Category Archives: Art

Biji Kobane – Part 1: Make America Great Again

This is the intro and the first song on my first metal album, Biji Kobane. Every day I will add one of my songs, in album order. Please read the lyrics and follow the song! Enjoy!

A Happy New Year

I’m sorry I’m a bit late! But a happy new year to all my followers!

Here’s a little galley of me from baby to grown up. Time goes by so fast.

Sorry att jag är lite sen! Gott nytt år till alla mina följare!

Här är ett litet galleri på mig från bebis till vuxen. Tiden går så fort.

About A Friend Of Mine

One of my dearest friends is a very special woman who I learned to know on Facebook. Her name is Suha but everybody calls her Sano. Sano Sansoun. Suha Sansoun. I think our first contact was in an anti-racist group. I think it was about 2018 or something. Late 2018. I’ve noticed she commented a lot and gave a lot of likes on my posts in the group, and she had done that for a while.

And so one day, I got this message on my Facebook. I don’t remember exactly what she said, because my old Facebook profile was deleted last year, but she said that she admired my posts and thought I seemed to be a nice man with good opinions. I was happy to hear that and asked to be her friend on Facebook. Or it might have been she who asked first. Actually I don’t remember. But we became some good friends and thanks to her I also got several new friends. Both Sano and her friends learned me a lot of things I did not understand. We could speak in the phone for six hours straight, from evening to the middle of the night. I woke up my brothers and they had to ask me to shut down. Me and Sano had a wonderful time discussing islam, religion and politics and racism and all kind of stuff that a lot of people have strong opinions about. Sometimes three friends of her joined the call and we had a really lot of fun.

Sano is a muslim, but… not quite really an ordinary muslim… There’s something special about her that I can’t really describe. Sano is Sano, basically. She is extremely funny and caring and she believed in me very much, all until I betrayed her twice due to some stupid argue about something we didn’t agreed with. I will not leave out all of that here, but I surely did fail her. Not one time, but twice. The months went by, and I realised that I had destroyed a good friendship. But one day I decided to come back and ask for her forgiveness. And you shall know, even if she’s a muslim, her forgiveness is not infinite. You cannot give your friends too many chances, but she forgave me and now we are true friends again and I’m so happy about it.

The wonderful thing with Sano is her compassion and insights about other people, even people on the completely opposite side. Even when I failed her, she could understand me. She has that gift, to understand and suffer with another person, and an insight in another persons feelings. I do not have the same gift. But it took a while before I realised how much I actually meant for her, because when I broke her heart, she changed dramaticly. She told me that she actually trusted in me and thought that at least I could understand her opinions and struggles, and therefore my betrayal stroke down at her even harder. She became depressed and lost her faith in a lot of people. And the reason I went back to her and asked for forgiveness, is because she means very much to me as well.

Therefore, I am so glad that I went back to her and asked for forgiveness. We are inseparable, and I have learned that people can actually have different opinions and religious views and still be friends and be kind to each other. Kind and loyal. But who is Sano? Well, she lives a bit to north of Skåne where I live. She loves photographing and she is just getting better and better with her photograph skills. Sometimes she writes poems and short stories and she also makes some aquarrel paintings. She is also very funny and she can joke about everything. When we write to each other, I write long monologue messages, while she make a new message in the middle of a sentence. It’s really funny to see how different we are communicating on messenger.

You can check out her page here. Don’t hesitate to give her a like, a comment or maybe even share her page.
https://www.facebook.com/barnenssynvinkel

She also have an instagram.
https://www.instagram.com/photographer_sano_jah77

I wish you all a happy new year! See ya!

Censur – Gratisreklam Av Vår Tid

Censur har tagit sig olika uttryck genom hela människans historia. Uppfattningar om vad som är acceptabelt i samhället har i alla tider förändrats… och utmanats. Men vilken typ av censur hör hemma i en demokrati och vilken hör hemma i en diktatur. I den här artikeln kommer jag ge min egen syn på fördelar och nackdelar med censur och moralpanik i allmänhet.

På senare år har många förespråkare av moralpanik eller censur hävdat att det bara är censur när staten censurerar, vilket är helt fel. De missar däremot poängen folk har när de ifrågasätter denna ständiga moderering av samhällets och kulturens alla aspekter. Det finns något som kallas självcensur, alltså att tidningsredaktioner, skivbolag, filmbolag och inte minst sociala medier, sätter upp egna villkor för vilket innehåll som är tillåtet och utefter det censurerar sitt innehåll. Skillnaden är att det är lagligt, medan statlig censur i de flesta demokratier är olagligt.

Problematiken är ändock detsamma. Kulturen och median har idag blivit som en enda stor stat i sig, där en liten grupp multinationella företag kontrollerar majoriteten av all information och media som finns att tillgå i världen. Samtidigt har vi tusentals nystartade eller mycket små självständiga medieföretag och hemsidor som går på knäna och ibland till och med motarbetas och inte klarar av att gå runt ekonomiskt. Ofta är detta kulturyttringar, åsikter eller material som hade blivit avvisat direkt om det skickats in till de stora jättarna inom kultur och media. Så det är ganska ointressant om det heter censur eller inte. Även om det inte är staten som gör det, så är problemet detsamma, att en väldigt stor och mäktig part dominerar marknaden och bestämmer vad som är tillåtet att visa och inte. Om det luktar censur och ser ut som censur, så är det censur, oavsett om det är upprörda föräldrar som försöker skydda sina barn, eller om det är svenska regeringen som stämmer en judisk författare för att ha kritiserat Sveriges kopplingar till Nazityskland under andra världskriget.

Självklart har TV-bolag och sociala medier rätt att bestämma vad som ska få visas i deras media. Det är deras demokratiska rättighet. Och det är min demokratiska rättighet att kritisera dem för det. Det finns även en psykologisk effekt som aldrig slår fel och som ofta gör censur otroligt kontraproduktivt. Ju mer man censurerar, desto mer intressant blir det. Det är så ungdomar fungerar. Och det kommer vuxenvärlden och samhället aldrig förstå. Så fort man censurerar och lägger locket på, desto mer intressant blir det för tonåringar att leta upp den ocensurerade versionen. Censur är och har alltid varit den mest effektiva formen av gratisreklam. Människor har alltid tyckt det är roligt och spännande med sådant som är förbjudet eller som inte får diskuteras.

När alltifrån porr till våld och spel censureras eller debatteras så dyker där alltid upp någon moralgubbe eller moralgumma som predikar om BARNEN. Tänk på BARNEN. DE FÖRSTÅR JU INGENTING! Jag anser att det är föräldrarnas ansvar att bedöma vad som är lämpligt för deras barn att titta på. Det handlar om sunt förnuft. Barn förstår mer än man tror. De ser sig själva, varandra och sina föräldrar nakna där hemma. Någon gång ska de bli tonåringar och ha sex. Hur ska man kunna ha sex för första gången om man inte vet hur man gör? Jag tycker det är viktigt att föräldrar sätter gränser och pratar med sina barn om etik och moral, om rätt eller fel och om hur världen fungerar. En dag kommer barnen och frågar. “Mamma, vad är en kondom för något?” “En kondom är något du måste ha på dig när du har sex.” svarar så klart mamman. “Mamma, vad är sex för något?” Då blir det svårt för föräldern att förklara också lägger de locket på istället. Och om ett barn eller en ungdom aldrig får lära sig om kondomer, hur ska de då kunna skydda sig sexuellt när de blir vuxna och börjar ha sex? Förstår ni problemet nu?

Porrfilmer, våldsfilmer eller liknande företeelser, ska självklart inte användas för att utbilda våra barn. Det ska samhället och skolan göra. Det får vi höra från moralens väktare i samhället. Och det är naturligtvis helt rätt och riktigt. Problemet med det resonemanget är bara att alla, även barn, begriper att porrfilmer, våldsfilmer eller spel inte är dokumentärer. Det har aldrig varit syftet med porr, att undervisa i sexualkunskap. Det har aldrig varit syftet med actionfilmer att undervisa i juridik eller feministiskt självförsvar och det har naturligtvis aldrig varit syftet med våldsamma spel att lära barn hur en Kalashnikov fungerar. Allt som barn tittar på behöver inte vara i utbildande syfte. Ibland vill barn bara ha roligt och se en cool eller spännande film. Vill man utbilda sig finns det som sagt redan en skola att gå till eller så kan föräldrar också prata med sina barn om sådant som är känsligt och förbereda dem för framtiden.

Det diskuteras ju så mycket om förlegad kvinnosyn och feminism och jämställdhet, våldtäkter och ungdomar som hamnar fel. Hur ska barn och ungdomar bli bra, laglydiga samhällsmedborgare om de aldrig får lära sig att det som händer på film inte är på riktigt. Det bästa sättet att sätta gränser för barn, det är att föräldrar pratar med sina barn om rätt och fel, och förklarar vad som är på riktigt och vad som inte är det. Annars är risken stor att barnen hamnar fel och antingen blir just våldsverkare eller kriminella.

Love Eliasson

Tänk Om Jag Gjorde Något Annat

Fördelen med att vara fantasyförfattare är just att man inte behöver förhålla sig till verkligheten när man skriver. Problemet är bara att många målgrupper har svårt att läsa en bok där hela världen är påhittad. De kan ha svårt att relatera till det. Vissa läsare har ju lättare att dras till en bok som utspelar sig i en värld de känner igen.

Men varför har jag då valt Fantasy-genren? Jo, dels älskar jag ju fantasy, det säger sig självt, men ibland känner till och med jag att det någon gång hade varit roligt att skriva något annat, något som utspelar sig i vår egen verkliga värld, så att säga. Men anledningen att jag sällan gör det är just på grund av min bristande erfarenhet av verkligheten och de utmaningar och intriger som kan drabba verklighetens människor. De behöver inte nödvändigt skriva en självbiografi eller en faktabok, utan blanda lite fakta och lite påhitt. I slutändan blir det ofta en berättelse som förvisso är påhittad, men som skulle kunna vara sann och som stämmer överens med den tiden och platsens omständigheter.

Man brukar säga att författare oftast påverkas av sina egna erfarenheter och deras böcker kretsar ofta till något som dessa författare har en stark anknytning till. Astrid Lindgren skrev om Emil i Lönneberga och Barnen i Bullerbyn – en värld i det djupaste Småland vid sekelskiftet som Astrid Lindgren själv hade växt upp i, och som många i hennes generation kände igen sig i. På så sätt kunde Astrid Lindgren också ge sina unga läsare en lärdom av hur det faktiskt var på den tiden. Astrid behövde varken utbildning eller någon akademisk examen för att beskriva sekelskiftets småländska landsbygd. Hon hade levt i det och växt upp i det. På det sättet kanske erfarenhet kan överträffa utbildning. För att kunna skriva övertygande om ett ämne måste man inte bara ha en utbildning. Man måste ofta ha levt och växt upp i det. Barndomen och hembygden är själva kärnan som format författare som Astrid Lindgren, Frithiof Nilsson Piraten och många andra svenska författare som tyckte om att skriva om den vanliga människans äventyr och intriger.

Jag kan inte skriva sådana böcker. Jag kan inte ens skriva en bok om Matteröd vid Millennieskiftet – trots att jag växte upp där och har fina minnen därifrån. Matteröd. Jag har länge velat skriva en bok som handlar om Matteröd och Tyringe kring år 2000. Men jag kan inte. Det beror framförallt på att jag inte vet vilka intriger och omständigheter som rådde där. Jag var ju så liten och brydde mig inte om vad som hände runtomkring mig i det samhälle jag levde i. För att kunna blanda verklighet med berättelser, måste man ha god fingertoppskänsla och veta vad man skriver om. I synnerhet när man skriver om sin egen hembygd. Annars kan det bli helt fel. Även om författaren själv vet att hans eller hennes bok inte borde användas som en ren faktabok, utan borde läsas som en rolig och spännande berättelse, så finns det alltid människor som kan få en förvriden bild av till exempel Matteröd eller Tyringe.

Jag är väldigt duktig på just fakta – teoretisk och empirisk fakta som man kan läsa sig till. Men jag är extremt dålig på kunskap kopplad till verkligheten och vardagen hos vanliga människor. Dessutom växte jag upp i en trygg och kärleksfull familj. Det fanns dessutom ingen utbredd segregation eller problem kopplade till organiserad brottslighet i den lilla byn Matteröd, än mindre någon jag märkte av då. Därför har jag ingen erfarenhet av att skriva socialrealistiska romaner. Jag kan inte skriva om alkoholiserade familjer, unga halvkriminella gäng utan framtidstro, eller grannfejder och intriger, för det fanns inget sånt i min barndom som jag har lagt på minnet. Nu påstår inte jag att min barndom var problemfri eller att Matteröd var paradiset på jorden, men jag personligen har inga minnen eller erfarenheter av vad folk hade för sig i Matteröd, mer än då vad jag och min familj och mina kompisar där hittade på. Det som jag såg och hörde själv. Jag har alltså ingen bra bas att bygga min berättelse på. Och om man inte kan något om sin hembygd, då ska man absolut inte skriva om det och sedan blanda det med påhittade historier. Risken blir att man träffar fel och smutskastar sin by, även om det kanske inte var meningen från början.

Jag hade gärna velat skriva en berättelse som utspelar sig i Norrland. Djupaste nordliga norrland. Där finns så mycket intressant att skriva spännande historier om. Naturen inte minst. Också obygden förstås. Det hårda livet, präglat av grannfejder, jaktbrott, fylleri och hårda tag. Riktiga karlar som vet hur man handskas med saker och ting. Ingen plats för veklingar och golare som inte kan slåss för sin sak. Bybråk och intriger i en liten by, som så småningom kanske leder till något större mysterium. Detta kombinerat med den trollska övernaturliga och mytologiska världen. Ett norrländskt drama med övernaturliga inslag. Men jag kan inte skriva om det. Jag har aldrig satt min fot norr om Stockholm. Jag har ingen anknytning till Norrland och vet ingenting om hur saker fungerar i en liten norrländsk by norr om Polcirkeln. Och eftersom jag inte kan något eller har någon erfarenhet om hur saker fungerar där, då kan det jag skriver få konsekvenser för de som bor där, även om alla vet att det inte är en självbiografi eller en faktabok. Då är det bättre att jag hittar på allt själv. Från geografin, varelserna, figurerna och omständigheterna, det som brukar kallas Fantasy.

Love Eliasson

A little Bit Every Day

Sorry for my disappearing! It’s been a rough week, and some additional rough days. I’ve been working on my novel. I am at page 55 now, I think. Beside that, I have been celebrating my birthday and became 25 years old. Things go by fast, you know. When it comes to music, I’ve experimented a bit, and when it comes to drawing, I’ve mostly made some sketches and black and white drawings. Even if I’m not writing very much each time when I’m working with my novel, I write a little bit almost every day. So in some ways, I have been more creative than the last month, but I have to make more each time i write.

Here are some of my scetches. What do you think about them?

Beside my creativity, I enjoy my work and I have the best boss I’ve ever had in my entire life. I have several new friends at my work in Bjärnum, where I work with packaging. And off course, the Christmas decorations are all up. I can’t wait til Christmas. I will celebrate it at my old family home in Tyringe.

In the writing spirit

Jag har precis varit inne i ett par veckors skrivkramp. I två veckor har jag befunnit mig på sidan 39. Så nu ikväll släppte det äntligen! För första gången vill jag fortsätta skriva när jag väl börjar skriva. Innan dess har jag tröttnat efter ett par meningar på sistone. Med lite tur kan jag skriva av mig så pass mycket ikväll att jag kan njuta av min arbetsplats utan att längta hem till den där förbannade boken och lida av ständig prestationsångest. För första gången på säkert två veckor blev det roligt att skriva igen! Kramar på er alla, kära vänner!

The Lack Of Self Criticism In Muslim Communities

In 1979, Monty Python’s movie “Life Of Brian” caused a lot of stir amongst christians in the world. Due to Sweden’s secular society in that time, the movie had premiere in Stockholm of all places in the world. The movie was forbidden in Norway, where heresy was still a crime. The humorous Monty Python gang had to sit in a debate with christian bishops and defend their brilliant movie.

It didn’t take long before the christians actually cooled down and learned to accept the classical comedy. Since then, religion and mostly Christianity has been a popular theme in comedy, to make jokes about and to chritizise. As an atheist, I have no problem with that. But I have a problem with people, comedians and politicians who have completely surrendered to muslim extremism and let the extreme muslims decide what to joke about and what to not joke about.

The muslim community has an issue when it comes to chritisism. The peaceful religion of humanism and peace, must not be mocked, or otherwise you will be killed. That isn’t a peaceful logic at all. But it is surely a logic that is normalized in a lot of islamist circles. But I cannot see this issue amongst christians, jews, buddhists or hindues at all. Imagine a group of jews gathering in the streets, knocking polices and burning their neighbours cars, just because some fool has burned the Talmud in front of them. Imagine christians cutting the throat of a teacher, whose only crime was to uncover a charicature of Jesus or Maria. That doesn’t sound very familiar doesn’t it.

So why does it always happen when you moch islam? Well, the answer is easy. Muslims often come from countries, where their religious freedom are restricted. Therefore they do not have the same tradition of democracy that we have had in the west. That’s not very strange. But we should never let muslim extremists decide for us what is to critisize or mock. Do not stop mocking religion and critizising it, no matter if it’s christianity, judaism or islam. If we stop chritisizing it, the extremists have won.

You can mock and insult ideas, both ideological and religious. That is not the same thing as mocking and insulting people. I don’t like people burning religious books. But it should not be illegal. That’s very dangerous. If you have an idea you want to share and spread, I will listen. But don’t come and say that I’m not allowed burn your book. Do you really believe that people will find your religion convincing if we’re not allowed to burn your book? Are you really so weak in your faith that you let such nonsense effect you? Come on!

Never Before Seen Footage

I’ve now finally moved in to my new appartment. So I discovered some new drawings that i’ve forgotten to show you. Here they are.

Skam Den Som Ger Sig

Första dagen på jobbet kommer allt närmare och då jävlar ska vi börja leta lägenheter så det står härliga till. För övrigt har jag på sistone experimenterat mycket med kartor. Omskrivningen av boken har dessutom kommit igång. Jag tror jag har skrivit tre kapitel vid det här laget. Awsome! Här kan ni se några exempel på mina kartor jag tecknat och satt ihop bit för bit!

Men där finns faktiskt en jag gillar ännu mer. Skillnaden är att den är gjord helt för hand och således inte hopsatt i datorn. Målet är att hitta någon som kan skanna eller fotografera en såpass stor bild. Så ni får ursäkta om mitt foto blir en aning suddigt.

Det blir en helt annan känsla när den är helt gjord för hand. Jag vet inte varför. Men här är min favorit i alla fall. Vilken är din favorit?

Utöver detta går det trögt med tecknandet. Jag vill göra illustrationer, men har på senare tid insett att jag är för dålig för att illustrera min egen bok. Nu väntar jag bara på att få lite rutiner i mitt liv, få ett jobb och flytta hemifrån. Den tionde augusti blir jag anställd på Masterpack i Kristianstad. Wish me luck! Wohoo!

Här kan ni också få ett litet smakprov på mina mer enkla illustrationer. De är gjorda helt utan blyerts. Det betyder att jag inte har suddat alls. Jag vet att jag har visat upp några av dem tidigare, men det är ju aldrig fel att påminna, eller hur?