Vi Svenskar har ett ansvar att bojkotta Turkiet

Vi har alla sett bilderna och hört om den populära turistattraktionen. I Turkiet finns det fler vidsträckta ständer än man hinner bestiga under en livstid. Där är det varmt och soligt och tacksamt att ta ett bad i det milda medelhavet. De antika städerna, som till exempel Mardin, som är flera tusen år gamla och påminner lite om ett sagoslott.

Turkiet fortsätter att locka miljoner turister varje år och lyfts inte sällan fram som ett praktexempel på att islam är förenligt med demokrati. Men bakom den vackra ridån av vidsträckta klippstränder och flottiga trestjärniga hotell, döljer sig ett mörkt förtryck. Under senare år har vi kunnat läsa om hur Turkiet blivit alltmer totalitärt under Erdogans hårdnade styre. Den etniska dimensionen av konflikterna är bara ett exempel på detta. Turkiet är det land i världen där det bor flest kurder. I den sydöstra delen av landet är dessa kurder i majoritet. Sydöstra Turkiet räknas faktiskt till den norra delen av Kurdistan, ett gränsöverskridande område i Mellanöstern, vars folk drömt om och kämpat för ett land i över hundra år. Som bekant är Kurdistan uppdelat mellan fyra stormakter i Mellanöstern som alla under lång tid tagit sin beskurna del av kakan. Bakur är det kurdiska namnet på Östra Turkiet. Den del av Turkiet som kurderna där gör anspråk på.

Vad många glömmer bort i debatten om Turkiet och den turkiska regimens förtryck mot kurderna, är just hur komplex frågan blir, när kurder själva ofrivilligt måste bidra till den turkiska diktaturens intäkter. Det finns många turkar i Sverige och många av dem är just kurder – ett stolt och patriotiskt folk som än idag kämpar för att få tillbaka sitt eget land.

Även i övriga Europa bor miljoner kurder. Kurderna från Turkiet är några av dem. Men i debatten om att Turkiet måste bojkottas, glömmer vi inte sällan bort den lilla grupp som jag faktiskt anser ha rätt att åka på semester till Turkiet. Jag talar naturligtvis om de som kommer därifrån – kurder, turkar och flera minoriteter från den kulturella smältdegeln i Turkiet. De har släktingar och familjemedlemmar som bor kvar i Turkiska Kurdistan och har naturligtvis rätt att få träffa sina nära och kära därnere. Somliga kanske tycker att de är hycklare, som å ena sidan fördömer Turkiets behandling av deras landsmän, och å andra sidan åker ner till Turkiet på släktbesök och således gynnar den turkiska turistnäringen. Jag däremot, anser att det är varje människas rätt att få åka till sitt hemland och träffa sina nära och kära där. Ingen ska kunna ta den rätten ifrån dem. Kurderna har faktiskt många släktingar som bor kvar i Turkiet och man kan inte anklaga dem för att gynna turistnäringen, när vi svenskar och övriga europeer är de största bovarna på den fronten.

Vi svenskar och västländanningar har oftast inga kopplingar till Turkiet och än mindre någon försvarbar anledning att åka dit. Det är ett privilegium. Då måste vi använda detta privilegium och bojkotta alla resor till Turkiet, istället för att klaga på kurder som åker dit för att träffa sin familj. Men Turkiet har ju så fina stränder och så mycket kultur. Det kan man väl inte bojkotta? Jo, det är faktiskt väldigt enkelt. Vi är ett av världens rikaste länder och vi blir ännu rikare om vi inte bekostar oss dyra resor till den turkiska diktaturen. Då kan väl vi som inte har något behov av att åka till Turkiet, visa den respekten att ställa in varenda resa till denna fruktansvärda diktatur, också låter vi den lilla skaran kurder som vill träffa sin familj åka dit istället.

Ja, de kommer gynna Turkiet. Och? De har inte direkt något val. Alla har rätt att återse sin familj och att inte glömma var de kommer ifrån. Vi etniska svenskar och andra europeer, vi kan däremot med gott samvete och utan problem, ställa in våra resor till denna rasistiska diktatur. Allt annat är en skam.

Attention

Due to an error with my video provider program, the following albums will not be added free. I’ve tried the whole day with this issue but nothing works. Therefore, only my first album, Biji Kobane, will be available, until the album Svea starts working. I apologise for this error.

Important!

Announcement! I think you have almost forgot my music, right? Soon, I will make all my music freeware to stream from my blog. The only thing I will have left in my store, is physical products. I hope you enjoy it! Good evening to all of you! 🙂

Game Nostalgia – God of War 1, 2 and 3 (Spoilers)

God of War is one of my favourite games, characterized with their epic, monumental and bloody boss battles, the extreme bloody gore and the fantastic graphics. God of War is a fierce and bloody tale about the ancient Greek warrior Kratos, from Sparta. A man who lost everything and became a monster in his search for revenge. I will not tell more, because this three videos is like a short version of the whole God of War trilogy, so you don’t even need to buy the game and play it. Take a look.

Islamofober bör se sin egen del i islamiseringen

Jag har en tanke kring den här diskussionen om att det svenska tas bort hela tiden. En liten del av påståendena är sanna, andra har lite sanning i sig. Men de flesta av alla dessa historier om att man inte får fira Lusse i kyrkan, eller att muslimer stoppar svenska traditioner också vidare, är i regel direkta lögner eller åtminstone kraftigt förvrängda.

Många rasister påstår att det är muslimernas fel att man inte får ha kvar det svenska längre. De hävdar att muslimer ställer massa krav på oss och vill att vi ska ta bort julfirande i kyrkan och sånt. Jag menar att det är ett helt uppåt felaktigt påstående.

Det är snarare VI SVENSKAR själva som är islamofober. Nej, jag säger givetvis inte att alla svenskar är sådana. Men många, tyvärr. Och denna islamofobi döljer en del personer genom att låtsas värna om muslimer och slicka extremisternas bakdelar. Det finns islamofober som söker konflikt också finns det de islamofober som är rädda för muslimer och hur de ska reagera på allt de säger. Det senare exemplet ser vi många av i antirasistisk förklädnad. De fördömer rasism och islamofobi och kallar till och med helt sund islamkritik för islamofobi.

Precis som med alla andra religioner så finns det en sund kritik av islam och det finns rasistisk och kränkande så kallad kritik mot islam. Men det finns vissa som inte vill man ska kritisera alls och dessa är ofta just islamofober innerst inne, tror jag. Makthavare, tjänstemän och politiker och många andra bygger sina beslut på denna rädsla för att kallas islamofober eller rasister. Det finns inget som skrämmer svensken mer än att bli kallad rasist. Och många så kallade “antirasister” verkar innerst inne tro att muslimer kommer börja starta upplopp bara för att vi har kvar skolavslutning i kyrkan, eller bara för att vi har Luciafirande och sjunger om Jesus på Skansen. Det är vi svenskar som själva, av ren fördom, och rädsla för muslimer, väljer att nedmontera vår egen kultur och göra avkall på våra traditioner.

Samtidigt skrattar många av invandrarna och muslimerna åt oss, åt hur fruktansvärt dumma vi är som inte har någon som helst respekt för oss själva eller vår kultur.Jag menar att det nog inte finns en enda muslim eller invandrare som blir kränkt av Lusse i Kyrkan. Så på så sätt kan man säga att mycket av den islamisering som rasister beskyller muslimer för, i själva verket är ett resultat av islamofobin i sig.

Så innan vi svenskar beskyller muslimer för islamiseringen, kanske vi borde se vår egen del i denna utveckling. Vår egen rädsla för att vara rasister kan inte skyllas på människor från andra länder. De av några vet hur man värnar om sin kultur. Kurderna värnar om sin kultur. Ryssarna värnar om sin. Chilenarna värnar om sin kultur. Muslimer värnar om sin religion och sina traditioner. Det är inget fult eller rasistiskt med det. Vi svenskar måste ta den här hysterin med en nypa salt och helt enkelt bara lugna ner oss i vår rädsla för att kränka folk från andra kulturer. För den rädslan är helt obefogad.

Det finns säkert en del extremister som tror sig ha rätten att bestämma hur vi svenskar ska ha det. Men denna skara är försvinnande liten. Vi firar inte ens vår egen nationaldag. Men vad är det som hindrar oss? Du som värnar så mycket om svenska traditioner, köp lite köttbullar och jordgubbar, så har du din midsommar. Köp en svensk flagga och gå ut på gator och torg och skandera Du Gamla Du Fria i en stor megafon. Men du kommer nog inte få så mycket applåder, för alla är hemma från skolan på nationaldagen. Nationaldagen är nämligen en helgdag sedan 2005.

Visst finns det svenskar som firar traditioner också. Men vår nationaldag är det faktiskt inte så många av oss som bryr sig om. Inte jag heller för den delen. Det beror inte på något politiskt ställningstagande mot det svenska. Jag älskar Sverige och vår kultur och är stolt över att vara svensk. Jag har bara inte växt upp i en familj där nationaldagen varit speciellt prioriterad. Vi firar jul och påsk och midsommar. Och vi är stolta över det och tycker det är fantastiskt roligt och mysigt. Så har det alltid varit i min familj i alla fall. Däremot finns det gott om välintegrerade invandrare och deras barn, som utan att skämmas går ut på stan med svenska flaggan vajande.

Rädslan och skammen som går ut över invandrare och folk med ursprung från andra länder, kan även drabba de som omfamnar och älskar den svenska kulturen. Rasister tjatar om att invandrare ska ta till sig svensk kultur. Vilka var det då som hetsade mot den skånska konstnären för att hon hade en hijab i svenska flaggans färger? Vilka var det som hetsade mot en Lucia som var mörk i hyn? Det var samma personer som alltid tjatat om hur viktigt det är att invandrare ska bli exakt som oss. Men tydligen kan folk med annat ursprung aldrig göra rätt för sig, hur mycket de än anstränger sig. När de inte anammar svensk kultur, så klagar folk. Men när de anammar den svenska kulturen, så klagar folk ändå och kallar det för en skymf. Så man kan ju undra hur rasisterna vill ha det egentligen.

Jag vill därmed påpeka att vi svenskar kanske hade mått lite bättre av att vi omfamnade av våra egna traditioner lite mer. Sedan är det naturligtvis upp till varje människa i sitt eget hus att bestämma vilka traditioner den ska fira. Men för gudars skull, skyll inte muslimer eller andra grupper för din egen rädsla. Ingen kommer kalla dig rasist för att du springer ut med en flagga iklädd folkdräkt.

A Happy New Year

I’m sorry I’m a bit late! But a happy new year to all my followers!

Here’s a little galley of me from baby to grown up. Time goes by so fast.

Sorry att jag är lite sen! Gott nytt år till alla mina följare!

Här är ett litet galleri på mig från bebis till vuxen. Tiden går så fort.

About A Friend Of Mine

One of my dearest friends is a very special woman who I learned to know on Facebook. Her name is Suha but everybody calls her Sano. Sano Sansoun. Suha Sansoun. I think our first contact was in an anti-racist group. I think it was about 2018 or something. Late 2018. I’ve noticed she commented a lot and gave a lot of likes on my posts in the group, and she had done that for a while.

And so one day, I got this message on my Facebook. I don’t remember exactly what she said, because my old Facebook profile was deleted last year, but she said that she admired my posts and thought I seemed to be a nice man with good opinions. I was happy to hear that and asked to be her friend on Facebook. Or it might have been she who asked first. Actually I don’t remember. But we became some good friends and thanks to her I also got several new friends. Both Sano and her friends learned me a lot of things I did not understand. We could speak in the phone for six hours straight, from evening to the middle of the night. I woke up my brothers and they had to ask me to shut down. Me and Sano had a wonderful time discussing islam, religion and politics and racism and all kind of stuff that a lot of people have strong opinions about. Sometimes three friends of her joined the call and we had a really lot of fun.

Sano is a muslim, but… not quite really an ordinary muslim… There’s something special about her that I can’t really describe. Sano is Sano, basically. She is extremely funny and caring and she believed in me very much, all until I betrayed her twice due to some stupid argue about something we didn’t agreed with. I will not leave out all of that here, but I surely did fail her. Not one time, but twice. The months went by, and I realised that I had destroyed a good friendship. But one day I decided to come back and ask for her forgiveness. And you shall know, even if she’s a muslim, her forgiveness is not infinite. You cannot give your friends too many chances, but she forgave me and now we are true friends again and I’m so happy about it.

The wonderful thing with Sano is her compassion and insights about other people, even people on the completely opposite side. Even when I failed her, she could understand me. She has that gift, to understand and suffer with another person, and an insight in another persons feelings. I do not have the same gift. But it took a while before I realised how much I actually meant for her, because when I broke her heart, she changed dramaticly. She told me that she actually trusted in me and thought that at least I could understand her opinions and struggles, and therefore my betrayal stroke down at her even harder. She became depressed and lost her faith in a lot of people. And the reason I went back to her and asked for forgiveness, is because she means very much to me as well.

Therefore, I am so glad that I went back to her and asked for forgiveness. We are inseparable, and I have learned that people can actually have different opinions and religious views and still be friends and be kind to each other. Kind and loyal. But who is Sano? Well, she lives a bit to north of Skåne where I live. She loves photographing and she is just getting better and better with her photograph skills. Sometimes she writes poems and short stories and she also makes some aquarrel paintings. She is also very funny and she can joke about everything. When we write to each other, I write long monologue messages, while she make a new message in the middle of a sentence. It’s really funny to see how different we are communicating on messenger.

You can check out her page here. Don’t hesitate to give her a like, a comment or maybe even share her page.
https://www.facebook.com/barnenssynvinkel

She also have an instagram.
https://www.instagram.com/photographer_sano_jah77

I wish you all a happy new year! See ya!

Important Information

My friends! As you might have noticed, I have disabled paid memberships on my blog and made all material public and free for everyone to see. There is a reason for that. At first, I’ve got several complains from a follower that their monthly membership payment have been paid two times. I have refunded the payment to this person. There might be more people with this problem! Therefore I have chosen to disable this payment system, so this will not happen again! But listen closely! There might be more people who have been billed twice! Therefore, I ask all of you, who have been my members, to check your payment history and check for double transactions to my site! If you find a double transaction, contact me and I will go to stripe and refund the money to you! There’s a delay on about a week, so keep in mind, that the money will not show up in your bank account immediately. It takes a few days. I’m sorry for this mistake! Merry Christmas and a Happy New Year, folks!

Censur – Gratisreklam Av Vår Tid

Censur har tagit sig olika uttryck genom hela människans historia. Uppfattningar om vad som är acceptabelt i samhället har i alla tider förändrats… och utmanats. Men vilken typ av censur hör hemma i en demokrati och vilken hör hemma i en diktatur. I den här artikeln kommer jag ge min egen syn på fördelar och nackdelar med censur och moralpanik i allmänhet.

På senare år har många förespråkare av moralpanik eller censur hävdat att det bara är censur när staten censurerar, vilket är helt fel. De missar däremot poängen folk har när de ifrågasätter denna ständiga moderering av samhällets och kulturens alla aspekter. Det finns något som kallas självcensur, alltså att tidningsredaktioner, skivbolag, filmbolag och inte minst sociala medier, sätter upp egna villkor för vilket innehåll som är tillåtet och utefter det censurerar sitt innehåll. Skillnaden är att det är lagligt, medan statlig censur i de flesta demokratier är olagligt.

Problematiken är ändock detsamma. Kulturen och median har idag blivit som en enda stor stat i sig, där en liten grupp multinationella företag kontrollerar majoriteten av all information och media som finns att tillgå i världen. Samtidigt har vi tusentals nystartade eller mycket små självständiga medieföretag och hemsidor som går på knäna och ibland till och med motarbetas och inte klarar av att gå runt ekonomiskt. Ofta är detta kulturyttringar, åsikter eller material som hade blivit avvisat direkt om det skickats in till de stora jättarna inom kultur och media. Så det är ganska ointressant om det heter censur eller inte. Även om det inte är staten som gör det, så är problemet detsamma, att en väldigt stor och mäktig part dominerar marknaden och bestämmer vad som är tillåtet att visa och inte. Om det luktar censur och ser ut som censur, så är det censur, oavsett om det är upprörda föräldrar som försöker skydda sina barn, eller om det är svenska regeringen som stämmer en judisk författare för att ha kritiserat Sveriges kopplingar till Nazityskland under andra världskriget.

Självklart har TV-bolag och sociala medier rätt att bestämma vad som ska få visas i deras media. Det är deras demokratiska rättighet. Och det är min demokratiska rättighet att kritisera dem för det. Det finns även en psykologisk effekt som aldrig slår fel och som ofta gör censur otroligt kontraproduktivt. Ju mer man censurerar, desto mer intressant blir det. Det är så ungdomar fungerar. Och det kommer vuxenvärlden och samhället aldrig förstå. Så fort man censurerar och lägger locket på, desto mer intressant blir det för tonåringar att leta upp den ocensurerade versionen. Censur är och har alltid varit den mest effektiva formen av gratisreklam. Människor har alltid tyckt det är roligt och spännande med sådant som är förbjudet eller som inte får diskuteras.

När alltifrån porr till våld och spel censureras eller debatteras så dyker där alltid upp någon moralgubbe eller moralgumma som predikar om BARNEN. Tänk på BARNEN. DE FÖRSTÅR JU INGENTING! Jag anser att det är föräldrarnas ansvar att bedöma vad som är lämpligt för deras barn att titta på. Det handlar om sunt förnuft. Barn förstår mer än man tror. De ser sig själva, varandra och sina föräldrar nakna där hemma. Någon gång ska de bli tonåringar och ha sex. Hur ska man kunna ha sex för första gången om man inte vet hur man gör? Jag tycker det är viktigt att föräldrar sätter gränser och pratar med sina barn om etik och moral, om rätt eller fel och om hur världen fungerar. En dag kommer barnen och frågar. “Mamma, vad är en kondom för något?” “En kondom är något du måste ha på dig när du har sex.” svarar så klart mamman. “Mamma, vad är sex för något?” Då blir det svårt för föräldern att förklara också lägger de locket på istället. Och om ett barn eller en ungdom aldrig får lära sig om kondomer, hur ska de då kunna skydda sig sexuellt när de blir vuxna och börjar ha sex? Förstår ni problemet nu?

Porrfilmer, våldsfilmer eller liknande företeelser, ska självklart inte användas för att utbilda våra barn. Det ska samhället och skolan göra. Det får vi höra från moralens väktare i samhället. Och det är naturligtvis helt rätt och riktigt. Problemet med det resonemanget är bara att alla, även barn, begriper att porrfilmer, våldsfilmer eller spel inte är dokumentärer. Det har aldrig varit syftet med porr, att undervisa i sexualkunskap. Det har aldrig varit syftet med actionfilmer att undervisa i juridik eller feministiskt självförsvar och det har naturligtvis aldrig varit syftet med våldsamma spel att lära barn hur en Kalashnikov fungerar. Allt som barn tittar på behöver inte vara i utbildande syfte. Ibland vill barn bara ha roligt och se en cool eller spännande film. Vill man utbilda sig finns det som sagt redan en skola att gå till eller så kan föräldrar också prata med sina barn om sådant som är känsligt och förbereda dem för framtiden.

Det diskuteras ju så mycket om förlegad kvinnosyn och feminism och jämställdhet, våldtäkter och ungdomar som hamnar fel. Hur ska barn och ungdomar bli bra, laglydiga samhällsmedborgare om de aldrig får lära sig att det som händer på film inte är på riktigt. Det bästa sättet att sätta gränser för barn, det är att föräldrar pratar med sina barn om rätt och fel, och förklarar vad som är på riktigt och vad som inte är det. Annars är risken stor att barnen hamnar fel och antingen blir just våldsverkare eller kriminella.

Love Eliasson

Tänk Om Jag Gjorde Något Annat

Fördelen med att vara fantasyförfattare är just att man inte behöver förhålla sig till verkligheten när man skriver. Problemet är bara att många målgrupper har svårt att läsa en bok där hela världen är påhittad. De kan ha svårt att relatera till det. Vissa läsare har ju lättare att dras till en bok som utspelar sig i en värld de känner igen.

Men varför har jag då valt Fantasy-genren? Jo, dels älskar jag ju fantasy, det säger sig självt, men ibland känner till och med jag att det någon gång hade varit roligt att skriva något annat, något som utspelar sig i vår egen verkliga värld, så att säga. Men anledningen att jag sällan gör det är just på grund av min bristande erfarenhet av verkligheten och de utmaningar och intriger som kan drabba verklighetens människor. De behöver inte nödvändigt skriva en självbiografi eller en faktabok, utan blanda lite fakta och lite påhitt. I slutändan blir det ofta en berättelse som förvisso är påhittad, men som skulle kunna vara sann och som stämmer överens med den tiden och platsens omständigheter.

Man brukar säga att författare oftast påverkas av sina egna erfarenheter och deras böcker kretsar ofta till något som dessa författare har en stark anknytning till. Astrid Lindgren skrev om Emil i Lönneberga och Barnen i Bullerbyn – en värld i det djupaste Småland vid sekelskiftet som Astrid Lindgren själv hade växt upp i, och som många i hennes generation kände igen sig i. På så sätt kunde Astrid Lindgren också ge sina unga läsare en lärdom av hur det faktiskt var på den tiden. Astrid behövde varken utbildning eller någon akademisk examen för att beskriva sekelskiftets småländska landsbygd. Hon hade levt i det och växt upp i det. På det sättet kanske erfarenhet kan överträffa utbildning. För att kunna skriva övertygande om ett ämne måste man inte bara ha en utbildning. Man måste ofta ha levt och växt upp i det. Barndomen och hembygden är själva kärnan som format författare som Astrid Lindgren, Frithiof Nilsson Piraten och många andra svenska författare som tyckte om att skriva om den vanliga människans äventyr och intriger.

Jag kan inte skriva sådana böcker. Jag kan inte ens skriva en bok om Matteröd vid Millennieskiftet – trots att jag växte upp där och har fina minnen därifrån. Matteröd. Jag har länge velat skriva en bok som handlar om Matteröd och Tyringe kring år 2000. Men jag kan inte. Det beror framförallt på att jag inte vet vilka intriger och omständigheter som rådde där. Jag var ju så liten och brydde mig inte om vad som hände runtomkring mig i det samhälle jag levde i. För att kunna blanda verklighet med berättelser, måste man ha god fingertoppskänsla och veta vad man skriver om. I synnerhet när man skriver om sin egen hembygd. Annars kan det bli helt fel. Även om författaren själv vet att hans eller hennes bok inte borde användas som en ren faktabok, utan borde läsas som en rolig och spännande berättelse, så finns det alltid människor som kan få en förvriden bild av till exempel Matteröd eller Tyringe.

Jag är väldigt duktig på just fakta – teoretisk och empirisk fakta som man kan läsa sig till. Men jag är extremt dålig på kunskap kopplad till verkligheten och vardagen hos vanliga människor. Dessutom växte jag upp i en trygg och kärleksfull familj. Det fanns dessutom ingen utbredd segregation eller problem kopplade till organiserad brottslighet i den lilla byn Matteröd, än mindre någon jag märkte av då. Därför har jag ingen erfarenhet av att skriva socialrealistiska romaner. Jag kan inte skriva om alkoholiserade familjer, unga halvkriminella gäng utan framtidstro, eller grannfejder och intriger, för det fanns inget sånt i min barndom som jag har lagt på minnet. Nu påstår inte jag att min barndom var problemfri eller att Matteröd var paradiset på jorden, men jag personligen har inga minnen eller erfarenheter av vad folk hade för sig i Matteröd, mer än då vad jag och min familj och mina kompisar där hittade på. Det som jag såg och hörde själv. Jag har alltså ingen bra bas att bygga min berättelse på. Och om man inte kan något om sin hembygd, då ska man absolut inte skriva om det och sedan blanda det med påhittade historier. Risken blir att man träffar fel och smutskastar sin by, även om det kanske inte var meningen från början.

Jag hade gärna velat skriva en berättelse som utspelar sig i Norrland. Djupaste nordliga norrland. Där finns så mycket intressant att skriva spännande historier om. Naturen inte minst. Också obygden förstås. Det hårda livet, präglat av grannfejder, jaktbrott, fylleri och hårda tag. Riktiga karlar som vet hur man handskas med saker och ting. Ingen plats för veklingar och golare som inte kan slåss för sin sak. Bybråk och intriger i en liten by, som så småningom kanske leder till något större mysterium. Detta kombinerat med den trollska övernaturliga och mytologiska världen. Ett norrländskt drama med övernaturliga inslag. Men jag kan inte skriva om det. Jag har aldrig satt min fot norr om Stockholm. Jag har ingen anknytning till Norrland och vet ingenting om hur saker fungerar i en liten norrländsk by norr om Polcirkeln. Och eftersom jag inte kan något eller har någon erfarenhet om hur saker fungerar där, då kan det jag skriver få konsekvenser för de som bor där, även om alla vet att det inte är en självbiografi eller en faktabok. Då är det bättre att jag hittar på allt själv. Från geografin, varelserna, figurerna och omständigheterna, det som brukar kallas Fantasy.

Love Eliasson

A Dream Coming True

WP2Social Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggers like this: