygd. Annars kan det bli helt fel. Även om författaren själv vet att hans eller hennes bok inte borde användas som en ren faktabok, utan borde läsas som en rolig och spännande berättelse, så finns det alltid människor som kan få en förvriden bild av till exempel Matteröd eller Tyringe.

Jag är väldigt duktig på just fakta – teoretisk och empirisk fakta som man kan läsa sig till. Men jag är extremt dålig på kunskap kopplad till verkligheten och vardagen hos vanliga människor. Dessutom växte jag upp i en trygg och kärleksfull familj. Det fanns dessutom ingen utbredd segregation eller problem kopplade till organiserad brottslighet i den lilla byn Matteröd, än mindre någon jag märkte av då. Därför har jag ingen erfarenhet av att skriva socialrealistiska romaner. Jag kan inte skriva om alkoholiserade familjer, unga halvkriminella gäng utan framtidstro, eller grannfejder och intriger, för det fanns inget sånt i min barndom som jag har lagt på minnet. Nu påstår inte jag att min barndom var problemfri eller att Matteröd var paradiset på jorden, men jag personligen har inga minnen eller erfarenheter av vad folk hade för sig i Matteröd, mer än då vad jag och min familj och mina kompisar där hittade på. Det som jag såg och hörde själv. Jag har alltså ingen bra bas att bygga min berättelse på. Och om man inte kan något om sin hembygd, då ska man absolut inte skriva om det och sedan blanda det med påhittade historier. Risken blir att man träffar fel och smutskastar sin by, även om det kanske inte var meningen från början.

Jag hade gärna velat skriva en berättelse som utspelar sig i Norrland. Djupaste nordliga norrland. Där finns så mycket intressant att skriva spännande historier om. Naturen inte minst. Också obygden förstås. Det hårda livet, präglat av grannfejder, jaktbrott, fylleri och hårda tag. Riktiga karlar som vet hur man handskas med saker och ting. Ingen plats för veklingar och golare som inte kan slåss för sin sak. Bybråk och intriger i en liten by, som så småningom kanske leder till något större mysterium. Detta kombinerat med den trollska övernaturliga och mytologiska världen. Ett norrländskt drama med övernaturliga inslag. Men jag kan inte skriva om det. Jag har aldrig satt min fot norr om Stockholm. Jag har ingen anknytning till Norrland och vet ingenting om hur saker fungerar i en liten norrländsk by norr om Polcirkeln. Och eftersom jag inte kan något eller har någon erfarenhet om hur saker fungerar där, då kan det jag skriver få konsekvenser för de som bor där, även om alla vet att det inte är en självbiografi eller en faktabok. Då är det bättre att jag hittar på allt själv. Från geografin, varelserna, figurerna och omständigheterna, det som brukar kallas Fantasy.

Love Eliasson

Om det bortglömda riksdagspartiet som påminde lite om Sverigedemokraterna.

Om det bortglömda riksdagspartiet som påminde lite om Sverigedemokraterna.


Året var 1991 och Sverige var på väg in i den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talets depression. Ett helt nytt parti växte rekordartat. Den svenska miljonären och greven Ian Wachtmeister startade Ny Demokrati tillsammans med den rike Skivbolagsenteprenören och musikproducenten Bert Karlsson. Partiet kännetecknades dels av sina ganska så uppseendeväckande och humoristiska spektakel. Alltifrån roliga sketcher till att stå på ett torg och stapla tomma ölburkar. För det andra kännetecknades de av en ny sorts populism som senare skulle bli stilbildande för de den nya mer städade svenska främlingsfientligheten under 2000-talet.


Partiet var utpräglat populistiskt. Under sin slogan, “Drag Under Galoscherna” var det hårda ord mot politikerna och media och etablissemanget också förstås invandringen som skulle begränsas hårdare. Men till skillnad från Sverigedemokraterna var Ny demokrati ett utpräglat borgerligt parti. De hade inte enbart invandringen på agendan. Andra viktiga frågor var sänkta skatter, minimerad stat, mindre bidrag och nyliberal ekonomisk och social politik. Hårdare straff för brottslingar och halverad matmoms. Det var kanske det enda populistiska partiet någonsin i världshistorien som var positivt inställda till EU. Sverige skulle gå med i EU, eller EG, som det hette på den tiden. Då kunde man ju köpa billig sprit utomlands helt lagligt.
Sådana frågor som tilltalade den vanliga människan vid frukostbordet, kombinerat med sina roliga uppvisningar och oproffsiga uttalanden, lyckades dessa figurer skapa ett helt nytt parti. Ett parti vars medlemmar pratade som folk och inte som politiker som slängde sig med fina ord.
Här är några citat från Ian Wachtmeister, deras första partiledare.


Om skattepolitiken.
“Ja, vi ska jaga åt dom rika! Jaga ut dom ur landet! Höj skatterna på förmögenhet, på dom bara! Det kan dom ha! Också vidare! Så har politikerna fått er att tänka! Det hoppas jag att ni har slutat med, för nu är dom utomlands allihopa. Det är väl underbart! Tetrapak, ett av Sveriges största förpackningsföretag, sitter nu med sitt huvudkontor i Schweiz! Det var väl kul! Och på det sättet får Sverige inte in allt som skulle täckas av gåvoskatt, förmögenhetsskatt och allt möjligt. Det är fullständigt vansinnigt! Ikea Kamprad, var tror ni han sitter, inte sitter han i Sverige. Dom har också flyttat ut! Massor av duktiga företagare och forskare sitter nu i Belgien! Varför då? För vi ska klämma åt dom jävlarna, säger dom? Bra, kul va! Nu säger vi, sluta med dom här dumheterna! Inse istället att den som skapar jobb och välstånd är företagaren, gör det lätt för småföretag att växa!


Om flyktingmottagande.
“Vi vill ha snabba temporära uppehållstillstånd och man ska få jobba, och göra rätt för sig. Och det ska inte vara bidrag utan man ska få låna pengar istället. Skillnaden är att lån betalar man tillbaka när och om man kan. Och vi säger utvisning vid grov kriminell verksamhet. Om ni tänker er att ni själva skulle åka till ett annat land och dom sa det här till er, då skulle ju ni inte säga, Va, får man inte slå ihjäl folk? vad är det här för land, här vill jag inte va. Utan ni skulle förmodligen säga, tack det var ju väldigt snällt, får vi låna pengar! Tack så mycket, ni hjälper oss här tillrätta tackar.”


Om matpriserna.
“Om vi fick fri konkurrens, då skulle vi åtminstone kunna få ner matpriserna med femton procent.”


Miljöpolitik och biståndspolitik.
“Problemet med miljöpartiet är att deras naiva tro på vindkraft och vattenkraft inte kommer göra någon nytta. Och vad gäller då biståndet? Jo, sluta skicka allt det här biståndet till Afrika och Asien. Inse istället att det viktigaste som händer nu, det är på andra sidan Östersjön – i det forna östblocket. Deras behov är enorma och deras problem är våra. Och här har vi länder som Polen och Baltikum, som förstör och skräpar ner i miljön något alldeles förskräckligt. Om vi omfördelade biståndet till de här länderna och hjälpte dom med deras miljöproblem, så skulle det göra ännu mer nytta än miljöpartiet och deras vindkraftverk. Till och med sälarna skulle rösta på oss i nästa val.


Mer om brottslighet.
“Det finns vissa fall som folk hetsar upp sig på! När två ungdomar, mördar en pensionär, och sen skyller på varandra, och på så sätt slipper få något straff!”


Om prioriteringar.
“Det pratas väldigt ofta om att det inte finns resurser, i det här fallet påstås att vi inte har råd med vård och omsorg och skola också vidare. Men visst finns det resurser. För i andra fall, då finns det minsann resurser. När ni själva beviljade er partistöd på 475 miljoner kronor, då fanns det pengar. När ni höll på med folkräkning och bostadsräkning, då fanns det ett par hundra miljoner kronor. Är ni med på detta nu? Halvera partistödet och sluta räkna kakelplattor ovanpå tvättstugorna hemma hos folk?”


Vad tycker ni om sån här retorik och sån här politik?

Ny Demokratis Valfilm

Rasismen i Skåne – Ett arv från den Danska Tiden

Lite reflektioner över mitt län, Skåne. Skåne har länge avvikit från övriga Sverige när det kommer till rasism och främlingsfientlighet. Redan under andra världskriget var nazismen stark framförallt i Skåne. Vad beror detta på? Jo, jag tror att det går mycket långt tillbaka i historien. Till innan Skåne blev svenskt.

Som ni alla vet vad ju Skåne danskt från 900-talet och fram till 1658 i och med Freden i Brömsebro.Idag är det inte så många som tänker på hur hårt svenskarna gick fram när skåningarna skulle assimileras in i den svenska nationalstaten på 1600-talet och 1700-talet. Som ett resultat har vi skåningar en tradition av lokalpatriotism. Det har alltid, och är fortfarande, lite smågnabb mellan skåningarna och stockholmarna. Stockholmarna kallar oss för danskjävlar, och vi kallar stockholmarna för noll-åttor, med anspelning på deras riktnummer på telefonen.

Idag är det kanske inte så allvarligt menat, utan mest på skoj, men man ska komma ihåg att det en gång i tiden faktiskt var blodigt allvar.Svenskarna gick som sagt väldigt hårt fram när skåningarna skulle försvenskas. Detta uppskattades givetvis inte av skåningarna. Det är härifrån den skånska lokalpatriotismen kommer ifrån. Ilskan mot den svenska centralmakten i Stockholm, de som sitter och bestämmer hur vi ska ha det, utan att ha någon kunskap om hur det fungerar här.Jag tror att SDs starka ställning i Skåne delvis kan förklaras av det här skånska missnöjet med svenskarna från Stockholm. Frustrationen över att stockholmarna dikterar hur vi ska ha det.

Samtidigt har vi under de senaste decennierna sett en avveckling av landsbygden och en centralisering till storstäderna, som drabbat jordbruk och bönder, inte minst i Skåne. De små kommunerna och landsorterna får mindre och säga till om, medan storstäderna bara växer och växer och konkurrerar ut landsbygden.Att så många skåningar sympatiserar med SD, skulle kunna vara ett arv från den skånska vreden som uppstod i samband att Skåne blev danskt. En nagel i ögat på de där politikerna i Rosenbad som inte lever i verkligheten. Ni vet ju hur det brukar låta.I valet 2018 blev SD det största partiet i de flesta av Skånes kommuner. Men är det inte något konstigt ni märker på den här kartan? Titta på västkusten. På praktiskt taget hela västkusten blev SD inte det största partiet. Förutom västkusten så blev SD störst i alla kommuner, utom just Ystad. Vad kan detta bero på? Kan det bero på att storstäderna finns på västkusten och att toleransen för det främmande kanske är lite högre där?

Kan det bero på att Västkusten var den del av Skåne som gynnats bäst, rent ekonomiskt, medan den östra och centrala delen har missgynnats på senare år? Kan det bero på att det bor fler med utländsk härkomst på västkusten? Forskning visar ju att hatet mot invandrare ofta är som störst i de kommuner där det inte finns så många invandrare, vilket kanske kan tyckas vara ironiskt, då de problem som ofta kopplas till invandring rimligtvis bör leda till ökad främlingsfientlighet?

Kan det till och med vara så enkelt att främlingsfientlighet beror på okunskap? Om man känner många invandrare är det ju logiskt att man blir mer öppen för folk från andra delar av världen, än om man sitter i sitt lilla hus på landsbygden och enbart tar del av medias skildring av invandring.Vad tror ni? Diskutera gärna men kom ihåg att hålla god ton.

Dinosaurier – Dinosaurs

Jag skulle vilja dela med mig av en intressant dokumentär jag gjort. Musiken och berättarrösten är min egen, men videoklippen är från BBCs dokumentärer “Dinosauriernas Tid”, “Monstrens Tid” och “Odjurens Tid”. Filmer som tillhör min barndom.

Nu tillgängliga med både svensk och engelsk undertext.

I would like to share with you an interesting documentary I’ve made. The music is my own and so is also the narrator. The video sequences are from the BBC documentaries “Walking with Dinosaurs”, “Walking with Monsters” and “Walking with Beasts.” Filmes from my childhood.

Now available with both Swedish and English subtitles.

Me And My Father In Varberg

Last friday, I was celebrating my father’s 60 year birthday. We ate at a restaurant and bar in Malmö. Some days later, we were lucky to get a hostel room in my fathers childhood town – Varberg. We were bathing in the sea of Kattegatt and we saw the beautiful Stronghold of Varberg. We also went on the streets, at the market and took some pictures. It was really fun indeed!